En fransk rysare

14.04.2022 kl. 15:57
Chocken av Brexit och valet av Donald Trump till amerikansk president var stor i EU och Europa. Det skapade sprickor i den västliga världen och minskade västs förmåga att hantera globala och interna utmaningar.

Splittring betyder i praktiken försvagning och det är något som passar vissa andra stormakter utmärkt. Det är ingen hemlighet att vissa aktörer gärna ser att västvärlden och de liberala demokratiernas makt minskar.

 

Västvärlden har enats igen som svar på Rysslands attack på Ukraina. USA och president Joe Biden, den sista nuvarande generationen amerikanska politiker som ser USAs länk till Europa som något exceptionellt, har förstärkt den transatlantiska länken säkerhetsmässigt, politiskt och ekonomiskt. På TV-bilder är det oftast trupper och försvarsmateriel som projicerar makt, men på längre sikt är en ökad ekonomisk integration mellan USA och Europa minst lika viktig.

 

Kriget i Ukraina har också gett Storbritannien möjlighet att igen bli en tongivande aktör, tack vare att man koordinerar sina insatser med EU-länderna och USA. Kriget har gjort att Brexit-traumat minskat, men det är lätt att se att det brittiska inflytandet hade varit ännu större om man hade varit kvar i EU.

 

Problemet i EU och i väst är att samarbetet i utrikes- och säkerhetspolitik ofta bara är så stark som den svagaste länken. Det räcker med att ett EU-land skulle motsätta sig sanktionerna mot Ryssland för att de i teorin inte skulle kunna genomföras.

 

Därför har det, av bland annat Ryssland, funnits ett intresse av att försöka påverka både politiker och samhällsdebatten i Europa och väst. Det gjorde man sannolikt på ett betydande sätt både i presidentvalet då Trump blev vald och vid Brexitomröstningen. Vid sidan av den typens hybridpåverkan har man också byggt upp kontakter och investerat i ett nätverk av politiker och partier runt om i Europa och världen.

 

En av dessa är franska Marine Le Pen som i söndags blev klar för andra omgången i franska presidentvalet. Hennes parti lånade år 2014 nio miljoner euro av en rysk bank för att finansiera valkampanjen. På hennes nuvarande kampanjbroschyrer, som behövde förstöras på grund av invasionen av Ukraina, fanns en bild på henne och Putin, en person hon öppet beundrat.

 

Om Le Pen vinner i andra omgången mot sittande president Emmanuel Macron om en dryg vecka kommer det innebära en större politisk jordbävning i Europa och väst än både Brexit och valet av Trump. Osäkerheten kommer bli enorm.

 

Ifall Le Pen skulle genomföra det hon sagt och skrivit att hon ska genomföra skulle det få enorma konsekvenser på EU, väst och Frankrike i världen. Därför är det inte bara i Frankrike och i EU man nu följer det franska valet. Medan vissa nervöst biter på naglarna gnuggar andra förväntansfullt händerna.

 

Med tanke på Le Pens kontakter till Putin skulle man tycka att valet skulle vara klart. Det är det inte. Första omgången tyder på att det kan komma att bli en rysare.

 

Det är inte kontakterna till Putin som i Frankrike gör Le Pen populär, utan hennes politiska åsikter och vissa gruppers, inte minst gula västarnas, missnöje med sittande president Macron.

 

Utanför Frankrikes gränser är det dock Le Pens historiskt täta kontakter till Putin och Ryssland som nu skapar betydande oro. Om man skulle vilja splittra EU och västs gemensamma politik och handlingskraft finns få aktörer med lika mycket makt att göra det som en fransk president. Låt oss hoppas att så aldrig sker och att Frankrike förblir en stark kraft för europeisk gemenskap.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35