Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

13.12.2005 kl. 00:00
Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.

 
Budgetbehandlingen har denna höst funnit sin kanske mest optimala form på mycket länge. Regeringen har tagit riksdagsgruppernas kritik på allvar t.ex. gällande finansieringen av vägnätet. Genom att sätta in en större satsning på infrastrukturen i den tredje tilläggsbudgeten för i år, kunde man minska kraven på trafik-satsningar i nästa års budget. Budgetbehandlingen blev därför en rätt snabb och enkel process. Denna växelverkan borde regering och riksdag nu bevara. Svenska riksdagsgruppen förväntar oss att regeringen i budgeten 2007 reserverar anslag för grundförbättringen av stamväg 51. Den här vägsträckan hör till de far-ligaste i landet för tillfället.

Ekonomisk politik är en svår gren. Det som gör det svårt är att resultaten inte syns direkt efter att besluten är fattade. Resultaten av regeringens skattepolitik har låtit vänta på sig, men nu börjar signalerna komma. Sysselsättningssiffrorna stiger sakta men stadigt och den ekonomiska tillväxten är bland euro-områdets bästa. OECD varnar dock i sin senaste prognos att Finland kan hamna på efterkälken mot slutet av decenniet. Det betyder regeringen fortsättningsvis måste trimma vår konkurrenskraft.

Mycket har redan blivit gjort. Regeringens skattesänkningar för 2006 och 2007 är redan fastslagna. Inkommande år sänks inkomstskatten för 840 miljoner euro, vilket i praktiken betyder att skattebetalarnas skatt sjunker med mellan 0,7 och 0,9 procent.

Då man dessutom slår till sysselsättningspaketet på 150 miljoner för svårt sysselsatta samt slopandet av förmögenhetsskatten så kommer vi onekligen upp till en stor summa pengar. Det är lätt att fälla kritiken, att detta är bort från stöd och service. Som tur är det inte så enkelt. Den ekonomiska tillväxten upprätthålls genom att den inhemska efterfrågan vuxit. Svenska riksdagsgruppen har inte drivit på skattesänkningar för att vi i första hand vill dela ut pengar till medborgarna. Vi har gjort det för att öka antalet arbetsplatser! Att för-bättra sysselsättningen är fortfarande regeringens första och viktigaste uppgift. Utan fler arbetsplatser och skattebetalare har vi snart ingen välfärd att fördela. Därför ser vi dessa skattesänkningar som ett steg i att förbättra välfärden – inte som att försämra den.
Regeringens signal om att slopa förmögenhetsskatten hade också önskvärd effekt. Under årets första nio månader har de inhemska investeringarna ökat med 2 miljarder euro jämfört med samma tidpunkt ifjol. Svenska riksdagsgruppen är nöjd över att riksdagen kunnat fatta beslut i frågan. Tänk på det, ni som kritiserar slopandet av förmögenhetsskatten. Det kostade 70 miljoner och vi får 2 miljarder!

ÄLDRE
Politik skulle vara enkelt om man inte jämt och ständigt skulle hamna i situationer där grupper ställs emot varandra. Får en samhällsgrupp en förbättring tolkas det snabbt som ett hån mot en annan grupp – trots att de kanske fick sina stöd förhöjda året tidigare. Man kan aldrig enas om varifrån man skall börja räkna, det går aldrig att dra streck i additionen eller subtraktionen.
Alla grupper fick dra åt svångremmen under recessionen – allt från skolbarnen till krigsveteraner. Sedan dess har de flesta nedskärningar korrigerats – en del till och med flera gånger om. Trots det minns man oftast bara nedskärningarna.
Inför behandlingen av de kommande budgetramarna skulle det vara viktigt att nu få en objektiv uträkning över olika samhällsgruppers stöd har utvecklats sedan 1990. Dessa uträkningar, som skulle ta i beaktande allt från skatter och avgifter till stöd, skulle utgöra grund för kommande stöd beslut. Det är helt enkelt dags för ett slutligt bokslut över 1990-talets nedskärningar. Nu måste vi börja se framåt.

