Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

13.02.2008 kl. 16:30
Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
Vi inser också alla att det kan vara svårt att acceptera att en fabrik som gått på vinst läggs ner. Nedläggningsbeslutet av en sådan fabrik kan man därför förundra sig över, men marknadskrafterna fungerar inte alltid logiskt. Det här är bara ett exempel på det som jag just var inne på; att vår skogsindustri lever under stor press när strukturerna förändras på den globala marknaden. Omstruktureringar inom den inhemska industrin är ju i sig ingen nyhet, utan ett fenomen som vi alltid fått leva med. Jag vill gärna ta ett exempel från min egen hemstad: i Jakobstad verkade i tiden Strengbergs tobaksfabrik med som bäst 1 600 anställda. På 1980-talet sysselsatte även Wärtsilä hundratals personer i staden. Idag finns inget kvar förutom byggnaderna, vilka nu sjuder av ny aktivitet.
 
Statsrådet fattade förra sommaren ett principbeslut om statens ägarstyrning som delar in bolag i två grupper; bolag som är verksamma på marknadsvillkor och bolag som sköter statens specialuppgifter. I bolag som sköter statliga specialuppgifter har staten som ägare i första hand samhälleliga mål, fastän en lönsam verksamhet samtidigt är ett allmänt mål. I ett bolag som sköter en specialuppgift är staten en aktiv ägare, som definierar innehållet i specialuppgiften och dess betydelse för de mål som ställs för bolaget.
 
I den debatt som vi nu för är det bra att komma ihåg att största delen av statens drygt 50 bolag är verksamma på marknadsvillkor. I fråga om verksamhetsprinciperna, den finansiella strukturen och avkastningsmålen skall bolagen vara jämförbara med andra bolag som verkar inom samma bransch. Staten kan som ägare ha strategiska intressen i fråga om de bolag som är verksamma på marknadsvillkor, men dessa bolag verkar även i sådana fall enligt klara affärsmässiga principer. Enligt principbeslutet är målet för statens ägarstyrning av bolag som är verksamma på marknadsvillkor att i varje enskilt fall uppnå det bästa ekonomiska helhetsresultatet.
 
Statsrådet konstaterade även att ägarna är jämlika vid ägarstyrningen av bolag som är verksamma på marknadsvillkor. Staten varken förutsätter särbehandling eller tar sig några friheter, och blandar sig inte heller i styrelsens och den operativa ledningens beslutsfattande. Ägarstyrningen grundar sig på ägarstrategisk bevakning och beredning utgående från vilken staten vid behov, på samma sätt som andra betydande ägare, tar ställning till strategiska och ekonomiska frågor som gäller företaget.
 
Svenska riksdagruppen stöder statsrådets linjedragning gällande ägarstyrningen av bolag som verkar på marknadsvillkor. Att staten på basen av sitt ägande skulle gå in i den vardagliga operativa verksamheten i börslistade bolag skulle starkt underminera statens trovärdighet som ägare i övriga ägares och placerares ögon. I värsta fall kunde hela bolags trovärdighet skadas och bolagets verksamhetsförutsättningar drastiskt försämras. För att hårdra det hela; när och om staten på sätt eller annat skulle använda sitt inflytande bör man samtidigt analysera de konsekvenser som agerandet för med sig i alla bolag där staten är aktionär. Kan man längre lita på staten som ägare?
 
Oppositionen vill att riksdagen tar sig en roll som Svenska riksdagsgruppen anser att den lagstiftande makten i Finland inte skall ta. Oppositionen, vill att vi här skall blanda oss i och bestämma hur ett enskilt aktiebolag, där den största enskilda ägaren dessutom kommer från utlandet, skall styras. Det här anser vi, herr talman, inte är förenligt med den uppfattning om marknadsekonomi som är gällande i Finland - utan påminner mer om något slags planekonomi. Staten skall inte och kan inte styra en global marknad - men nog i viss mån begränsa de negativa konsekvenser som kan uppstå.
 
