Ärade talman,
”Det är ingenting fel på förändring, bara den går i rätt riktning.”
sa en av vår tids största ledare, Winston Churchill, en gång. Jag kan inte annat än hålla med honom. Regeringen ska också ha ett stort tack för att de vill åstadkomma förändring. Den förändringen behövs för att vi också om fem, tio eller trettio år ska har råd att upprätthålla vårt välfärdssamhälle.
Men: riktningen är inte den rätta om förändringen samtidigt raserar vårt internationella anseende eller om grunden för ett av våra internationella trumfkort, dvs. utbildningen, krackelerar.
Det är utmärkt att krafttag tas för att balansera statsekonomin eller för att reformera arbetsmarknaden eller social- och hälsovården. Men även om diagnosen är den rätta, håller vi inte med om alla operationer och medicinering. Det finns nämligen alltid alternativ i politiken. Och de alternativen syns allra tydligast i ekonomiska prioriteringar.
Vi vill se prioriteringar som stöder framtiden, dvs barn och unga, som är socialt rättvisa, som är jämställda, som stöder företagsamhet och sysselsättning och som tar ett globalt ansvar. På de här punkterna har regeringen inte lyckats.
Ärade talman,
”Utbildning är nationens billigaste försvar.” Så här konstaterade i tiderna filosofen och den långvariga parlamentarikern Edmund Burke. I just småbarnsfostran, utbildning och forskning har regeringen valt att skära hundratals miljoner euro. Miljoner som skulle ha gått till den generation som ska hitta de nyaste klimatsmarta energilösningarna, nästa Nokia eller Supercell och som ska se till att Finland klarar sig i den globala konkurrensen.
Vi ska nämligen konkurrera med just kunskap och bildning. Vi kommer aldrig att ha de lägsta produktionskostnaderna, råmaterialkostnaderna, lönerna eller transportkostnaderna. Istället är högklassig utbildning, från knodd till doktor, vårt trumfkort. Därför är det synnerligen kortsiktigt att skära i den subjektiva rätten till dagvård, i grundskolan, i universiteten och forskningspengarna, i ungdomsgarantin och i Tekes finansiering.
Svenska riksdagsgruppen skulle ha prioriterat annorlunda. Vi skulle ha prioriterat framtiden via bildning och innovationer!
Ärade talman,
””Frihet från fruktan” skulle kunna sägas för att sammanfatta hela filosofin med mänskliga rättigheter.” slog FN:s lyskraftige, svenske generalsekreterare Dag Hammarskjöld fast. Också ett halvt sekel senare är hans ord lika viktiga. Hammarskjöld var generalsekreterare under åtta ganska oroliga år kort efter andra världskriget. År när Europa och hela världen byggdes upp igen efter krigets fasor.
De här åren såg ändå inte lika stora flyktingströmmar som vi har idag. Finland har alltid månat om sitt internationella anseende och haft en vilja att bära ett globalt ansvar. Det skall vi göra också i fortsättningen!
Ett faktum är att Finland är ett av världens rikaste länder trots att motorn i vår egna ekonomi hostar. Det ser mycket illa ut när vi skär ner vårt understöd för exempelvis UNICEF med tre fjärdelar och för vissa andra FN-organisationerna med än mer.
Vi kan inte heller dra mattan under våra egna biståndsorganisationer. Ärade statsminister – det är fullkomligt ohållbart att minska biståndet med en tredjedel när regeringen samtidigt påstår att den vill hjälpa människor på plats i sina hemländer! Det är också ohållbart att sänka flyktingkvoten med ¼ jämfört med ifjol. Svenska riksdagsgruppen vill satsa 250 miljoner mer på biståndet och höja flyktingkvoten från 750 till 2500.
Ärade talman,
”Det är en stor fördel att tidigt begå de misstag man kan lära något av.” Det är ännu ett citat av redan nämnde Churchill. Jag är glad att regeringen också vågat ändrat sig. Pensionärernas bostadsbidrag är ett utmärkt exempel på ett återtaget beslut som gick i rätt riktning. Det var ett klokt och socialt rättvist beslut.
Jag vill också passa på att tacka finansutskottet för att det ger tilläggsresurser till några av de ändamål som också Svenska riksdagsgruppen prioriterade högt i sin skuggbudget. Finlands yrkesfiskares förbund, reduceringsfiske, stöd för exportfrämjande till små och medelstora företag och stöd till Viexpo är några exempel på när prioriteringarna gått rätt. Ingen av de här summorna var särskilt stora – men de går till rätt ändamål. Däremot är vi mycket oroade för att regeringen skär ned resurserna till Svenska Finlands folkting för nästa år.
Ärade talman,
”Detta förslag är inte första steget. Det är steget.”
Sa Olof Palme om arbetsmarknaden. Jag håller med honom om att förändring behövs, även om förändringen kanske inte är exakt densamma han eftersträvade. Svenska riksdagsgruppen har tidigare presenterat ett ekonomiskt alternativ som är skattepolitiskt och budgetmässigt neutralt i förhållande till regeringens alternativ, men som istället satsar på att sänka skatten på arbete och höja hushållsavdraget. Allt för att sporra till arbete och företagsamhet. Vi vill också se reformer på arbetsmarknaden. Vi tror att det behövs en reform av den inkomstbundna dagpenningen så att tiden den utbetalas förkortas något, men summan istället höjs en aning. Vi tror också att privat arbetsförmedling är ett utmärkt komplement till den offentliga och att vi på det sättet kan sysselsätta fler. Samtidigt tror vi på fler lokala avtal och en modell med minijobs och lärlingsavtal där unga kan skaffa sig viktig arbetserfarenhet. Bästa regering – ni är på rätt väg. Ni vill balansera ekonomin – det vill vi också! Men jag hoppas att ni lyssnar också på våra alternativ och våra reformer – de är i längden bättre för Finland!
Ärade talman,
Jag föreslår att riksdagen godkänner följande kläm om misstroende:
Sipiläs regering föreslår trots sina vallöften massiva nedskärningar i utbildningen. De begränsningar regeringen vill införa i den subjektiva rätten till dagvård leder till att barn försätts i en ojämlik situation. Utbildningsnedskärningarna medför ett verkligt hot mot kvaliteten på utbildningen och forskningen, jämlikheten i utbildningen samt mot vårt lands konkurrenskraft. Regeringen skär också kraftigt ner i biståndet. Nedskärningarna sänker biståndsnivån till skamliga 0,35 procent av BNP och de riktar sig mot de människor som är allra mest sårbara. Biståndsnedskärningarna solkar också ner Finlands rykte som en ansvarstagande och pålitlig internationell aktör. Av den här anledningen konstaterar riksdagen att regeringen inte åtnjuter riksdagens förtroende.
