Nog vet du väl vad du ska bli då du blir stor?

22.09.2022 kl. 06:23
Vad vill du bli när du blir stor? Den här frågan ställer vi våra barn hela tiden och faktum är att elever och studerande måste fatta viktiga beslut redan i början av sin skolstig.

Vi har byggt upp ett system där man redan i ett tidigt skede måste göra strategiska val för vad vi ska bli ”när vi blir stora”. Alltid går det inte ens som man planerat men det här tankesättet skapar onödig stress för våra ungdomar.

 

Redan i högstadiet ställs eleverna inför olika tillvalsämnen och bilden av att man måste tänka på vad som är bra val inför framtiden börjar målas upp. Vi kan egentligen tala om en lång kedja av val. Redan i högstadiet krävs det av studeranden att de vet vad de vill studera flera år senare. Ska man vidare till yrkesskola eller gymnasiet och i så fall vilken yrkesinriktning eller vilket gymnasium? En del gymnasier har dessutom specialiserade program som kan göra valet ännu svårare. Om du sen inte läser specifika ämnen i gymnasiet och framför allt skriver vissa ämnen i studentexamen påverkar det dina möjligheter att söka vidare. Och det kanske inte ens är möjligt att studera det man vill och gillar för det ger inte tillräckligt mycket poäng. Viktiga val som kan vara helt avgörande för fortsatta studier.

 

Ännu ett steg längre fram i kedjan möter vi kvotsystemet för förstagångssökande. Inom Sfp har vi redan länge talat om att slopa det här försöket. Kvoterna har lett till att studiestarten skjuts upp, då studeranden inte vågar ta emot en studieplats ifall det inte är deras första val eftersom man då går miste om förmånen som förstagångssökande. Det här systemet sätter ytterligare press på att man redan i ett tidigt skede verkligen måste veta vad man vill.

 

Skolstigen är vald, studieplatsen antagen och studierna inledda. Kan vi nu pusta ut? Inte riktigt, för nu ställs det krav på studietakten. Studierna ska klaras av inom en utsatt tid. Prestera fort och gå snabbt vidare. Det här har konsekvenser för såväl studiestöd som studielånskompensationer. Studietakten är ofta så hård att den inte tillåter studerande att jobba på sidan om eller aktivt delta i studielivet. Saker som ger värdefulla nätverk för resten av livet och möjlighet att konkretisera den information man tar till sig.

Jag kan inte låta bli att fråga mig själv om vi missat skogen för alla träden? Många ungdomar har lidit under coronapandemin och psykisk ohälsa är vanligt förekommande. Vi kommer ännu länge att se konsekvenser av det här. Stress, prestationskrav och ångest gör att många mår dåligt. I en tid där det dessutom råder stor arbetskraftsbrist inom flera branscher har vi egentligen inte ens råd att göra det svårt för studeranden att ta emot jobb vid sidan av studierna. Arbetsmarknaden behöver våra studerande precis som studerande behöver nätverken - och säkert också extra inkomster. Samtidigt ska det vara möjligt att engagera sig i de olika föreningarna som verkar vid universitet och yrkeshögskolor, även om det kan påverka studietakten.

 

Är det vettigt att vi gör studietiden till en korvstoppningsfabrik utan någon som helst tid för reflektion, nätverkande och arbetslivserfarenheter? Om de nyutexaminerade ändå kommer att förväntas arbeta i närmare 50 år skulle det vara helt skäligt att låta de studerande också få njuta av studielivet som den lärorika och roliga tiden i livet det ska vara. Skulle inte det smartaste vara att ta ett steg tillbaka och se helheten så att det faktiska svaret på frågan vi ställer barnen inte blir utbränd, stressad och tyngd av psykisk ohälsa.

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35