Det ryska olje- och gasberoendet

25.03.2022 kl. 14:05
Europa som helhet är beroende av den ryska oljan och gasen på ett sätt som är svårt att ersätta över en natt.

I backspegeln är det ganska obegripligt att se vilka energipolitiska beslut, utan nästan någon koordinering, som fattats i de europeiska länderna de senaste tio åren. Det är lätt att säga att man aldrig hade kunnat tro att det skulle kunna gå så här illa, men varningssignalerna har ju ljudit länge, men man har valt att inte tro på allvaret. Det är så klart alltid lätt att vara efterklok men gasröret Nordstream 2 är ett illustrerande exempel. Ryssland annekterade Krim och delar av östra Ukraina i februari 2014. Året efter skrev ett tyskt konsortium på kontraktet för Nordstream 2, trots högljudda protester från Baltikum, Polen och Ukraina om de säkerhetspolitiska riskerna.

De europeiska gaslagren var i vintras på den lägsta nivån i mannaminne. Många oroade sig över att den låga nivån var tecken på att Ryssland skulle göra något i Ukraina, för att sedan använda tillgången på gas som utpressning. Samtidigt beslutade Tyskland, som är en av de länder som är mycket beroende av rysk gas, att vid årsskiftet stänga tre av sina sex sista kärnkraftverk. Beslutet var riskabelt även utan en rysk invasion i Ukraina knappt två månader senare.

Under vinterns alla varningar konstaterade många att Ryssland alltid uppfyllt sina avtalsenliga förpliktelser, också under kalla kriget. Det var ingen som då såg ett så här allvarligt scenario där det inte handlar om säkerheten på tillgången, utan att man inte vill köpa eftersom man då indirekt finansierar Putins krig i Ukraina. För att undvika rysk olja och gas måste vi köpa mer från andra länder. Det kommer bli svårt att ersätta de stora volymerna också utan att Ryssland försvårar det arbetet. Häromdagen beslöt Ryssland i praktiken att stänga den kaspiska oljeledningen som normalt transporterar 2/3 av Kazakstans oljeexport, men som går igenom Ryssland till en rysk hamn i Svarta havet. Anledningen var ”stormskador” på hamnen. Ryssland är också medlem av oljekartellen Opec och har påverkningsmöjligheter gentemot Iran och arbetet med att få ett nytt avtal med landet (då Trump rev upp det gamla under sin tid som USA:s president).

Riksdagen ordnade i tisdags en aktualitetsdebatt om energiläget. I Finland och på Åland är vi inte lika beroende av rysk gas, men nog av rysk olja. För energiproduktion har vi en bra försörjningsberedskap i synnerhet då det nya kärnkraftverket Olkiluoto 3 äntligen är färdigt precis i grevens tid. Kraftbolaget Fortum har meddelat att man ansöker om förlängda tillstånd för kraftverken i Lovisa. Mycket vindkraftssatsningar har också gjorts som nu producerar el. Mer är på gång. Det åländska projektet Långnabba kunde i efterhand inte ha haft bättre tajming än det har.

På Åland borde vi titta på ytterligare, och mindre, vindprojekt som i praktiken kunde förverkligas snabbare. För det är den förnyelsebara energin som måste bryta vårt gas- och oljeberoende, och det arbetet kommer och måste försnabbas ytterligare. Den mest miljövänliga energin (som också är billigast) att producera är den som aldrig används. Att spara energi genom energieffektiv teknik (ex bergvärme i stället för oljepanna) eller aktiva val är av yttersta vikt för att minska förbrukningen och hantera den utmaning vi står inför. För vår del kommer den vara mycket mer utmanande för drivmedel än för el.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35