Våld är aldrig acceptabelt – inte heller i politiken

23.05.2024 kl. 06:21
Våld är aldrig acceptabelt, oavsett hur arg eller frustrerad man blir, eller hur felaktiga man anser att andras åsikter är.

De senaste händelserna med våld och hot mot politiker visar en oroande trend där våld alltmer smyger sig in i politiken, både internationellt och nationellt. Mordförsöket på Slovakiens premiärminister Robert Fico förra veckan är ett skrämmande exempel, där den misstänkta har uppgett att motivet för dådet var regeringens politik och mediernas rapportering. I Tyskland blev EU-politiker Matthias Ecke misshandlad i samband med att han hängde upp valaffischer. Misshandeln var så pass allvarlig att han behövde vårdas på sjukhus. Den tidigare talmannen i USA Nancy Pelosi utsattes för inbrott i sitt eget hem år 2022, där hennes man utsattes för ett våldsamt anfall av förövaren. Förra veckan dömdes förövaren till 30 års fängelsestraff.  Även det här fallet var politiskt motiverat. Listan kan göras lång.

 

Finland är tyvärr inte skonat från våldshotet. Även här händer det att politiker ställer in deltagande på evenemang till följd av våldshot. En fattigdomsenkät som Yle utfört som en del av Bra sagt-projektet visar hur personer som lever i en ekonomiskt svår situation upplever vardagen. I svaren kommer det fram att vissa lider av självdestruktiva tankar och andra känner ilska mot beslutsfattare, vilket är förståeligt. Men att känna så mycket hat att det övergår till våldsfantasier är snäppet allvarligare. För tyvärr får man som politiker stå ut med en hel del fula kommentarer och obehagliga upplevelser. Kontakten via sociala medier innehåller ofta ett ganska färgstarkt språkbruk, och mejl med osakligt innehåll är vardag för många politiker. Att träffa olika intressegrupper är en rolig del av jobbet, men när det i säkerhetskontrollen visar sig att någon har en kniv med sig i väskan blir man fundersam. Varför bär man överhuvudtaget kniv på offentliga platser och varför tar man med den till riksdagen? Det är frågor som oroar.

 

Att utsätta demokratiskt valda personer för våld eller hot kan aldrig rättfärdigas, oavsett hur felaktiga man anser deras beslut vara. Demokratin är något vi måste värna om; den är kanske inte alltid perfekt, men den är den bästa styrelseformen vi har utvecklat hittills. Att använda hatprat och våld för att skrämma, påverka eller uttrycka oenighet är helt oacceptabelt. Den växande mängden osakliga inlägg och medvetet nedvärderande kommentarer som riktas mot politiker avskräcker många från att engagera sig politiskt, vilket i sig också är ett allvarligt problem för demokratin. Politiker har alltid utsatts för våld, men det verkar som att tröskeln har blivit ännu lägre under den senaste tiden. 

 

Det är alltid tillåtet att vara av olika åsikter, men vi kan alla tänka på hur vi uttrycker oss. Barn lär sig av hur vi vuxna beter oss, och det är viktigt att redan i ung ålder diskuterar varför våld aldrig är acceptabelt. Vi behöver också ge barnen rätt verktyg för att hantera sina egna känslor, även om detta ibland är lättare sagt än gjort. Plattformar för sociala medier bär också ett stort ansvar för innehållet; hotfullt eller våldsamt material ska inte tolereras. När samhället polariseras är det avgörande att vi värnar om våra grundläggande värderingar, inklusive att våld aldrig är okej. Vi behöver också en sundare debattkultur och en djupare förståelse för att världen inte är så svartvit som den ibland kan verka. När politiska åsikter leder till våld har det gått för långt.

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35