Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

07.03.2006 kl. 00:00
"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.

Talman!
Vi har redan hunnit föra en diskussion om den förestående kommun- och servicestruktur reformen ett par gånger här i riksdagen. Nu då det börjar dags att dra slutsatserna av de förslag och inlägg som kommuner och landskapsförbund skickat in, passar det mycket bra med en debatt om detta här i dag.

Positivt är också att alla oppositionspartier förbundit sig till en reform. Alla partier är eniga om att vi måste se över strukturerna för att kunna garantera att vi kan erbjuda högklassiga tjänster och service åt våra kommuninvånare också i framtiden. Frågan är så pass stor att koncensus är nödvändig.

BEHOVET AV REFORM

Varje företag måste se till att man har tillräckligt pengar i kassan för att klara även svåra tider. Om orderboken är tunn, personalen sliten och trött, och kassan minskar sakta men säkert börjar en an-svarsfull ledare söka strategier för nya lösningar och nya verksamhetsmetoder. Man kan inleda samarbete eller gå ihop med någon annan aktör för att stärka sina resurser. Målet för det ansvarsful-la ledarskapet är hela tiden att kunna utveckla verksamheten för att bevara klienterna och jobben. Även i kommunreformen handlar det om att söka nya verksamhetsformer för att kunna upprätthålla hög standard i servicen. Det handlar också om att vara moderna, goda arbetsgivare för att kunna attrahera personal och utveckla kunnandet. Det handlar om att kunna erbjuda invånarna skräddarsydda tjänster och användarinflytande.

Vad är en fungerande kommun? Det är definitivt inte en kommun som inte har möjlighet att erbjuda anhörigvårdsavtal till de äldre eller kompetenta speciallärare till barnen. Inte kan det heller vara fråga om en kommun som ständigt lever från hand till mun. Det måste finnas andliga och materiella resurser för att kunna utveckla servicen till att motsvara framtidens krav.

Vårt välfärdssamhälle utvecklas hela tiden. Vi blir en äldre befolkning men hålls allt friskare, samtidigt som vi får nya vårdmöjligheter och nya mediciner. Etiken kräver att vi erbjuder invånarna alla dessa nyheter. Det betyder att utgifterna trots bättre hälsa i allmänhet kommer att öka. Status quo på kostnadssidan är inget alternativ. Det betyder också att kommunerna kommer att få fler uppgifter under decennierna som kommer. För att klara konkurrensen globalt är det av yttersta vikt att vårt kunnande är på högsta möjliga nivå. Satsningar på grundutbildningen är nödvändiga också framöver.

Därför måste vi se till att kommunerna är starka ekonomiska enheter som kan klara av detta kost-nadstryck. Genom att stärka den ekonomiska drivkraften kan vi också stärka kommunernas självständighet.

Hur kommunen väljer att gå till väga måste kommunen själv bestämma. Inom Svenska riksdags-gruppen tror vi inte att mastodontorgan med tung byråkrati löser problemen. Vi tror att primär-kommunmodellen bäst säkrar en god servicenivå. Det är inte heller obetydligt att kommuninvånar-nas direkta medbestämmanderätt garanteras bäst i primärkommunmodellen. Ifall kommunerna hittar andra samarbetsformer som kan trygga en god service är det viktigt att fokusera på utvecklandet av kunnandet. Detta kunde eventuellt ske genom att de gamla primärkommunerna specialiserar sig på en sektor var. I olika samarbetsmodeller bör det särskilt vinnläggas om att beslutsprocessen är transparent och att medborgaren har insyn i och inflytande på beslut som berör dem. Oberoende modell kan befolkningsunderlaget inte kategoriskt låsas till ett absolut minimi på 20,000 invånare eftersom de geografiska och kulturella utgångspunkterna är så olika.

Det har varit förvånande att se hur vissa av de större partierna har uttalat sig om den kommunala självbestämmanderätten. Dels sägs att kommunerna och regionerna själva får bestämma sin framtid, dels får man höra att det blir tvångsinlösning om kommunen inte gör som grannarna eller vad inrikesministeriet vill. Det börjar nu bli dags att få höra partiernas slutliga position i frågan.

En sak är mer eller mindre klar. En mindre kommun med sjunkande invånarantal måste förr eller senare fundera på hur man skall klara av framtiden med 25 års perspektiv. Den tiden har kommit nu. Det är dags att räkna ut ifall den egna kommunen kommer att klara sig på sina skatteintäkter.

Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?

SPRÅKET

Talman. En kommun är mera än en förvaltningsenhet i statsbygget Finland. Det är kommuninvånarens referensram i livet. Kommunens identitet avspeglar sig i invånarens identitet. Detta gäller inte minst språket.

På flera håll i landet finns en stor oro för att hembygdens identitet skall ändras. Man är rädd för att den grundlagsenliga rätten att agera på eget språk försvinner. Därför var det bra att arbetsgruppen vid inrikesministeriet, som sett över vilka lagar som bör ändras, entydigt slog fast att man inte kan slå ihop enheter i strid med språklagen eller grundlagen. Enligt inrikesministeriet måste svensk- och tvåspråkiga kommuner och enheter också i framtiden ingå i svensk- och tvåspråkiga enheter.
Det är inte fråga om språkhets utan regelrätt lagtolkning!

KOMMUNALA EKONOMIN
Talman.
Den finansiella politik som kommunerna lider av idag lades upp av Samlingspartiets finansminist-rar. Deras modeller var så fördelaktiga för staten och rotades så djupt att vi inte ännu heller lyckats rucka på dem. Men en del har regeringen ändrat på.

Regeringen höjde direkt kostandsersättningarna till kommunerna med hälften, inkomstskattesänk-ningarna började regeringen kompensera till kommunerna fullt ut. Nu har vi dessutom fått ett sy-stem som inte drabbar kommunerna alls. Exemplen är många.

Samtidigt som vi hör skallen om den kommunala krisen är det bra att minnas att kommunerna inom kort har fler anställda än någonsin tidigare. Snart passerar man 80-talets toppnotering. Denna stati-stik tacklar ganska effektivt de anklagelser enligt vilka regeringen skulle köra ned servicen i kommunerna. Mängden anställda vittnar om något helt annat. Samtidigt finns det ändå brist på personal. Den verkliga utmaningen blir hur kommunerna kan attrahera människor med högt kunnande.

Talman!
Den kommun- och servicestrukturreform som regeringen startade ifjol har redan burit frukt. Den har fungerat som en väckarklocka. Nu funderar man tillsammans runtom i landet hur man skall gå till väga för att klara framtidens krav och behov.

Det bästa resultatet når vi om vi kan samarbeta så statlig och kommunal nivå. Då blir processen friktionsfriare. Vi har ändå alla samma mål; bättre service för invånaren!

Eva Biaudet höll gruppanförandet 7.3.2006

Gruppanföranden

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00