Klimatet har varit det stora samtalsämnet i veckan. Den globala klimatkonferensen i Glasgow, där länderna gör överenskommelser kring klimatfrågor och den globala uppvärmningen, har fått stor synlighet.

Det handlar om en enorm helhet med många aspekter. Det är en kamp om koldioxidutsläpp och pengar.

Vilka är konsekvenserna om inget görs – med tanke klimatet och miljön men också kring välfärden i världen? Kommer vi att se en eskalerande flyktingkris på grund av klimatet? Ska någon ta ett större ansvar än andra? Har vi råd att låta bli att reagera?

Vi vet att vardagen ser på flera sätt annorlunda ut beroende på var du bor i Finland, även granskat ur klimatsynpunkt. Mot den här bakgrunden, att det är svårt att finna allmänna utsläppsåtgärder inom Finland, kan vi tänka oss hur det är att sammanjämka hela världen till de ambitiösa klimatmålen, som går i linje med det vad forskningen inom området säger.

Klimatdiskussionen handlar mycket om kommunikation. Många känner sig utpekade som miljöbovar, kanske speciellt på landsbygden. Den växande urbaniseringen kan skapa en omedveten polarisering då den naturliga kopplingen mellan stad och landsbygd inte finns kvar på samma sätt som tidigare, då många i städerna hade vuxit upp på landsbygden.

Tillsammans med kollegor från landsbygden får vi ofta förklara hur livet på landsbygden fungerar - på riktigt. Politiska målsättningar, bland annat kring den gröna omställningen, är nödvändigtvis inte praktiskt möjliga att genomföra över en natt utan det krävs en övergångstid och ofta också ekonomisk kompensation. Detta gäller också åt andra hållet. För egen del har jag vidgat mina vyer hur samhället fungerar i storstan, utmaningarna är i vissa fall totalt annorlunda.

Vi har inte råd med en polarisering i vårt land ur en hållbarhets synvinkel, granskat såväl socialt, ekologiskt som ekonomiskt. Att se helheter är inte lätt då det gäller hållbarhet.

Ett exempel kom i tisdags. Helsingfors stad meddelade så att de från årsskiftet inte kommer att bjuda på kött på sina bjudningar. I sig inte fråga om stora volymer men en stark signal som skapat stor uppståndelse speciellt i landsbygds-Finland, också i Österbotten. I gengäld värms fjärrvärmen i Helsingfors med kol, fossilt bränsle, vars totala utsläpp är mångfalt mera. Allt fler värmer sina hus på landsbygden med förnyelsebart.
I städerna sköts däremot en allt större del av kollektivtrafiken med el eller gas, vilket inte är möjligt på landsbygden. Listan kunde göras längre. Att nå utsläppsmålen kan göras på olika sätt i olika delar av landet.

Vi i Finland är i många avseenden föregångare då det gäller arbete mot klimatförändringen. Förutom våra egna åtgärder har vi en teknisk kunskap som hjälper i kampen mot den globala uppvärmningen.

Vi kan alla delta i arbetet mot klimatförändringen, men det ska kunna vara okej att vi gör det på olika sätt, utan att skuldbelägga oss själva och andra för mycket.

I övrigt önskas en fin fortsättning på Svenska dagen.