En tår för Afghanistan

15.08.2021 kl. 11:34
Den tredje juli meddelade USA att man stängt sin flygbas i Afghanistan som en del av sitt uppsnabbade tillbakadragande från landet. Beslutet hade stort signalvärde. USA har önskat vara ute ur landet före den 11 september, exakt 20 år sedan terrorattackerna mot bland annat World Trade Center i New York.

Jag vet inte om någon på riktigt trodde att Afghanistans armé och regering skulle kunna upprätthålla lag och ordning på egen hand mot Talibanerna, som vuxit i kraft i skydd av andra regionala och globala stormakter. De har kunnat fortsätta att verka trots att de störtades från makten i den USA-ledda invasionen av landet efter att Talibanerna skyddat terrorgruppen Al-Qaida och Usama bin Laden.

 

Nästan ingen trodde dock att händelseutvecklingen i Afghanistan skulle förvärras så snabbt som nu och att Talibanerna skulle lyckas avancera så fort som man gjort. Efter att Mazar-e-Sharif, i norra Afghanistan där man visste att hårt motstånd mot Talibanerna skulle komma, fallit sent på lördag kväll återstår nu i praktiken bara huvudstaden Kabul.

 

Mazar-e-Sharif var både Finland och Sveriges huvudsakliga stationeringsort i den internationella operationen där sedan år 2002. Operationen tog för Finlands del slut den 8 juni i år då de sista finländska soldaterna kom hem. Tiden i Afghanistan krävde två finländska soldaters liv.

 

Övriga städer har fallit snabbt och vissa helt utan strid efter att många verkat se det oundvikliga. Moralen hos regeringsstyrkor måste ha varit låg efter det internationella tillbakadragandet samt att Talibanernas förmåga underskattats. Det återstår att se om huvudstaden Kabul kan försvaras, eller om Talibanerna kommer kunna ta makten också där inom kort.

 

Att det gått så snabbt är det värsta tänkbara scenariot för alla länder som har personal kvar i landet. Därför skickar bland annat USA och Storbritannien nu temporärt mer trupper till landet för att kunna försvara evakueringen av ambassad- och annan personal. Den förstärkningen kan köpa lite mer tid. För det är många som ännu ska evakueras.

 

Finlands regering beslöt förra veckan att den lokala personalen - exempelvis tolkar och dess familjer - ska få komma till Finland. De kommer evakueras och få uppehållstillstånd. Ett likadant beslut har tidigare fattats av både Norge och senast Danmark, eftersom dessa människor potentiellt skulle leva i stor fara i Afghanistan med en Talibanledd regering. Sverige jobbar också för fullt med saken. Beslutet som regeringen tog är det enda rätta och rimliga. De civila som hjälpt finländska soldater och personal i Afghanistan måste naturligtvis få komma till säkerhet i Finland. De är inte många till antalet och vi får inte riskera deras liv genom att lämna dem kvar i Afghanistan.

 

Samtidigt är det just det som nu väntar miljontals civila afghaner. Talibanerna vill återinföra en regering med mycket strikt tolkning av islam. Senast talibanerna var vid makten var styret brutalt, rättsskipningen godtycklig, flickor fick inte gå i skola, kvinnor kuvades och män måste klä sig traditionellt samt ha långt skägg för att inte bli slagna.

 

Vad som kan komma att vänta nu gör att det är svårt att inte fälla en tår för folket i Afghanistan. För alla finländska och svenska soldater och övrig personal som jobbat där under många år, där jag känner flera, måste det kännas många gånger värre. De vet bättre än de flesta vad som i värsta fall kommer vänta och där risken för fortsatta strider är stor samtidigt som den unga befolkningen inte alls får möjlighet att uppfylla sina drömmar på samma sätt som en ung människa på exempelvis Åland. Händelseutvecklingen i Afghanistan är oerhört sorglig.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00