Tyngdpunkten statsbudgeten ligger i år på de fattigaste grupperna. Genom att slopa självrisken för bostadsstödet som är bundet till utkomststödet vill man hjälpa tiotusentals barnfamiljer och äldre som har den minsta hushållskassan. Utöver detta är höjningen av folkpensionen riktad med adress till de minst bemedlade.
Redan inför budgetmanglingen i somras lyfte Svenska riksdagsgruppen upp anhörigvårdarnas svåra sits. De utför ett viktigt jobb som har ett högt innehållsmässigt och ekonomiskt värde. Men deras uppskattning från staten är inte på motsvarande nivå. Det är på sin plats att stödet till anhörigvårdarna nu höjs i budgeten, men vi får inte glömma bort det slutliga målet. Vi vill att alla anhörigvårdare skall få tillgång till avlastning och ersättning. Vi anser därför att anhörigvårdarnas ställning skall förändras enligt utredningskvinnan Elli Aaltonens förslag och att ett större ansvar för stödet för anhörigvårdarna flyttas från kommunerna till sta-ten.

SKOLA
Trots att utbildningen hör till de viktigaste satsningarna i ett välfärdssamhälle, finns det inte mycket satsningar till skolorna i riksdagens ändringsförslag. Svenska riksdagsgruppen har flera gånger påmint om prin-cipen om att de inbesparingar som fås då årsklasserna blir mindre, borde återinvesteras till grundskolan. Så är inte fallet nu. Oberoende är vi nöjda med de tillägg som finansutskottet föreslår att tillskjuts specialundervisningen och sanering av mögeldrabbade skolor.

INVANDRING
Vi har också orsak att i riksdagen fundera en extra gång på hur händelserna i omvärlden borde inverka på vår statsbudget. Som vi så många gånger konstaterat är Finland inte längre någon avskild ö, utan en integrerad del i de internationella händelseförloppen. Höstens invandraruppror i Frankrike, Holland och Tysk-land var inget isolerat problem. Det finns knappast risk för att bilar skulle stickas i brand i Finland. Det betyder nödvändigtvis inte att det inte skulle finnas problem. Om inte finländarnas attityder blir mer toleranta och fördomsfria, kan det i andra generationens invandrare leda till liknande rotlöshet och utanförskap som vi sett leda till samhällsdestruktiv verksamhet.

Man må ha hur fina integreringsprogram som helst, men det finns endast ett lyckat sätt att få inflyttare att smälta in i samhället. Det gäller att sluta diskriminera utlänningar på arbetsmarknaden och ge dem jobb! Det är också bristen på jobb som ligger som största enskilda orsak till frustrationen i Paris förstäder. I Finland har vi inte orsak att skryta på den punkten. Arbetslösheten bland inflyttare är pinsamt hög.
Finansutskottet har med stor oro behandlat inrikesministeriets invandringspolicy. Utlänningsverket har i år ändrat praxis så, att nästan hälften av alla positiva uppehållstillstånd ges som s.k. tillfälliga uppehållstillstånd. Praxisändringen baserar sig dock inte på en lagändring. I motsats till utlänningslagens mål att främja integration försöker inrikesministeriet här åstadkomma utanförskap. De personer som fått tillfälligt uppehållstillstånd måste sluta arbeta, har inte rätt till adekvat skolgång, språkundervisning, kommunplacering eller socialskydd.

Positivt i budgeten är att Finansutskottet har lyft upp minoritetsarbetet och kunnat enas om att stöda den nationella romdelegationen så att man nu också kan avlöna ombudsmän permanent på regional nivå.

