Utan en tillräcklig och välmående personal finns det inte en god vård

16.02.2024 kl. 06:33
En av Finlands stora framtidsutmaningar är personalbristen inom vården och omsorgen.

Det är viktigt att inse att utan en tillräcklig och välmående personal finns det ingen god vård. Detta oberoende en hurdan förvaltningsreform som görs eller vilken personaldimensionering som stiftas i lagen. Tyvärr sov det politiska fältet alltför länge här. I dagens läge jobbar många vårdutbildade inom andra branscher eller utomlands. Istället för att öka vårdbranschens attraktionskraft, har social- och hälsovårdspolitiken de senaste åren långt handlat om olika förvaltningsmodeller.

 

Åtgärderna för att förbättra personalsituationen borde ha gjorts redan under tidigare valperioder, men behövs allra senast nu. Personalbristen är akut.

 

En arbetsgrupp tillsatt av social- och hälsovårdsministeriet (STM) kom nyligen med en utredning om sjukhusen i Finland. Arbetsgruppens utredning är en fortsättning på ett tankesätt, där färre och större enheter ses som en lösning till specialsjukvårdens utmaningar. Detta motiveras med personalbristen. Under de senaste åren har vi tyvärr i Finland sett en kraftig centraliseringsiver gällande sjukvården. Skräckexemplet för Östra Nylands del är stängningen av Borgå BB.

 

Personalbristen är ett faktum. Men den stora frågan är hur vi beslutsfattare reagerar på den. Lösningen på personalbristen kan  enligt mig absolut inte vara en avveckling av våra sjukhus. Istället måste vi göra allt vi kan för att öka personalen inom vården.  

 

Ett annat symptom på personalbristen är den osunda utvecklingen med väldigt dyra s.k. hyresläkartjänster. Detta bidrar till att vårdkostnaderna stiger ännu mer.

Det nuvarande regeringsprogrammet innehåller många viktiga åtgärder för att råda bot på personalbristen. Denna vecka höll jag Svenska riksdagsgruppens gruppanförande i riksmötets öppningsdebatt. Jag framförde att för SFP är en av vårens viktigaste politiska prioriteringar att regeringsprogrammets åtgärder för att lösa personalbristen nu framskrider möjligast snabbt.

 

Helt centralt är nu att se över behörighetskraven och arbetsfördelningen inom vården, så att var och en i personalen kan fokusera mer på just det man själv är utbildad till. Med andra ord ska till exempel läkarna, sjukskötarna och närvårdarna få jobba med det som det är utbildade till. Regeringen kommer också att  öka antalet utbildningsplatser på både svenska och finska. För att trygga vården på svenska behövs mera personal som kan svenska.

Det är också uppenbart att vi i Finland under årens lopp byggt en omfattande byråkrati inom vården. Byråkratin måste lättas så att personalen kan prioritera kundarbete istället för administration och dokumentation. Till exempel mängden på utlåtanden och olika intyg som ska skrivas måste bli mindre.

Bättre ledarskap, jämställdhet, möjligheter till mer flexibilitet i arbetet och att kunna påverka innehållet i sitt arbete är också viktigt med tanke på vårdbranschens attraktionskraft. Erkännande av utländska vårdexamen måste också bli snabbare och smidigare.

 

Många personer som nyligen pensionerat sig från vårdbranschen kunde gärna tänka sig att göra kortare deltidsjobb inom vården. Samtidigt upplevs detta inte vara ekonomiskt lönsamt, då beskattaren snabbt tar en stor andel av lönen. Vi borde det göra ekonomiskt mer sporrande att ta emot jobb för de pensionärer som själv vill jobba då och då. Det vore ytterst dumt att inte ta vara på den enorma erfarenhet och yrkeskunskap som finns hos alla de som nyss pensionerat sig.

Otto Andersson

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35