Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

03.10.2007 kl. 10:37
Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden.
Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
Diskussionen om kvaliteten i den offentliga vården har den senaste tiden handlat om dem somger vården, nämligen vårdarna och sjukskötarna. Det är sant att en stor del av den offentliga vårdbudgeten går till löner. Regeringen föreslår i budgetförslaget att statsandelen till kommunerna för social- och hälsovården ökas med 577 miljoner euro. Det innebär i klartext att kommunerna kan förbättra servicen för gamla, sjuka och barnfamiljer. Av höjningen beror 226 miljoner på att man granskat utgiftsfördelningen mellan stat och kommun. Dessutom kommer regeringen, för första gången på över ett decennium, att börja kompensera kommunerna till hundra procent för de ökade kostnaderna. Regeringen är också beredd att stöda en klok löneuppgörelse inom vårdsektorn – med 150 miljoner euro. Regeringen satsar under hela perioden 30 miljoner euro på utvecklingsprojekt för de anställda inom social- och hälsovården. Totalt, kommer denna regering att stöda den kommunala vårdsektorn och de kommunalt anställda mer än någonsin tidigare.
 
Vi är alla medvetna om att lönenivån inom vårdsektorn släpar efter. Det gäller också inom den privata sektorn vilket innebär att trycket att höja lönerna inom den offentliga sektorn likväl inte är tillräckligt starkt. Själv tror jag att lönenivån inom den kvinnodominerade vård- och omsorgssektorn kommer att stiga under de närmaste åren p.g.a. att konkurrensen om arbetstagarna hårdnar samtidigt som behovet inom vård- och omsorgssektorn ökar. Det är rättvist om så sker. Vårdarna förtjänar det.
 
Det avtal som de kommunala avtalsparterna nu kommit överens om är ett steg på vägen. Vi utgår från att denna trend fortsätter även efter denna avtalsperiod. I och med att alla förbunden utom Tehy skrivit på avtalet som medför lönejusteringar på 12 % kan jag svårligen förstå vad oppositionen menar med att säga att situationen i de kommunala förhandlingarna är historiskt dålig. Vad händer i Finland när kommunsektorn lovas upp till 12 % i förhöjningar? Jo oppositionen vill fälla regeringen!
 
Vi skall också komma ihåg att regeringen inte lovat förhöjningar på vare sig 500 euro eller på någon annan summa utan regeringens löften och målsättningar finns inskriva i regeringsprogrammet. Regeringen kan inte ta ansvar för vad enskilda politiker eller partier lovat inför val. Inom svenska riksdagsgruppen eller sfp har vi inte heller talat om specifika summor. Om vi vill diskutera summor kan det konstateras att man inom vårdbranschen i bästa fall kommer upp i förhöjningar på 439 euro per månad – även om medeltalet hamnar en bit på 200 euro i månaden.
 
Den offentliga vårdpersonalen behöver också avlastning. Trots att antalet anställda i kommunerna är större än någonsin tidigare, finns det allt fler patienter att ta hand om. Svenska riksdagsgruppen har länge talat för fler händer i vården. Nu måste kommunerna förbereda sig på att konkurrensen om personalen blir hårdare. Den offentliga sektorn måste se om sitt hus. Alltför många utbildade vårdare har flyttat utomlands p.g.a. högre löner och stadigvarande arbetskontrakt. Svenska riksdagsgruppen har sagt det tidigare och säger det igen; vill man garantera att man har kompetent vårdpersonal efter fem och tio år, gäller det att fastanställa personalen idag! Vi utgår från att kommunerna använder det höjda stödet till att anställa fler vårdare med fasta kontrakt. 
 
Förhållandet mellan stat och kommun är komplicerat på många sätt. Kommunerna har självbestämmanderätt men de är beroende av ekonomiskt stöd av staten. Det statliga stödet fördelas enligt sektorområden, men staten har inte möjlighet att kräva att pengarna används till just det de är ämnade för. Den kommunala självbestämmanderätten innebär också ansvar. Ansvar för att de ökade resurserna används där de behövs bäst.
 
Arbetslösheten i landet fortsätter att sjunka. Inom några år kommer vi att ha fler branscher med arbetskraftsbrist. I vissa delar av landet förekommer redan brist på arbetskraft – och även arbetskraftsinvandring. Också inom sjukvården går vi nu in i ett brytningsskede och ser de första tecknen på den kommande arbetskraftskraftsbristen.  
                     
Vi måste i god tid forma vår yrkesutbildning så att den motsvarar arbetsmarknadens krav. Klart är, att Finland inte kommer att klara sig utan hjälp utifrån. Vi kommer inom kort att vara i akut behov av invandrad arbetskraft. Det kan hända – det är till och med troligt – att inte ens invandrad arbetskraft räcker till för att avhjälpa den kommande arbetskraftsbristen. Men bristen blir med säkerhet större utan invandrad arbetskraft. Den kommande situationen kräver förberedelse. För att utlänningar skall se Finland som sitt nya hemland krävs en positiv marknadsföring såväl utanför som innanför Finlands gränser. Det är dags att på allvar fundera på vad vi har att erbjuda en utlänning – inte vad hon kommer för att ta av oss.
 
Vi måste förstås även anpassa vår egen arbetsmarknad efter de behov och utmaningar som framtiden för med sig; att hålla den arbetsföra befolkningen kvar i arbetslivet och att anpassa utbildningen efter de behov som finns. Omsorg om vår egen arbetskraft är också samtidigt omsorg om – i detta fall – vård på eget språk.
 
Regeringen har som första regering genom tiderna gått in för ett extra anslag på 150 miljoner euro för att jämna ut löneskillnaderna i de kvinnodominerande, kommunala sektorerna. Eftersom regeringen också målmedvetet har inlett genomförandet av regeringsprogrammet är vi också i Svenska riksdagsgruppen övertygade om att de skrivningar som gäller kvalitet i vården också kommer att genomföras på ett tillfredsställande sätt. Det är speciellt viktigt att trygga en god äldreomsorg. Till detta vill Svenska riksdagsgruppen bidra.
 
Därför herr Talman föreslår Svenska riksdagsgruppen enkel övergång till dagordningen.
Håkan Nordman höll gruppanförandet 3.10

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37