Den viktigaste redogörelsen i modern tid

13.04.2022 kl. 15:52
Det handlar om framtiden för vårt land och kommande generationer.

Det har skett fundamentala förändringar i Finlands och Europas säkerhets- och verksamhetsomgivning som följd av Rysslands invasion av Ukraina. Rysslands krig utmanar hela Europas säkerhet och stabilitet. Republikens president och regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott har därför tagit fram en redogörelse om förändringar i den säkerhetspolitiska omgivningen. Regeringen godkände redogörelsen i sitt sammanträde idag.

 
– Nu lägger vi grunden för Finlands nya säkerhets- och försvarspolitik. Det är en historisk redogörelse vi fattat beslut om och den viktigaste redogörelsen i fredstid. Våra västerländska ideal om frihet, demokrati, fred och mänskliga rättigheter utmanas av Rysslands aggression och de fasansfulla händelserna i Ukraina på ett sätt vi inte bevittnat på decennier. Redogörelsen som godkänts enhälligt av statsrådet är en reaktion på den här utvecklingen och ger statsledningen och riksdagen en stabil grund att stå på för att vidta de åtgärder som krävs för att trygga Finlands framtida säkerhet, säger justitieminister och SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson.

Riksdagen och alla ledamöter ges nu verktyg för en grundlig diskussion om Finlands eventuella Nato-medlemskap. Alla till buds stående alternativ ska gås igenom. Justitieminister och partiordförande Henriksson säger för egen del att hon stöder att Finland ansöker om medlemskap i Nato under våren. 
 
– SFP och jag själv stöder att Finland ansöker om medlemskap i Nato. Säkerhetsfrågor har alltid varit viktiga för SFP. Vi gör inte politik för att polera vår egen sköld, utan för att trygga landets och vår allas gemensamma framtid. Viktigast nu är inte politiska partiers tidigare ståndpunkter, utan att sträva efter en så bred gemensam syn som möjligt i riksdagen för vilken lösning som bäst garanterar Finlands säkerhet på lång sikt, säger Henriksson.
 
– Finland ska fatta beslut om sin säkerhet självständigt och enligt sitt eget omdöme. Redogörelsen slår fast att ett Nato-medlemskaps viktigaste effekt vore att Finland då som fullvärdig medlem skulle få säkerhetsgarantier inom ramarna för Natos gemensamma försvar och artikel fem. Det här innebär också att ett Nato-medlemskap för Finland skulle ge det tryggaste skyddet. Nu krävs det att vi håller huvudet kallt oberoende av olika försök att påverka opinionen. Vi ska agera målmedvetet och utan dröjsmål. Exceptionella tider kräver handlingsförmåga och förmåga att lyssna på olika synpunkter. Finlands styrka har alltid varit att vi kunnat hitta enighet i svåra tider, säger Henriksson.  

Redogörelsen lyfter även upp målsättningen om nära samarbete med Sverige och övriga nordiska länder. Det står i redogörelsen att tröskeln för en militär konflikt i Östersjöområdet skulle höjas i och med Finlands och Sveriges Nato-medlemskap. Det skulle på lång sikt stärka regionens stabilitet. 
 
– Jag ser det som önskvärt att Finland och Sverige går sida vid sida och kunde hålla ungefär samma tidtabell då det gäller en eventuell Nato-medlemskapsansökan. Båda länderna måste naturligtvis ändå fatta sina egna beslut, avslutar Henriksson.

Justitieminister Anna-Maja Henriksson är medlem i regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskottet som tillsammans med presidenten utarbetat redogörelsen för Statsrådet. 
Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30