Så görs vi igen till punktskatteboskap

21.04.2016 kl. 09:45
Regeringen Sipiläs planer på en båtskatt, som skulle inbringa 50 miljoner euro, väcker berättigad diskussion. ÅU kommenterade skatten utförligt på ledarplats i tisdags (19.4.2016).

Förslaget är dock inte nytt. Det dök upp redan i regeringsförhandlingarna 2011, starkt pådrivet av vänsterpartierna och De gröna. Jag lyckades dock torpedera förslaget genom att visa att det var socialt orättvist: båtskatten hade varit platt, alltså lika stor, för lågpensionstagarens sexmeters motorbåt som för bergsrådets tjugosex meters muskelbåt. Vänstern drog öronen åt sig och båtskatteförslaget försvann från regeringsbordet.

Dit har det alltså nu återkommit, lika platt som förra gången. Har man en båt som enligt båtregistret är större än 5,5 meter eller har en motoreffekt på minst 15 kilowatt, uppbärs 50 euro i skatt från och med 2017. Detsamma skulle gälla motorcyklar, mopeder och motorkälkar – som deras ägare redan betalat både mervärdesskatt och inte helt modesta bränsleskatter för.

Nej, ingen kan förneka statens behov av ökade skatteinkomster. Knappast knäcker heller en skatt på 50 euro i året särskilt många båtägare. Den principiella idén att bredda skattebasen är alltså fullt förståelig. Men: det är inte egalt hur man i så fall gör detta. Det finns goda och dåliga sätt.

I finländsk skattepolitik har man längre försökt undvika punktskatter av det slag Aho-regeringen (1991–95) införde. Då fick vi charterskatten på utlandsresor, teleskatten på våra telefonräkningar – och den berömda ”tillfälliga” fordonsskatten, vars tillfällighet nu är inne på sitt tredje decennium.

Varför är då punkskatter dåliga? Jo, eftersom deras enda uppgift är den fiskala, alltså att hämta in skattepengar. De har sällan någon nämnvärd styrande eller annan samhällelig effekt. Punktskatterna är alltså inte förankrade i ett skattepolitiskt helhetstänkande och blir därför helt enkelt svåra för vanligt folk att begripa sig på. Därtill är punkskatter, speciellt nya sådana, ofta dyra att administrera och bära upp. Hur mycket av de tilltänkta 50 miljonerna skulle gå till postkostnader och byråkrati?

Jag önskar regeringen Sipilä lycka till med att öka statens inkomstbildning. Bäst sker detta med en politik, som främjar kunnande, forskning, utveckling, flit, företagsamhet, investeringar, export och sysselsättning. Allt detta ger nya skatteinkomster, dynamiska sådana. Det är en klar bättre väg att gå än att förvandla landets 200 000 registrerade båtägare till punkskatteboskap.
 

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Responsdebatt om statsrådets redogörelse om planen för de offentliga finanserna för 2025–2028

Gruppanförande framfört av riksdagsledamot Henrik Wickström.
igår kl. 15:00

Interpellation om regeringens miljö- och klimatpolitik

Gruppanförande hållet av ledamot Mikko Ollikainen.
05.06.2024 kl. 15:00

Interpellation om regeringens finanspolitik 

Gruppanförande hållet av ledamot Henrik Wickström.
15.05.2024 kl. 15:00

Statsrådets redogörelse om planen för de offentliga finanserna 2025–2028

Gruppanförandet under remissdebatten framfördes av ledamot Otto Andersson.
07.05.2024 kl. 15:00

Interpellation om sjukhusnätverket

Gruppanförandet hållet av ledamot Henrik Wickström.
23.04.2024 kl. 15:03

Aktualitetsdebatt om skolfred och skoltrygghet      

Gruppanförande hållet av ledamot Ollikainen.
17.04.2024 kl. 14:59

Interpellation om regeringens regionalt diskriminerande politik

Gruppanförande  håkllet av ledamot  Anders Norrback.
20.03.2024 kl. 15:12