Den här veckan godkände riksdagen lagförslaget om att förbjuda fartygs utsläpp i Östersjön, vilket är en betydelsefull åtgärd för att förbättra havets välmående. Östersjöns unika ekosystem gör det extra sårbart för våra handlingar, vilket ställer krav på oss att agera ansvarsfullt. Att förbättra välmåendet för såväl Östersjön som Skärgårdshavet kräver en helhetssyn. Detta är inte en fråga för en enskild sektor eller bransch – det handlar om en gemensam ansträngning på alla nivåer.
Idag är det, märkligt nog, fortfarande lagligt för fraktfartyg att släppa ut sitt avloppsvatten direkt i Östersjön. Trots att många hamnar erbjuder möjligheten att tömma toalettavfall utan extra kostnad, väljer majoriteten av fartygen att spola ut avfallet i havet. Samma sak gäller skrubbersystem, en teknik för att minska svavelföreningar i fartygens avgaser. Systemet använder havsvatten för att rengöra avgaserna, vilket förhindrar förorening av luften – men samtidigt leder till att föroreningarna dumpas i havet istället.
Låt oss göra en djupdykning i problematiken.
Det finns olika typer av skrubbersystem: öppna, slutna och hybrid. Det öppna systemet tömmer tvättvattnet med alla föroreningar rakt i havet. Det handlar om en tjock sörja som kan uppgå till flera tiotals kilo per dag. Med ett slutet system tar man till vara avfallet, men avtappningsvattnet med farliga ämnen släpps ändå ut i vattnet. Majoriteten av fartygen som rör sig på Östersjön använder öppna system även om alternativ finns. När jag hörde att det överhuvudtaget är tillåtet för fartygen att släppa ut föroreningarna blev jag väldigt förvånad. Varför tillåter vi det här?
I regeringsförhandlingarna kom man överens om att förbjuda utsläpp av fartygens sköljvatten, matavfall, tvättvatten från svavelskrubbrar och toalettavfall på Finlands territorialvatten. Förslaget har varit på utlåtanderunda och enligt propositionen vill man förbjuda utsläpp av renat toalettavfall och tvättvatten av svavelskrubbar från öppna system från och med juli 2025. Tvättvattnet från slutna system vill man förbjuda från och med 2029. För SFP har det varit viktigt att vi följer samma tidtabell som Sverige och Danmark, så Finland inte blir efter i den gröna omställningen gällande Östersjön. Det vore också konstigt om lagstiftningen kring utsläpp varierade runtom Östersjön, eftersom havet inte känner gränser.
Vi hamnar här i en balansgång mellan nödvändiga miljöåtgärder och kostsamma investeringar. Allting har en prislapp, och de förslag som diskuteras innebär också konsekvenser för våra företag. Men hur länge kan vi fortsätta att betala med Östersjöns välmående? Helcoms hotspotlista påminner oss om att alla sektorer – från enskilda individer till företag och sjöfartsindustrin – måste ta sitt ansvar. Det räcker inte att vissa aktörer satsar på miljövänliga lösningar, om inte hela kedjan följer efter. För att pressa kostnader tenderar kunderna att välja de alternativ som enbart uppfyller minimikraven i lagstiftningen, vilket riskerar att skapa halvhjärtade insatser.
Finland har potential att stärka sin lagstiftning och bli en föregångare, men vi måste vara medvetna om utmaningarna. Konkurrenskraften i vår ekonomi är viktig, men den bör inte ske på bekostnad av vår gemensamma framtid. Därför är det avgörande att lagstiftningen i Östersjöländerna följer samma miljökrav, så att vi tillsammans kan skydda havet. Hur länge kan vi vänta med att agera? Svaret är inte hemskt länge till.
