Vi vill maximera vår egen säkerhet, inte vara ett hot mot någon

21.05.2022 kl. 10:44

Under veckoslutet samlas Svenska folkpartiet till partidagen i Åbo. En efterlängtad partidag då vi igen får debattera, argumentera och bäst av allt – vi får komma samman och träffas efter två partidagar på distans. Mycket har hänt och när vi nu träffas har Finland i veckan fattat det historiska beslutet att ansöka om Natomedlemskap. En vecka jag sent ska glömma.Mycket har hänt och när vi nu träffas har Finland i veckan fattat det historiska beslutet att ansöka om Natomedlemskap. En vecka jag sent ska glömma.

 

Rysslands och Putins brutala invasion av Ukraina den 24 februari i år innebar en omedelbar förändring av det säkerhetspolitiska läget i Europa och för vårt eget land. Det är Rysslands uttalade mål att förändra Europas säkerhetsordning. Att Ryssland väljer att attackera ett fredligt grannland är ett allvarligt brott mot internationell rätt och mot mänskliga rättigheter.

 

När jag tänker tillbaka på min barndom, tänker jag att det viktigaste arv mina föräldrar gav mig, var vårt lands självständighet. Min far, liksom så många av hans jämnåriga, skickades till fronten för att försvara fosterlandet under andra världskriget. Min mor, liksom så många andra unga sjuksköterskestuderande, tog hand om sårade soldater på krigssjukhus runt om i Finland. I Helsingfors, i Rovaniemi, i Jakobstad.

 

Många finländska soldater fick lägga livet till för att vi skulle få bo i ett självständigt land. Många blev skadade eller invalidiserade för livet. Men vi klarade det – tillsammans. Lilla Finland lyckades stå på sig mot anfallaren Sovjetunionen. Ett krig som satt sina spår i oss, och som gjort oss medvetna om att inget ska tas för givet. Ett krig som också gav oss lärdomen: ”aldrig mera ensam” som general Adolf Ehrnrooth uttryckte det.

 

Vår viktigaste uppgift som företrädare för Finlands folk, är att i varje sammanhang handla så att vi gör allt för att trygga Finlands suveränitet och folkets framtida trygghet och säkerhet. Svenska folkpartiet och jag har länge ansett att ett Natomedlemskap ger de bästa säkerhetsgarantierna för vårt land. Den här veckan var det dags för de avgörande besluten i regering och riksdag samt i samråd med republikens president.

 

Finland vill bli medlem av försvarsalliansen Nato och vi vill göra det sida vid sida med vår goda granne Sverige. Finland behöver sitta med vid alla de bord där viktiga beslut för vårt lands framtid och Europa fattas. Och vi behöver söka det bästa och starkaste preventiva skydd vi kan få. Det ska vara så oattraktivt som möjligt för någon att ens tänka tanken att gå till militärt angrepp på vårt land.

 

Det var mycket viktigt att Finlands riksdag med en förkrossande majoritet 188-8, röstade för att Finland ansöker om medlemskap i försvarsalliansen Nato. Samtliga ledamöter i Svenska riksdagsgruppen röstade för att ansöka om medlemskap. Enigheten kring det historiska beslutet var således stort. Vi har i Finland en tradition av att söka konsensus och samförstånd kring de stora säkerhetspolitiska linjedragningarna.

 

Det lönar sig att upprepa varför vi inom SFP anser att ett Natomedlemskap är viktigt för Finland. Vi vill maximera vår egen säkerhet. Vi vill inte vara ett hot mot någon. Tvärtom ska vi som nation fortsätta att varje dag jobba för fred, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30