Det ryska olje- och gasberoendet

25.03.2022 kl. 14:05
Europa som helhet är beroende av den ryska oljan och gasen på ett sätt som är svårt att ersätta över en natt.

I backspegeln är det ganska obegripligt att se vilka energipolitiska beslut, utan nästan någon koordinering, som fattats i de europeiska länderna de senaste tio åren. Det är lätt att säga att man aldrig hade kunnat tro att det skulle kunna gå så här illa, men varningssignalerna har ju ljudit länge, men man har valt att inte tro på allvaret. Det är så klart alltid lätt att vara efterklok men gasröret Nordstream 2 är ett illustrerande exempel. Ryssland annekterade Krim och delar av östra Ukraina i februari 2014. Året efter skrev ett tyskt konsortium på kontraktet för Nordstream 2, trots högljudda protester från Baltikum, Polen och Ukraina om de säkerhetspolitiska riskerna.

De europeiska gaslagren var i vintras på den lägsta nivån i mannaminne. Många oroade sig över att den låga nivån var tecken på att Ryssland skulle göra något i Ukraina, för att sedan använda tillgången på gas som utpressning. Samtidigt beslutade Tyskland, som är en av de länder som är mycket beroende av rysk gas, att vid årsskiftet stänga tre av sina sex sista kärnkraftverk. Beslutet var riskabelt även utan en rysk invasion i Ukraina knappt två månader senare.

Under vinterns alla varningar konstaterade många att Ryssland alltid uppfyllt sina avtalsenliga förpliktelser, också under kalla kriget. Det var ingen som då såg ett så här allvarligt scenario där det inte handlar om säkerheten på tillgången, utan att man inte vill köpa eftersom man då indirekt finansierar Putins krig i Ukraina. För att undvika rysk olja och gas måste vi köpa mer från andra länder. Det kommer bli svårt att ersätta de stora volymerna också utan att Ryssland försvårar det arbetet. Häromdagen beslöt Ryssland i praktiken att stänga den kaspiska oljeledningen som normalt transporterar 2/3 av Kazakstans oljeexport, men som går igenom Ryssland till en rysk hamn i Svarta havet. Anledningen var ”stormskador” på hamnen. Ryssland är också medlem av oljekartellen Opec och har påverkningsmöjligheter gentemot Iran och arbetet med att få ett nytt avtal med landet (då Trump rev upp det gamla under sin tid som USA:s president).

Riksdagen ordnade i tisdags en aktualitetsdebatt om energiläget. I Finland och på Åland är vi inte lika beroende av rysk gas, men nog av rysk olja. För energiproduktion har vi en bra försörjningsberedskap i synnerhet då det nya kärnkraftverket Olkiluoto 3 äntligen är färdigt precis i grevens tid. Kraftbolaget Fortum har meddelat att man ansöker om förlängda tillstånd för kraftverken i Lovisa. Mycket vindkraftssatsningar har också gjorts som nu producerar el. Mer är på gång. Det åländska projektet Långnabba kunde i efterhand inte ha haft bättre tajming än det har.

På Åland borde vi titta på ytterligare, och mindre, vindprojekt som i praktiken kunde förverkligas snabbare. För det är den förnyelsebara energin som måste bryta vårt gas- och oljeberoende, och det arbetet kommer och måste försnabbas ytterligare. Den mest miljövänliga energin (som också är billigast) att producera är den som aldrig används. Att spara energi genom energieffektiv teknik (ex bergvärme i stället för oljepanna) eller aktiva val är av yttersta vikt för att minska förbrukningen och hantera den utmaning vi står inför. För vår del kommer den vara mycket mer utmanande för drivmedel än för el.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30