MILJÖ
Miljösatsningarna hör till de moment som finansutskottet får lov att gå och ändra i varje år. Också denna gång föreslår utskottet att vatten- och avloppsnäten får extra anslag. Mer pengar skjuts också till sanering av förorenade markområden. Allt detta är bra, men det finns skäl att se lite mer kritiskt på regeringens fi-nansiering av miljöarbetet.
Sommarens erfarenheter av kravet på att tömma båtarnas avloppsvatten i gästhamnarna föll på skam ef-tersom nätet av septiktankar inte var tillräckligt utbyggt. Regeringen kompenserade detta i budgetmanglingen genom att öka momentet. I vinter har vi däremot fått läsa att inte heller de stora båtarnas avlopp töms i avloppsnätet, utan direkt i havet. Det är uppenbart att vi måste stärka lagstiftningen och täppa till hålen i vårt "No special fee" -system. Det är bra att minister Enestam tagit upp ärendet inom Helcom. Svenska riksdagsgruppen vill att Östersjön skall beläggas med ett internationellt totalförbud att tömma avfall i havet. I denna budget finns många förbättringar, bl.a. större anslag för ett hållbart skogsbruk som stöder använd-ning av bioenergi. Mycket arbete kvarstår dock. Bl.a. måste jordbrukets miljöstödsprogram få en fortsättning.

Trots att EU:s jordbruksreform inte hör direkt till budgeten finns det skäl att ta den i beaktande i kommande budgetramar. Regeringen förtjänar ett erkännande för sitt förhandlingsresultat gällande sockerreformen för någon vecka sedan. Svenska riksdagsgruppen tycker det är viktigt att Finland fick möjlighet att med nationella stöd bevara sockerbetsodlingen i Finland.

KOMMUN
Under budgetbehandlingens gång har vi ständigt konfronterats med den osäkerhet som just nu rår på det kommunala fältet. Förändring är ofta bra ifall det finns ett gemensamt mål. Mer tyngd måste nu sättas på innehåll och servicens kvalitet. Det vore olyckligt om den stora reformen endast skulle utmynna i nya kom-mungränser. Byråkratireformer skall endast göras där de kan hjälpa de lokala beslutsfattarna att skapa lösningar för hur man producerar bättre service i framtiden.

Svenska riksdagsgruppen är övertygad om att vi kan garantera en stark basservice i kommunerna endast med starka primärkommuner som fattar självständiga beslut över sina egna finanser. Det kan betyda att vi måste se över storleken på kommunerna för att finna ett optimalt omfång på verksamheten. Men också stora kommuner medför egna problem genom att avståndet från användarna till beslutsfattarna blir för långt och att helheten blir svår att greppa.

Oberoende måste denna reform göras enligt grundlagen och rättigheter gällande service, socialt skydd och modersmål. Inom Svenska riksdagsgruppen anser vi att grundlagen tydligt stipulerar att de språkliga förhållandena i kommunerna inte kan ändras så att invånarens grundlagsenliga rättigheter hotas. Vi anser det vara uppenbart att kommunreformen inte kan genomföras enligt en enda modell, utan de geografiska och kulturella förhållandena kräver egna modeller.

Eva Biaudet höll gruppanförandet 13.12.2005

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.
09.02.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.
13.12.2005 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om energi- och klimatpolitiken

Klimatförändringen är vår tids största globala miljöhot. Vi är inne i den första fasen av en lång process som saknar ett slut. Den generation som idag fattar beslut bär ett stort ansvar för kommande generationers möjligheter att leva och verka på jorden. Redan nu finns det skrämmande och varnande exempel på hur vissa ursprungsfolk varit tvungna ge upp sina urgamla traditioner då arktiska miljöns klimat förändrats så mycket. Det finns ett stort globalt intresse för att utveckla miljövänlig teknologi inom energiproduktionen.
30.11.2005 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Europeiska unionens konstitutionella fördrag

Då nyhetsåret 2005 skall sammanfattas blir EU:s grundfördrag antagligen en av årets främsta poli-tiska nyheter. Det är kanske här ingen överraskning att säga att den franska omröstningen var en stor besvikelse för oss som trodde att det nya fördraget tom med sina brister var en förbättring från förut. Allra mest skulle ett lyckat slutförande av processen manifestera möjligheterna för att bygga vidare på ett starkt handlingskraftigt EU.
29.11.2005 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om Fortums optionsprogram

22.11.2005 kl. 00:00

Regeringens jordbrukspolitiska redogörelse

26.10.2005 kl. 00:00