En tår för Afghanistan

15.08.2021 kl. 11:34
Den tredje juli meddelade USA att man stängt sin flygbas i Afghanistan som en del av sitt uppsnabbade tillbakadragande från landet. Beslutet hade stort signalvärde. USA har önskat vara ute ur landet före den 11 september, exakt 20 år sedan terrorattackerna mot bland annat World Trade Center i New York.

Jag vet inte om någon på riktigt trodde att Afghanistans armé och regering skulle kunna upprätthålla lag och ordning på egen hand mot Talibanerna, som vuxit i kraft i skydd av andra regionala och globala stormakter. De har kunnat fortsätta att verka trots att de störtades från makten i den USA-ledda invasionen av landet efter att Talibanerna skyddat terrorgruppen Al-Qaida och Usama bin Laden.

 

Nästan ingen trodde dock att händelseutvecklingen i Afghanistan skulle förvärras så snabbt som nu och att Talibanerna skulle lyckas avancera så fort som man gjort. Efter att Mazar-e-Sharif, i norra Afghanistan där man visste att hårt motstånd mot Talibanerna skulle komma, fallit sent på lördag kväll återstår nu i praktiken bara huvudstaden Kabul.

 

Mazar-e-Sharif var både Finland och Sveriges huvudsakliga stationeringsort i den internationella operationen där sedan år 2002. Operationen tog för Finlands del slut den 8 juni i år då de sista finländska soldaterna kom hem. Tiden i Afghanistan krävde två finländska soldaters liv.

 

Övriga städer har fallit snabbt och vissa helt utan strid efter att många verkat se det oundvikliga. Moralen hos regeringsstyrkor måste ha varit låg efter det internationella tillbakadragandet samt att Talibanernas förmåga underskattats. Det återstår att se om huvudstaden Kabul kan försvaras, eller om Talibanerna kommer kunna ta makten också där inom kort.

 

Att det gått så snabbt är det värsta tänkbara scenariot för alla länder som har personal kvar i landet. Därför skickar bland annat USA och Storbritannien nu temporärt mer trupper till landet för att kunna försvara evakueringen av ambassad- och annan personal. Den förstärkningen kan köpa lite mer tid. För det är många som ännu ska evakueras.

 

Finlands regering beslöt förra veckan att den lokala personalen - exempelvis tolkar och dess familjer - ska få komma till Finland. De kommer evakueras och få uppehållstillstånd. Ett likadant beslut har tidigare fattats av både Norge och senast Danmark, eftersom dessa människor potentiellt skulle leva i stor fara i Afghanistan med en Talibanledd regering. Sverige jobbar också för fullt med saken. Beslutet som regeringen tog är det enda rätta och rimliga. De civila som hjälpt finländska soldater och personal i Afghanistan måste naturligtvis få komma till säkerhet i Finland. De är inte många till antalet och vi får inte riskera deras liv genom att lämna dem kvar i Afghanistan.

 

Samtidigt är det just det som nu väntar miljontals civila afghaner. Talibanerna vill återinföra en regering med mycket strikt tolkning av islam. Senast talibanerna var vid makten var styret brutalt, rättsskipningen godtycklig, flickor fick inte gå i skola, kvinnor kuvades och män måste klä sig traditionellt samt ha långt skägg för att inte bli slagna.

 

Vad som kan komma att vänta nu gör att det är svårt att inte fälla en tår för folket i Afghanistan. För alla finländska och svenska soldater och övrig personal som jobbat där under många år, där jag känner flera, måste det kännas många gånger värre. De vet bättre än de flesta vad som i värsta fall kommer vänta och där risken för fortsatta strider är stor samtidigt som den unga befolkningen inte alls får möjlighet att uppfylla sina drömmar på samma sätt som en ung människa på exempelvis Åland. Händelseutvecklingen i Afghanistan är oerhört sorglig.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30