Välfärdsområdesvalet handlar om din och min trygghet

06.11.2021 kl. 08:11
Den 23 januari 2022 är en historisk dag. Då går vi nämligen till valurnorna för att rösta i det första välfärdsområdesvalet någonsin. Det är ett viktigt val.

Det handlar i praktiken om frågor som berör oss alla förr eller senare i livet. Det handlar bland annat om sjuk- och hälsovården och äldreomsorgen, om räddningsväsendet och missbrukarvården. Det handlar om servicen till dem med funktionsnedsättning och om tillgången till vård och omsorg på modersmålet.

Därför är det bra att vi får ägna en hel valrörelse åt att diskutera hur vi skall sköta alla dessa frågor som kommer att överföras från dagens kommuner och sjukvårdsdistrikt till de kommande 21 välfärdsområdena samt Helsingfors.

I det här valet väljs ledamöter till det högsta beslutande organet för välfärdsområdet - fullmäktige. I Österbottens välfärdsområde som sträcker sig från Kronoby och Larsmo i norr till Kristinestad och Kaskö i söder, ska det väljas 59 ledamöter. Fullmäktige kommer alltså att besluta om var och hur tjänsterna skall ordnas och hur till exempel vården på svenska och finska ska fungera i praktiken. Välfärdsområdena består av många kommuner och städer, men det betyder inte att vården flyttas längre bort från dig.

För mig och SFP är det ytterst viktigt att vården ska finnas nära dig. Vi vill trygga dagens hälsocentraler. Det behövs fler händer överlag, och fler läkare och sjukvårdare till hälsocentralerna. Där servicen inte idag finns tillgänglig kunde vi ta i bruk till exempel mobila lösningar som hälsobussar. Också de digitala tjänsterna ska utvecklas och du ska i framtiden kunna få kontakt med en vårdare via chatten. Förebyggande åtgärder har stor betydelse, också då det gäller den mentala hälsan. För att kunna garantera en högklassig vård i hela landet krävs innovativa lösningar.

Det är också nu dags att utveckla våra sjukhus istället för att avveckla dem. Våra mindre sjukhus kommer att ha en ny roll i de nya välfärdsområdena och det finns goda möjligheter till ett utmärkt samarbete mellan exempelvis Vasa centralsjukhus och Jakobstads sjukhus. Mellan vårdområdena behöver fungerande samarbetsmodeller byggas upp, och här kommer de kommande förtroendevalda att få en central roll.

Just nu behöver vi bli av med vårdköerna. Köerna för den ickebrådskande vården har vuxit sig långa, särskilt på grund av coronapandemin. För att underlätta trycket på den offentliga vården vore det klokt att också använda den privata vården. Med en servicesedel kunde patienten själv välja den bästa lösningen.


Trygg vård i vardagen handlar om att snabbt få tid till läkaren när du är sjuk, att bli förstådd, att ambulansen kommer när du ringer till 112, att hemvården och den övriga äldrevården fungerar, att rådgivningen kan stöda familjerna och att det finns tillräckligt med skolkuratorer- och psykologer.


En välfungerande vård och omsorg kräver tillräckligt med personal och ett arbetsklimat där vårdpersonalen kan må bra. Situationen idag oroar mig. Vårdare söker sig bort och vårdarbristen är ett faktum på många orter. Det ligger i allas intresse att hitta lösningar för att förbättra situationen. Vi behöver åtgärder på bred front och vi behöver en fördomsfri diskussion som alla kan delta i. 


Ett tillräckligt antal utbildningsplatser för läkare, sjukskötare och närvårdare, välmående och trivsel i arbetslivet, gott ledarskap, jämställdhet, och konkurrenskraftiga löner är centrala pusselbitar med tanke på vårdbranschen. Det slog vi i svenska riksdagsgruppen fast redan i somras.

 

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30