Oppositionen frågar i sin interpellation om hur staten genom sin ägarstyrning skall verka för att bolagens samhällsansvar förverkligas. Jag frågar mig vilket samhällsansvar man här efterlyser? Vill oppositionen att staten uttalar ett misstroende mot bolagens operativa ledning i ett försök att trygga verksamheten på enskilda orter och i enskilda regioner med risk för att bolagets hela verksamhet i vårt land hotas - med allt det kan föra med sig. Vem bestämmer om vilket samhällsansvar som är det rätta? Kan man säga vilken linje som folket stöder och vilken linje som är den bästa för folket och landet som helhet?
 
Det är klart att riksdagen både kan – och vid behov också ska – diskutera statens ägarpolitik. Men då borde utgångspunkten vara ägandet som helhet; vad skall staten äga? Företag som upprätthåller för landet strategiskt centrala funktioner, är förstås primärt sådana där staten behöver ha ett starkt ägande. Till den skaran hör bland annat bolag som YLE och Finnair. Att diskutera utifrån ett enskilt bolags beslut och verksamhet ger en skev bild av ägandet och statens möjligheter att agera. Oppositionen vill nu fälla regeringen på grund av ägarstyrningen utan att presentera ett enda alternativ till hur ägarstyrningen skall skötas. Det är i sig förståeligt att man inte säger så mycket i interpellationen, eftersom grunderna för statens ägarstyrning drogs upp under en tid när socialdemokraterna satt i regeringen, såväl i statsrådets kansli som i handels- och industriministeriet – det vill säga på centrala poster när det gällde ägarstyrningen. Också vänsterförbundet satt med i regeringen under dessa tider.
 
Svenska riksdagsgruppen anser att bolagens operativa ledning är den aktör som bäst kan bedöma vilka verksamhetsförutsättningar som finns i den egna sektorn. Det är ju faktist den operativa ledningen som är experter på just sitt område. Svenska riksdagsgruppen anser även att samhällsansvaret uppfylls om den operativa ledningen fattar sådana beslut som tryggar bolagets verksamhetsförutsättningar i Finland.
 
Ägarpolitik är en del av vardagspolitiken, men regionpolitik har, när det gäller bolag som verkar på marknadsekonomiska villkor, inget att göra med ägarpolitik i sig. Det är klart att det offentliga; staten, regionerna och kommunerna, är de instanser som skall planera och genomföra regionapolitiken i vårt land. Både regeringen och riksdagen har ett stort ansvar för regionalpolitiken I de fall när strukturomvandlingar slår mot våra regioner, kommuner och städer måste det offentliga vara berett att stöda och hjälpa. Regeringen har redan lovat att bistå de orter som drabbas av Stora Ensos beslut att lägga ner fabrikerna. Regeringen fyller således sin roll som regionalpolitisk aktör i enlighet med de förväntningar som ställs på den.
 
Regionalpolitiken måste, som sagt, dock utövas med andra instrument än via ett börsnoterat bolag. Och regeringen har andra instrument som exempelvis regionalisering av statliga funktioner, olika ekonomiska stödformer via t.ex. TE-centralerna, skattepolitiska instrument och så vidare. Det skall medges att det inte är lätt att på kort tid åstadkomma ersättande arbetsplatser. Strukturomvandlingar i alla former är svåra och kräver både tid och gott omdöme. Ersättande arbetsplatser måste givetvis vara av det slaget att de är bestående så att lokalbefolkningen har en stark tillit till det nya som händer.
 
Interpellanterna frågar om regeringen anser det vara rätt och riktigt att fabrikerna i Kemijärvi och Summa läggs ner eller om man kommer att vidta åtgärder genom sitt ägande för att trygga fabrikernas existens. Svenska riksdagsgruppen anser att det är bolagets operativa ledning som fattar beslut om formerna för bolagets operativa verksamhet i Finland - inte riksdag eller regering. Svenska riksdagsgruppen upprepar att effekterna av nedläggingsbeslutet är beklagliga och svåra för regionen, kommunen och arbetstagarna, men anser inte att statsrådet behöver ändra principerna för sin ägarstyrning.
 
