Samerna är EU:s enda ursprungsfolk. Nu gäller det att trygga de samiska språkens och den samiska kulturens livskraft. Den nuvarande, redan föråldrade lagstiftningen ska inte längre tillåtas förhindra att samernas rättigheter som ursprungsfolk förverkligas. Detta vill vi nu ändra på.
Den nuvarande sametingslagen är från år 1995. Lagen är föråldrad i många avseende, vissa delar av den har konstaterats fungera dåligt och andra delar av den har gett upphov till omfattande konflikter. Exempelvis paragraferna som gäller val till sametinget är gammalmodiga och fungerar dåligt. Justitieministeriet har redan under tre valperioder berett förslag för att förnya och modernisera lagen.
Trots att det handlar om mänskliga rättigheter har samernas rättigheter blivit ett politiskt tvistefrö.
Denna situation har fortsatt från valperiod till valperiod, vilket har fördjupat motsättningarna mellan befolkningsgrupperna i det samiska området och undergrävt den samiska befolkningens förtroende för den finska staten och förutsättningarna för ett gott samarbete. Det har till exempel visat sig vara svårt att skapa tillit till statens vilja att agera uppriktigt i inrättandet av sannings- och försoningskommissionen, samtidigt som man inte lyckats med att förnya sametingslagen på ett sätt som skulle förverkliga samernas rättigheter.
En central orsak till behovet av att förnya lagen är utvecklingen inom folkrätten, som tydligt gått mot att stärka urfolkens självbestämmanderätt. År 2007 godkändes FN:s deklaration om urfolkens rättigheter, där också denna utveckling syns tydligt. Deklarationen är politisk till sin natur, och inte direkt juridiskt bindande, men den målar en bredare bild av folkrättens utveckling i förhållande till urfolkens rättigheter.
Finland har upprepade gånger fått anmärkningar av olika organ inom FN som övervakar de internationella människorättsavtalen: först från FN:s människorättskommitté och nu också från den kommitté som övervakar förverkligandet av FN:s rasdiskrimineringskonvention. Dessa avgöranden hänför sig till sametingsvalen och till hur samernas politiska rättigheter förverkligas. Det enda sättet att få kränkandet av samernas rättigheter att upphöra är att förnya sametingslagen – framför allt det som gäller hur man antas i vallängden för sametinget.
Just hur man antas till vallängden har varit en central tvistefråga. Den nuvarande sametingslagen lämnar en del tolkningsutrymme, har lett till varierande rättspraxis och motsättningar i praktiken. FN:s deklaration om urfolkens rättigheter konstaterar att urfolken har rätt att bestämma strukturen på sina egna institutioner och att välja deras medlemmar i enlighet med sina egna förfaranden.
Det är därför hög tid att reformera sametingslagen så att den kan antas av det organ som den tillhör - sametinget. Enligt Finlands grundlag har samerna självstyre i fråga om språk och kultur i sitt hembygdsområde. Enligt lagen företräder sametinget samerna i frågor som hör till dess ansvarsområde. Alla tre samiska språkgrupper som finns representerade i Finland - nordsamiska, enaresamiska och skoltsamiska - är representerade i sametinget.
Det är svårt att förstå, hur lagstiftning som utformats för att skydda ett litet urfolks språk och kultur har väckt en sådan kontrovers, likaså att man trots upprepade försök inte har klarat av att reformera den.
Under denna valperiod utarbetade en kommitté under ledning av justitieministeriets kanslichef Pekka Timonen, där även företrädare för sametinget var med, ett tidsenligt förslag till en ny sametingslag. Genomförandet av denna reform är nu nödvändigt för att garantera samernas rättigheter och för att trygga den samiska kulturens livskraft. Jag hoppas på att riksdagens majoritet nu skulle ha beredskap att åstadkomma detta.
