Värderade talman,
Det är skäl att genast påminna om vad som har varit målet för hela vårdreformen. Vi har alla varit eniga om att reformen ska skapa en bättre tillgång till vården – alla medborgare ska behandlas på lika grunder. Andra centrala målsättningar har varit kortare köer och att patienten ska smidigt bemötas av sakkunnig vårdpersonal på rätt ställe.
I regeringens modell har förvaltningen fått en alltför dominerande roll. Svenska riksdagsgruppen tvivlar på att en ny förvaltningsnivå är det rätta svaret. Nu blir fokus på den gigantiska förvaltningsapparaten, inte på det som borde vara reformens entydiga mål: att göra tillgången till läkare och annan vårdpersonal enklare.
Det regeringen håller på att skapa, handlar inte om någon verklig självstyrelse för landskapen. Man konfiskerar pengarna och beslutsmakten från kommunerna och erbjuder statsstyrda landskap i stället – det är inte svårt att förutse att landskapen direkt från början kommer att brottas med ett stort demokratiunderskott.
Värderade talman,
Det finns de som undrat – bland annat omsorgsminister Rehula – varför SFP vill att socialvården och äldreomsorgen ska bli kvar hos kommunerna. Först vill jag säga att det inte borde vara en överraskning för någon att vi anser det. Det var vår åsikt under förra valperioden och det anser vi även nu.
Vi är mycket oroliga för vad som kommer att hända med socialvården, äldreomsorgen och för att inte tala om mödra- och barnarådgivningen vars framtid är fullständigt oklar. Varför ändra på ett framgångsrikt koncept som är känt världen över?
Minister Risikko och Samlingspartiet har i offentligheten fört fram tanken på att kommunerna och städerna borde få fortsätta producera vårdtjänster. SFP välkomnar tanken, men understryker att det borde gälla alla kommuner på lika villkor. Vi vill gärna se det som en öppning för att låta kommunerna fortsätta sköta socialvården och äldreomsorgen.
Värderade talman,
Svenska riksdagsgruppen anser att valfrihet som utgångspunkt är en bra sak. Men vad gör regeringen?
I stället för att utvidga systemet med servicesedlar – som skulle vara fiffigast och även gynna små hälsoföretag och tredje sektorn – väljer man att genomföra en mastig operation som man inte vet vad den leder till och som många experter varnar för.
Valfrihet kan förverkligas på tiotals olika sätt. Regeringen har valt att ta den svåraste vägen.
Enligt regeringens modell ska bolagisering av den offentliga vården ske i stor skala och allt på en gång. Vår grupps entydiga slutsats är att regeringens valfrihetsmodell inte är ändamålsenlig. Den är för invecklad, den skapar massiv byråkrati och den hotar att höja vårdkostnaderna – trots att man försöker säga motsatsen.
Regeringspartiernas partiledare har inte övertygat då de i valtenter och andra sammanhang har försvarat sin valfrihetsmodell. Man har bland annat låtit förstå att det går att lagstifta så att ett litet företag i hälsobranschen ska kunna fungera som tidigare. Det som om regeringens ansvariga ministrar blundar för vad som redan håller på att ske.
Jag talade nyligen med en tandläkare i Österbotten som sedan fem år tillbaka har jobbat på en självgrundad privat tandläkarstation med 14 anställda. Hon har blivit kontaktad av flera stora vårdbolag som med tanke på vårdreformen vill köpa upp tandläkarstationen, men hon vill inte sälja utan hon vill fortsätta som tidigare i mindre skala och med personliga patientkontakter.
Budskapet är ändå att små stationer inte kan överleva efter reformen. Små kliniker och stationer, även väldigt lönsamma sådana, köps upp av jättarna varje vecka här i landet.
Värderade talman,
Är det en sådan här utveckling vi vill ha? Svenska riksdagsgruppen säger nej.
Nu behövs timeout. Det här är en stor och viktig reform. Ge tillräckligt tid för beredning och genomförande. Språkminoriteten behöver ett lagstadgat organ med verkligt inflytande på landskapets beslut.
Testa modeller i enskilda landskap och se hur de fungerar, innan man låter helhetsreformen avancera.
Nu är osäkerheten stor och expertvarningarna många. Jag tror att vi alla åtminstone kan vara eniga om att det borde vara förbjudet att spela hasard med folks hälsa.
Värderade talman,
Jag understöder förslaget om misstroende för regeringen.