Därför, herr Talman, föreslår Svenska riksdagsgruppen enkel övergång till dagordningen.

Anna-Maja Henriksson höll gruppanförandet 13.2.2008.

Gruppanföranden

Interpellation om tryggande av universitetens ställning och verksamhetsförutsättningar

Kompetens, företagsamhet och förnyelseförmåga utgör grunden för en ökad välfärd. Det slår regeringen Vanhanens program fast. Regeringen har i sitt program slagit fast att målsättningen för finansieringen av forskning och utveckling är att den offentliga finansieringen ska stiga till fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har även bestämt att den offentliga basfinansieringen till universiteten ska öka över hela linjen. Donationer till stöd för vetenskaplig verksamhet har dessutom redan i hög grad gjorts avdragbara i beskattningen.
21.05.2008 kl. 16:15

Responsdebatt om regeringens budgetramar för 2009-2012

Finansutskottet konstaterar att ekonomin och sysselsättningsutvecklingen i Finland varit oerhört stark och tillväxten beräknas ännu fortsätta även om tydliga tecken på avmattning nu finns. Utskottet betonar två frågor som fördunklar de ekonomiska utsikterna. Den ena är den takt varmed befolkningen nu åldras och den andra är de utmaningar klimatförändringen för med sig. Svenska riksdagsgruppen anser att det i båda dessa fall framför allt gäller att föra en ansvarsfull politik som beaktar förändringsfaktorer med ett pro-aktivt grepp. Både den pågående kommunreformprocessen och produktivitetsprogrammet är exempel på åtgärder som stöder en anpassning till morgondagens verklighet. Den klimatpolitiska redogörelsen å sin sida, som avges på hösten, ger svar på hur regeringen anser att klimatförändringen skall tacklas
20.05.2008 kl. 15:00

Gruppanförande om Lissabonfördraget

10.04.2008 kl. 15:10

Regeringens proposition om godkännande av Lissabonfördraget

Lissabonfördraget stärker den Europeiska unionens dimension på flera sätt; öppenheten ökar, ett verktyg för medborgarpåverkan införs, de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna får samma status som unionens grundfördrag. Fördraget ger utan vidare unionen de verktyg som behövs för att tackla existerande och kommande utmaningar. I fördraget slås fast att unionen skall bygga på de gemensamma värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna.
10.04.2008 kl. 18:30

Statsrådets trafikpolitiska redogörelse

Finland är ett geografiskt sett stort men glesbebyggt land. Hela en femtedel av invånarna bor i huvudstadsregionen, och en klar majoritet bor i tätorter och städer. Logistiskt sett är Finland en ö, eftersom den absoluta merparten av vår utrikeshandel fraktas sjövägen. Allt detta ställer stora krav på trafikförbindelserna i vårt land. Trafiklösningarna måste stöda regionernas utvecklingsmöjligheter och möjligheten att bo överallt i Finland, fungera så att de stöder medborgarnas vardag och sörja för näringslivets behov av transporter. Fungerande trafiksystem och en god infrastruktur är förutsättningar för allas våra dagliga liv. Arbets- och skolresor, uppköp och fritidsresor är en naturlig del av vår vardag och trafiken en naturlig del av vårt liv.
01.04.2008 kl. 13:30

Remissdebatt om statsrådets redogörelse om ramarna för statsfinanserna 2009-2012

Ett lands framgång beror på många saker - kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet för att ta några exempel. En annan framgångsfaktor är sysselsättningen. Det är därför som Matti Vanhanens regering gör rätt när den prioriterar sysselsättningen.
25.03.2008 kl. 12:15

Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkas verksamhet

Gruppanförande
11.03.2008 kl. 14:55