Digitaliseringens båda sidor

30.10.2022 kl. 19:49

Att vi lever i en alltmer digitaliserad och uppkopplad värld är ett faktum, de allra flesta av oss bär bland annat en mobiltelefon. Det finns flertalet fördelar med digitaliseringen. Vi kan exempelvis hålla nära kontakt med vänner som bor på andra sidan jorden, vi har möjlighet att ta del av nyheter direkt de publiceras istället för att vänta på tidningen följande morgon men också ta del av olika tjänster snabbt.

Även om digitaliseringens framfart ofta beskrivs som något positivt, vilket den också är, är det minst lika viktigt att komma ihåg vilka nackdelar digitaliseringen medför. Digitaliseringen medför ökade klyftor i samhället där vissa hänger med i den digitala utvecklingen medan andra lämnats vind för våg.

Det är speciellt äldre personer som lider av digitaliseringens framfart eftersom alltmer av det fysiska flyttats till digitala plattformar. Ett faktum är att få av dem som är över 75 år använder sig av digitala tjänster. Det blir allt svårare att betala räkningar, servicekontor stängs, begränsade telefontider, den fysiska kontakten mellan människor minskar och större delar av social- och hälsovården har blivit digital.

Jag deltog förra veckan i en diskussion tillsammans med äldreombudsmannen om hur vi kunde motverka de ökade klyftorna i samhället som den ökade digitaliseringen medför. Under diskussionen presenterade äldreombudsmannen också goda förslag på hur vi kunde gå vidare för att minska på dessa klyftor. Väldigt fina och bra förslag.

Bland annat föreslog äldreombudsmannen att kommunerna föreskrivs en skyldighet att koordinera digitalt stöd för alla som är i behov av det. Äldreombudsmannen föreslog också att en nationellt centraliserad kanal för ärendehantering skapas för personer som inte använder digitala tjänster. Dessa skulle vara steg i rätt riktning men det är också viktigt att finansieringen för dessa projekt i kommunerna säkerställs. Förutom att man har digitalt stöd vid till exempel bibliotek och kurser på medborgarinstitut ser jag att kommunen kan samarbeta med olika föreningar kring detta för att skapa en tryggare digital känsla för de äldre men även andra som vill ha och behöver stöd. Också medierna, speciellt YLE, har en viktig roll.

Det finns också goda exempel på när vården tagit i beaktande att alla inte använder sig av digitala hjälpmedel. Till exempel i min hemkommun Malax ringde hälsocentralen alla över 75 år om coronavaccinet och samtidigt hade dessa personer möjlighet att lyfta fram andra frågor som oroade dem. Det fungerade bra och uppskattades.

Samtidigt behöver vi skapa ett tvärsektoriellt samarbete i hela samhället där alla bär sitt ansvar också för personer som inte använder sig av digitala hjälpmedel av olika orsaker. Personliga tjänster uppskattas och krävs ännu för att säkerställa att alla kan ta del av alla tjänster, till exempel banktjänster, på samma villkor.

Den sociala biten är viktig. Allting kan och ska inte digitaliseras och som beslutsfattare måste vi också ta ansvar dem som inte kan eller vill använda sig av digitala tjänster. Ingen ska lämnas vind för våg bara för att man inte behärskar de nyaste digitala hjälpmedlen. Alla ska ha möjlighet att delta i samhället på lika villkor.

Mikko Ollikainen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35