Finlands framtida säkerhet

12.03.2022 kl. 06:12
För två år sedan utlystes undantagsförhållanden i vårt land.

Orsaken var ett envist virus, covid-19, som skulle bli vår objudna gäst såväl i Finland som i hela världen för flera år framåt. Vi har alla prövats hårt av coronatiden och vi hade inte ännu hunnit lägga den krisen helt bakom oss, före Putin och Ryssland slungade in oss i följande kris.

 

Putin tog kriget till Europa då han den 24 februari invaderade Ukraina. Rysslands agerande är så brutalt och så hänsynslöst att vi inte sett något liknande sedan andra världskriget. Över två miljoner mänskor flyr nu sitt hemland, de flesta kvinnor och barn. Krigets kalla ansikte visar sig varje dag i våra tv-rutor och på sociala medier. Ryssland och enbart Ryssland bär ansvar för all den grymhet som Ukraina och dess invånare nu utsätts för. Det får mig att må illa att se den ryska utrikesministern förneka att de ens skulle ha startat kriget mot Ukraina. Vi har svårt att förstå att man kan förvränga sanningen så totalt som Ryssland nu gör. Det kallas krigspropaganda och den matar man nu sitt eget folk med. Det gäller också att minnas att den ryska befolkningen i sig inte startade kriget, det gjorde Putin. Jag vet att många ryssar i Finland mår mycket dåligt av det som nu sker.

 

Senaste vecka deltog jag i EU:s justitieministrars möte i Bryssel. Jag konstaterade där att den  ryska invasionen av Ukraina är ett grovt brott mot internationell rätt men också ett angrepp mot hela Europas säkerhet. För allmänheten kan det vara intressant att veta att justitieministrarna tillsammans gav sitt stöd till den utredning som Internationella brottmålsdomstolen ICC inlett om misstänkta krigsbrott och brott mot mänskligheten i Ukraina.
 

Sanktionerna mot Ryssland har satt rubeln i fritt fall. Samtidigt skjuter oljepriset i höjden. Putins bränslepriser syns också hos oss. Det leder till problem för många finländare. Bland annat vårt redan hårt drabbade jordbruk men också exempelvis transportbranschen. Regeringen jobbar intensivt på alla plan och söker också lösningar tillsammans inom EU. Vi måste komma bort från beroendet av rysk energi. Fennovoimas projekt i Pyhäjoki kommer inte att gå vidare till regeringens bord den här perioden.

 

Varje minister vet att det nu handlar om för Finland oerhört viktiga beslut som vi har framför oss. Vi har övergått från coronapandemihantering till en helt ny krishantering. För kriget i Ukraina kommer få långt gående konsekvenser. Vårt absolut viktigaste uppdrag är att säkra Finlands och finländarnas trygghet nu, i morgon och på lång sikt. Vårt lands självständighet, suveränitet och självbestämmanderätt ska ingen någonsin få ta ifrån oss. Regeringen kommer därför att med en snabb tidtabell ge en redogörelse till riksdagen, med analyser av det nya säkerhetspolitiska läget som uppstått och olika säkerhetspolitiska alternativ. President Niinistös besök i Washington senaste vecka var betydelsefullt. President Joe Bidéns budskap att Natos dörr står öppen för Finland och Sverige var viktigt. I torsdags träffade jag presidenten tillsammans med mina partiordförandekolleger, Riksdagens talmän samt ordförandena för utrikes- och försvarsutskottet. Vi var överens om att processen framåt ska skötas grundligt men utan dröjsmål.

 

Svenska folkpartiet har en längre tid redan talat för ett Nato-medlemskap. Jag välkomnar en bred och aktiv diskussion nu. Den kommande våren blir avgörande. Det handlar om vår och hela Europas framtid och säkerhet.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30