Mellan hopp och förtvivlan

28.03.2022 kl. 10:33

I drygt två år har vi levt med coronaviruset. Under pandemitiden har våra sociala kontakter minskat avsevärt. Också ministrarnas möjligheter att röra sig på fältet har varit begränsade. Människomötena ansikte mot ansikte har varit få.  

Igår hade jag glädjen att för första gången på länge göra ett tjänstebesök i Vasa. På agendan hade jag bland annat besök till Vasa förvaltningsdomstol och utsökningsverket. Bägge viktiga enheter i rättsvården. Det är alltid givande att på plats och ställe få diskutera aktuella frågor, och få en färsk lägesbild. Jag har saknat den här delen av mitt arbete mycket.

Förutom att jag har glädjen att fungera som landets justitieminister, är jag också Ålandsminister. Därför var det speciellt roligt att gästa språkbadsskolan Merenkurkun koulu med anledning av den Ålandsvecka som nu pågår i skolorna. En vecka som uppmärksammar 100-årsjubileet av Ålands självstyrelse. Det är härligt att möta barn och unga, lyssna till deras tankar och tillsammans fundera på hur samhället fungerar.

Igår var det också mycket upplyftande att för en stund få ta del av Pampas nationaldag. Den glädje studerande från hela Svenskfinland delade under det redan 30-åriga studentevenemanget gick inte att ta miste på. Våra unga har lidit oerhört av pandemin. Känslan av ensamhet har för många studerande stärkts i takt med att närstudierna och studieevenemangen inhiberades. De unga behöver nu få känna av friheten från restriktionerna, få skratta och dela roliga upplevelser tillsammans. Att vi människor åter kan träffas är viktigt för vårt välmående.

Samtidigt som vi njuter av att samhället öppnat upp, ska vi vara medvetna om att coronaviruset fortfarande finns bland oss. Många insjuknar nu och vår sjukvård är belastad. Regeringen har ändå inga tankar på att återinföra restriktioner. Det kunde ytterligare förlänga pandemin. Däremot är det fortfarande viktigt att iaktta försiktighet och agera ansvarsfullt i förhållande till andra.
 

Kriget i Ukraina berör oss varje dag. Det överskuggar också just nu allt det arbete regeringen gör. 

Putin och Ryssland bär ansvar för all den grymhet som Ukraina och dess invånare utsätts för. Rysslands agerande är så brutalt och så hänsynslöst att vi inte sett något liknande sedan andra världskriget. Miljontals människor flyr sitt hemland, de flesta kvinnor och barn. Krigets kalla ansikte visar sig varje dag i våra tv-rutor och på sociala medier. Den humanitära katastrofen är ett faktum. Det finns mycket som tyder på att krigsbrott begåtts i Ukraina.

Finländarna har visat stor vilja att hjälpa och ta emot flyktingar från Ukraina. Regeringen har också slagit fast att kommunerna ska ersättas för de kostnader för inkvartering och boende som uppstår. Exakt modell klarnar snart.
 

I torsdags deltog jag i ett möte med ett stort antal justitie- och utrikesministrar från EU och hela västvärlden. Ukrainas justitieminister Denis Maliuska deltog också i mötet. Senast jag träffade honom var i Budapest förra hösten. Nu var stämningen betydligt allvarligare, men jag var glad att se honom.

Rysslands invasion av Ukraina är en grov kränkning av internationell rätt. Vid mötet diskuterade vi hur Internationella brottmålsdomstolens utredning i Ukraina kunde stödjas. Kriget i Ukraina framhäver Internationella brottmålsdomstolens betydelse som den enda internationella domstolen där grymma brottsförövare kan ställas till straffrättsligt ansvar. Krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten ska utredas och om anklagelserna visar sig vara grundade, ska de leda till åtal och straff.

 

Anna-Maja Henriksson

Justitieminister och partiordförande, SFP

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15