Finland behöver prioritera upp EU-frågorna

21.10.2021 kl. 13:11
I lördags deltog jag i ett möte i holländska Haag med bland annat Hollands statsminister Mark Rutte. Vi var en ganska liten grupp mittenpolitiker som samlades på inbjudan av Ruttes parti, VVD, för att diskutera aktuella EU-frågor

Brexit har, och kommer att, ändra dynamiken i EU. Storbritannien var ett stort medlemsland som ofta var en broms på mer integration och som gjorde att axeln Frankrike – Tyskland inte blev för dominant. Från de mindre medlemsländernas sida har EU-kommissionens roll alltid varit viktig för att säkerställa att man tänker på helheten. Brexit förändrar inget i teorin gällande det, men nog i praktiken. För Holland innebär också Brexit att landet inte längre är ett stort litet medlemsland utan blir ett litet stort medlemsland. De bilaterala kontakterna till Holland från Finlands sida blir ännu viktigare, något jag tog upp i diskussionen med Rutte.

Finlands viktigaste partner i ekonomisk EU-politik är traditionellt Tyskland. Sverige är naturligtvis också viktigt och Finlands och Sveriges statsministrar brukar representera varandra ifall någon av dem har förhinder, men Sverige är inte med i eurosystemet. Många frågor har direkt eller indirekt med euron att göra och där är Finland enda nordiska landet. Därför är Berlin den naturliga kontakten då vi som öppna exportberoende ekonomier har mycket gemensamt.

Traditionellt har Finland och Tyskland varit mycket skeptiska till gemensam skuldsättning på EU-nivå. Stabilitets- och tillväxtpakten har varit viktig för att säkerställa att inget EU-medlem skuldsätter sig till den grad att den förlorar kontrollen över sina egna finanser. Den observanta kan konstatera att många redan brutit mot pakten, också Tyskland och Frankrike. Men de stora problemen aktualiserades först i framförallt Grekland som för några år sedan på allvar höll på att tappa kontrollen över sina egna statsfinanser och hade behövt lämna eurosystemet om det inte hade varit för de räddningspaket som andra euroländer ställde upp med då landet inte fick lån på internationella lånemarknader. Motkravet har varit ekonomiska reformer, vilket också har varit kravet för att nu få pengar ur EU:s återhämtningsfond. Ifall reformer görs på rätt sätt kan de betala tillbaka sig mångdubbelt och stärka Europas länder.

Finland och Tyskland har dock varit extremt noga med att eurosystemet inte blir en bankomat. Exakt samma åsikt har Holland och Österrike.

Pandemin påverkade också dynamiken i den ekonomiska politiken då Tyskland på kort varsel ändrade sin syn på gemensam skuldsättning på ett grundläggande sätt. Linjeändringen tog många, inklusive Finland, på sängen. Finland var inte officiellt en del av “snåla fyran” som bestod av Danmark, Holland, Sverige och Österrike i diskussionerna om EU:s återhämtningsfond. I praktiken var Finland ändå med och nu funderar många på om Finland också officiellt borde vara med.

Tyskland kommer snart få en ny regering och det kommer sannolikt betyda ändringar i landets EU-politik, som har betydelse för Finland. EU-kommissionen föreslår också en diskussion om eventuella ändringar i stabilitets- och tillväxtpakten där Finland har betydande intressen. Samtidigt förs den diskussionen nu nästan inte alls i den politiska debatten i Finland där det finns en risk att man nu inte ser skogen för alla träd. Stora frågor aktualiseras nu gällande framtiden och som handlar om EU:s ekonomiska fundament. Finland och framförallt de politiska partierna i Finland måste ägna dem mer tid så att vi också i god tid kan försöka påverka innehållet på riktigt.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00