Kolumn till Ålandstidningen

22.10.2022 kl. 15:10

Finland är enligt flera olika internationella jämförelser ett av världens bästa länder att bo och leva i. Vårt land är världens mest stabila land och landet med minst korruption.  Vi har god förvaltning och pressfrihet. Jämställdheten är central och barnens rättigheter respekteras.

Vi kan dricka vatten direkt ur kranen och luften är ren. Arbete, fritid och familj går att kombinera och naturen är nära. Särskilt ur ett åländskt perspektiv är havet och gröna områden alltid ett stenkast bort och samhället är tryggt och fungerar. Dessa faktorer ligger säkerligen bakom det faktum att 38% av Ålands befolkning valt att flytta till Åland och är födda utanför öriket. Åland är en attraktiv plats som lockar både besökare och nya invånare och där man trivs.

Enligt statistik- och utredningsbyrån ÅSUB finns det inflyttade från över 100 olika länder och det talas över 50 språk. Det tycker jag är imponerande för ett samhälle med drygt 30 000 invånare. Enligt statistiken talar 87% av Ålands befolkning svenska och det kan kanske ses som en nyckel till fungerande integration. Dessutom är framåtandan och entreprenörskapet starka på Åland. Språket, kulturen och de lokala sedvänjorna garanterades  ålänningarna för hundra år sedan i beslutet av Nationernas förbund. Det är ingen som vill ändra på det här, utan målet är att självstyrelsen ska få utvecklas på den grund som de internationella avtalen utgör.

Vi har det bra här i Norden. I vardagen kan det förstås hända att man fastnar vid små saker, men som på det stora hela ändå inte är de mest centrala. Med krig i Europa och flera miljoner människor som måste fly från sina hem, kan man med fog anse att det är ett privilegium att få bo här i Norden.

Men också i Norden har de senaste åren varit rätt tuffa.  Pandemin, det säkerhetspolitiska läget, energikrisen och inflationen orsakar oro. Allt det här har man naturligtvis också märkt av på Åland, men det har märkts  att Åland är ett driftigt samhälle som anpassar sig snabbt till olika förhållanden.  Ålänningar har liknats vid martallen, som anpassat sig till vinden, vågorna och vädret. Ålänningarna gör det bästa av svåra situationer och klarar sig. Sloganen för jubileumsåret ”hundra år av egensinne” visar att man står på sig.

Ibland tar saker längre tid än man hade räknat med och hoppats på. Reformen med självstyrelselagen innehåller många element som är politiskt och rättsligt utmanande . Det här märks på  att projektet har tagit sin tid. Målet är en tydlig och tidsenlig självstyrelselag i stället för den som nu är i kraft, och som varit det i 30 år. Tiden är antagligen inte mogen för att ännu komma i mål med revisionen. Man gör sitt bästa utifrån de utgångspunkter man har, alla som deltar i processerna har gjort och gör sitt bästa utgående från sina utgångpunkter, men ännu har vi inte nått samförstånd i hur vi ska  lösa knutarna. För det behövs samarbete och tid. Dialog och förståelse. Det är den fjärde självstyrelselagsrevisionen som nu är under arbete. Också de tidigare versionerna har mognat fram under flera år.

Samarbete är essentiellt. Det är en förutsättning för att hitta lösningar och komma framåt. Det finns olika tolkningar av lagen och det är viktigt att lyssna på sakkunniga. Ålandsdelegationen, domstolsväsendet och grundlagsutskottet i riksdagen är institutioner som kan sin sak och vars ord måste väga tungt. Även om den politiska viljan finns att lösa olika knutar gäller det att också hitta den juridiskt hållbara vägen. Konsekvenser måste bedömas och helheter utredas. Det finns skäl att modernisera självstyrelselagen och göra de ändringar som nu krävs. Arbetet med revisionen måste fortsätta. Tilliten är generellt hög i Finland. Människor litar på regeringen och den statliga förvaltningen men det finns och ska finnas utrymme att vara av annan åsikt och debattera. Öppenheten och transparensen i vår demokrati gör detta möjligt. Det är viktigt att vi ökar tilliten mellan Åland och rikets myndigheter, som fick sig en törn under pandemin.  Vi behöver komma vidare i arbetet med att förnya Ålands självstyrelse. Det är  viktigt både för Åland och för Finlands regering.

Thomas Blomqvist

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00