Idag (24.2.2023) har det gått ett år sedan Ryssland inledde sitt fullskaliga anfallskrig mot Ukraina. Ett år sedan det säkerhetspolitiska läget i Europa rubbades om i grunden och vi vaknade upp till en förändrad värld. I ett år har ukrainarna ihärdigt fört en kamp på liv och död för sitt land, för sin demokrati och för sin frihet. Ministern för nordiskt samarbete och jämställdhet, Thomas Blomqvist, betonar vikten av vår fortsatta solidaritet med Ukraina.
– Vårt starka stöd till Ukraina är oerhört viktigt och måste fortsätta, säger minister Blomqvist. Vi ska stå vid Ukrainas sida så länge som det behövs, vilket också EU-ländernas ledare har understrukit. Finland har stött Ukraina såväl nationellt som via EU och multilaterala forum. Det transatlantiska samarbetet har varit viktigt. Vi har entydigt fördömt Rysslands agerande, infört omfattande sanktioner och gett politiskt, humanitärt, ekonomiskt och militärt stöd till Ukraina. Det här ska vi fortsätta med.
Hittills har EU och medlemsländerna gett mer än 50 miljarder euro i stöd till Ukraina. Igår beslöt Finland skicka ytterligare försvarsmaterial till Ukraina, den trettonde försändelsen i ordningen, samtidigt som EU har utannonserat det tionde sanktionspaketet mot Ryssland.
– Det här är bara två exempel på det konkreta stöd som Finland och EU ger Ukraina, konstaterar Blomqvist. Vår insats kan inte på något sätt jämföras med den enorma uppoffring ukrainarna tvingas till eller det mod de visar, men det externa stödet är avgörande för att ukrainarna ska kunna fortsätta försvara sitt land och sin frihet – och våra gemensamma värderingar. Ryssland anföll Ukraina, men attackerade samtidigt den europeiska säkerhetsordningen och våra principer och värderingar. Ukrainarna strider i främsta linjen för våra gemensamma värderingar; för demokrati, för mänskliga rättigheter, för frihet. Ukrainas sak är vår, framhåller Blomqvist.
Rysslands krig har långtgående och långvariga konsekvenser, även oförutsägbara. Kriget har naturligtvis i första hand och framom allt annat drabbat Ukraina och ukrainarna, men följderna har även synts i världspolitiken och i vår vardag.
– Inom regeringen har vi under det gångna året agerat och svarat på situationens allvar, konstaterar Blomqvist. Vi tog det historiska beslutet att ansöka om medlemskap i Nato. Inget annat försvarssamarbete kan erbjuda motsvarande säkerhetsgarantier. I Finland har vi alltid prioriterat vårt försvar och vår beredskap högt, men under det gångna året har vi vidtagit olika åtgärder för att ytterligare öka samhällets beredskap och resiliens.
– Det gångna året har varit en tid av förändring och osäkerhet, men även en tid av insikter. Vi blev igen påminda om betydelsen av beredskapsfrågor och självförsörjning, inte minst den inhemska matproduktionen. Senast nu insåg vi att den gröna omställningen måste ske nu och inte ”i framtiden”. Vi har sett vilken skillnad vi kan göra när vi samarbetar resolut och enigt med våra partner. Och framförallt blev vi igen påminda om att inget kan tas för givet, utan att vi alla dagar måste arbeta för de värderingar och den värld vi vill leva i, avslutar Blomqvist.
