Ärade talman,

Statsrådets framtidsredogörelse ”Välfärd genom hållbar tillväxt” är ett dokument som innehåller viktig analys om morgondagens krav.
Jag vill lyfta fram några markeringar i redogörelsen. Ett klart perspektiv är att de globala ömsesidiga beroendeförhållandena stärks. Det blir svårare för samhället – också för oss i denna sal – att kontrollera helheten. Ett nytt slags ledarskap behövs, och vi måste fråga oss är vi redo för det.

De två nyckelorden i rapporten är hållbar tillväxt. Det ena begreppet behöver det andra. Tillväxt utan hållbar utveckling leder inte till önskat resultat. Framtidsrapporten noterar att det finns olika perspektiv på hållbar utveckling, som kan vara motstridiga. För att hantera dessa krävs tät dialog mellan medborgare, företag och stat. Ett helt nytt tänkesätt efterlyses.

I analysdelen konstateras att i internationell jämförelse går det bra för Finland. Ett särskilt orosmoment är i alla fall den ökande ojämlikheten och marginaliseringen. En annan sak som är särskilt utmanande för Finland är den svåra försörjningskvoten. Enligt framtidsredogörelsen kommer Finland som ett av de första länderna i världen som tvingas att på allvar ta itu med åldrandets problem. Så sent som 2008 räknade man fyra personer i arbetsför ålder mot varje äldre person. Prognosen är att 2030 finns det bara två arbetsföra mot varje äldre person.

Ärade talman,

Här måste vi reagera nu. Arbetskarriärerna måste förlängas, som vi så många gånger har hört: i början, i mitten och i slutändan.
Intressant är att framtidsredogörelsen betonar att utbudet av arbetskraft bör ökas i alla faser, men alldeles särskilt i mitten. Det betyder att vi måste få större flexibilitet att varva arbete och utbildning.
I den framtida allt mer digitala ekonomin tror man att arbete och fritid mer kommer att gå in i varann och integreras. Det betyder att arbetstakten blir hårdare, åtminstone för en del av arbetskraften.
Vi måste ändå se till att hela den arbetskraft vi har är delaktig på arbetsmarknaden, även personer med nedsatt arbetsförmåga ska kunna bidra till utvecklingen.
Även om rapporten på många ställen betonar snabbhet och flexibilitet är det skäl att märka att framtidsredogörelsen lyfter ett varnande finger, och kräver att kunnandet och innovationsförmågan hos människor med lång erfarenhet måste bättre tas till vara.

Enligt rapporten kommer vi i framtiden se arbete, lärande och företagande i en helt ny kombination. Finland är i behov av en orädd entreprenörskultur.
Här vill jag gärna lyfta fram entreprenörsandan i Österbotten som i dag har resulterat i ett energikluster i Vasaregionen som har gett hela regionen, just det, en hållbar tillväxt. I Vasaregionen har man redan en längre tid följt framtidsredogörelsens recept; där har funnits förmågan att agera snabbt och ta risker, de två faktorer som styr företagens och samhällets konkurrenskraft i framtiden.
Vi har nyligen även fått läsa att Vasa – trots att staden liksom kommunfältet överlag har det ekonomiskt kärvt – är den stadsregion i landet som ligger i topp när det gäller kommunal servicenivå. Dessa saker går hand i hand: en progressiv entreprenörsanda som satsar på smart miljöteknologi kanaliserar in skatteintäkter för kommunen, som kan upprätthålla goda välfärdstjänster.
Havsklustret i Åbo är ett annat exempel på en innovativ satsning som både ger sysselsättning och en ny positiv drive för regionen.
Vi måste stärka företagarandan överallt i vårt land.

Ärade talman

Vi i Svenska riksdagsgruppen vill gärna understryka en annan viktig slutsats i redogörelsen: nämligen att bildning hjälper oss att förstå det som är annorlunda.
Ett sannolikt framtidsperspektiv är att människors identitet som medborgare inte ska tas för givet i den digitala ekonomin. Människor i den digitala ekonomin kommer att verka mer oberoende av plats, över nationella gränser. Det betyder att vi måste stärka vår internationalism på många sätt.

Är Finland ett land som vänder sig inåt eller utåt?
Jag vill citera professor Ilkka Niiniluoto som i söndags-Hesari för en dryg vecka sedan efterlyste andlig uppryckning ”Henkistä elvytystä tarvitaan”.
Han konstaterar att utmärkande för en sund självkänsla är kravet på etiskt ledarskap, förtroende mellan jämlika, respekt och vilja att hjälpa de svagare. Han anser att vi bör ha råd med dessa traditionella nordiska välfärdsvärden även i framtiden.
Citat: ”Näiden arvojen tukemiseksi tarvitsemme henkistä elvytystä, joka taistelee ahneutta, ennakkoluuloisuutta, itsensä käpertymistä, varovaisuutta ja välinpitämättömyyttä vastaan. Koulutus, kulttuuri, tiede ja taide ovat tässä avainasemassa.”

Ärade talman,

Kanske det är bäst att avsluta här med förre kanslern Niiniluotos ord.