Redogörelse om förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön

20.04.2022 kl. 15:00
Gruppanförande framfört av ledamot Anders Adlercreutz

Ärade talman,

 

Den 24:e februari ändrades vår uppfattning om världen. 
 

Vår utrikes- och säkerhetspolitiska linjedragningar har baserat sig på tanken om att vi nationer är rationella aktörer. På att vi väger fördelar mot nackdelar. På att vi tar det egna landets befolknings väl i hänsyn. På att vi lever i samma verklighet och på att vi står vid vårt ord.

 

Den 24:e februari raserades dessa premisser.

 

I denna situation måste vi också se över vår bedömning av världen. Vilka är riskerna? Hur kan vi bäst garantera vår säkerhet?

 

För tjugo år sedan var Ryssland ett land av möjligheter. Det är det inte mera. Det är tyvärr ett land på tillbakagång som krampaktigt klamrar sig fast vid sina vapen.

 

Det kommer igen att ta minst en generation innan Ryssland igen primärt minns för Tchaikovsky, Repin eller Achmatova.
 

Nu minns vi istället Bucha, Mariupol och Kharkiv. Vi minns krigsbrott, attacker mot civila, våldtäkter, massgravar. Vi minns besinningslös brutalitet.

 

I den världen, med detta i minnet, behandlar vi nu denna redogörelse.

 

Vår säkerhet möjliggör allt det vi gör, allt det vi håller kärt. Säkerhet byggs upp av många saker: Av demokrati, av rättstatsprincipen, av en respekt för mänskliga rättigheter, av försörjningssäkerhet, av förståelse och hänsyn. Men också av en trovärdig försvarsmakt. När en kris eskalerar är det ibland i sista hand det militära försvaret som ansvarar för att rädda demokratin när inget annat hjälper. Det ser vi nu i Ukraina.

 

Många av oss har redan en klar åsikt i frågan om hur vårt försvar borde organiseras. Men trots det är det viktigt att vi har en process. Vi behöver en bred enighet, och för att nå den krävs diskussion och förståelse.

 

En process är ibland, ja ofta, ett självändamål, även då målet är uppenbart.

 

Också därför, att ingen med säkerhet vet vad som väntar bakom hörnet. Framtiden är i alla händelser svår att förutspå. Det beslut vi fattar skall vi kunna stå bakom. Det bär vi ansvar för.

 

Det är också skäl att komma ihåg att man kan ha olika åsikt. Det finns få absoluta sanningar. Man kan se på världen på olika sätt.

 

SFP har länge varit för ett medlemskap i Nato - också då stödet för ett Nato-medlemskap var lågt.
 

Men lika lite är skepticism mot Nato samma sak som att stöda Putin.

 

Polarisering gagnar enbart de makter som använder splittring och polarisering som vapen. Därför är det viktigt att också denna debatt är saklig, balanserad och respektfull.

 

Ett litet land som Finland är beroende av allianser. Vi behöver ett samarbete inom Norden, vi behöver ett starkt EU, vi behöver ett fungerande FN. En öppen värld där internationellt samarbete fungerar är och skall vara grunden för vår utrikespolitik. Genom åren har vi målmedvetet försökt maximera vårt inflytande genom att söka oss till de bord där besluten fattas. De besluten som i alla händelser berör oss. Det är bättre att vara producent av beslut än enbart konsument.

 

Vårt medlemskap i Nordiska rådet var ett stort steg framåt. Efter det kom EFTA , frihandelsavtalet med EEC, Europarådet och EU.

 

Man kan med fog säga att vi efter EU-medlemskapet inte mer kunde kalla oss alliansfria. Som SFP:s tidigare ledamot Christina Gestrin sade i den säkerhetspolitiska redogörelsens responsdebatt 2004, för 18 år sedan: ”Finland är inte utrikespolitiskt eller säkerhetspolitiskt alliansfritt. Vårt samarbete inom ramen för EU:s nya säkerhetspolitik gör tanken omöjlig både i teorin och i praktiken.”

 

Vårt samarbete med NATO är tätt men vi är inte ännu medlemmar. För att citera minister Jaakko Iloniemi: ”Tällä hetkellä jaamme riskit, mutta emme turvallisuustakuita”. Man kan säga, att vi har ett hus utan giltig brandförsäkring. Såsom det tydligt framkommer i redogörelsen så innebär medlemskap att det finska försvaret backas upp av alliansens samlade kapaciteter.

 

SFP ser att ett medlemskap i Nato är ett naturligt, ja rentav självklart, steg. Det är ett steg som vi med fördel tar tillsammans med Sverige. Det är ett steg, som skulle maximera vår nationella säkerhet, stärka det nordiska samarbetet, och stärka stabiliteten i Nordeuropa. Så att det som hände Bucha, Mariupol och Kharkiv inte någonsin kan upprepas här.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30