Kommunalvalets vinnare och förlorare

19.06.2021 kl. 10:23
För en vecka sedan gick Finland till kommunalval. Väljarna fick säga sitt, och avgöra vilka som ska styra Finlands kommuner de kommande fyra åren. Inför valet spekulerades det vilt om hur det skulle gå.

Skulle Sannfinländarna göra ett kanonval, hur mycket skulle Centern förlora, och vem skulle bli största parti? Skulle SFP nå sitt mål att spräcka 5-procentsgränsen?

Idag vet vi svaret på alla dessa frågor. Då alla röster räknats kunde vi konstatera att Sannfinländarnas förutspådda ”kommunjytky” uteblev, även om de ökade sitt understöd med ungefär fem procentenheter. Samlingspartiet blev det största kommunpartiet och gick framåt i stora delar av landet.

Centern lyckades med en avvärjningsseger, och landade på ett understöd som var betydligt högre än vad galluparna hade förutspått, men ändå klart sämre än förra kommunalvalets.

SFP var det enda regeringspartiet som lyckades öka sitt understöd och vi sprängde den historiska 5-procentsgränsen på nationellt plan. Socialdemokraterna som statsministerparti landade tvåa, och är säkert inte nöjda med utfallet.

I Åbo behöll SFP sina tre mandat och var bara 165 röster från ett fjärde. Faktum är att det var det nästbästa kommunalvalet någonsin för SFP i Åbo, mätt i antalet röster. En fin prestation i sig. Också i S:t Karins, Reso och på Kimitoön höll vi ställningarna, vilket gläder mig stort.

I Pargas ökade vi med ett mandat, och vi tog vår första historiska plats i fullmäktige i Lundo. SFP gjorde alltså ett mycket bra val i Egentliga Finland.

Det blev en lång och på många sätt ovanlig kommunalvalstid, eftersom valet på grund av coronaviruspandemin flyttades från den ursprungliga valdagen i april. När jag nu ser i backspegeln är jag övertygad om att det var rätt beslut.

Precis som experterna förutspådde i mars var coronaläget mycket bättre nu i juni än det var i april. Då levde vi ännu i undantagsförhållanden. Nu är Finland återigen ett ”grönt land” på EU:s karta, och över två miljoner finländare har fått minst en dos vaccin. Ingen behövde nu oroa sig för att valet inte skulle vara hälsosäkert.

En sak som ändå bekymrar mig som justitieminister är det lama valdeltagandet. I hela landet var valdeltagandet 55,1 %, vilket är det lägsta i ett kommunalval sedan år 1945. År 2000 var deltagandet nere i 55,9 %. Valdeltagande sjönk nationellt med 3,8 procentenheter sedan senaste kommunalval.

Skärgården röstade flitigare än städerna, då Pargas hade ett valdeltagande på 59,5 % och Kimitoön 58,9 %, medan endast 55,6 % röstade i Åbo. Kanske spelade det vackra sommarvädret och Finlands vinst mot Danmark i fotbolls-EM sin roll.

Det kan ändå inte vara hela förklaringen. Varje parti har nog skäl att se sig i spegeln. Hur ska vi göra kommunalpolitiken mera intressant, och nå ut med att det handlar om skola, markplanering, kultur, idrott med mera som har betydelse i människors vardag?

Hur får vi folk att förstå att varje röst spelar roll? För vi ser ju att det är så. Det var otroligt nära att SFP skulle ha fått ett till mandat i Åbo. I Tammerfors avgjordes borgmästarplatsen till Samlingspartiets fördel med femton röster

På Justitieministeriet jobbar vi kontinuerligt med att öka intresset för demokrati och delaktighet. Demokratiprogrammet 2025 har bland annat som mål att stärka ungas delaktighet och skapa nya sätt för alla att delta.

Som partiordförande för SFP gläder det mig att vi var det parti som hade flest unga kandidater i detta val, och Svensk Ungdoms kandidater gjorde också strålande resultat runt om i landet. Det bådar gott för framtiden. Klart är att vi också behöver bli bättre på att nå nyfinländarna.

I det här valet kunde de värnpliktiga rösta vid garnisonen. Det är en sak som vi kunde göra permanent. Kanske vi också borde förlänga förhandsröstningstiden i andra val, och inte bara nu på grund av corona?

Olika kreativa lösningar för var man kan rösta kunde också finnas i framtiden. Själv tyckte jag det gick otroligt lätt och smidigt att förhandsrösta utomhus i ”konttin” i min hemstad Jakobstad.

Statsrådet har också tillsatt en arbetsgrupp bestående av alla riksdagspartiers partisekreterare, vars uppgift är att bland annat att utreda möjligheter att utveckla valsystemet. Målsättningen är att fördomsfritt hitta lösningar som kunde öka valdeltagandet.

Det som är helt klart är att det ur en demokratisk legitimitetssynvinkel är problematiskt om valdeltagandet minskar ytterligare. Då är sofflocket den enda valvinnaren.

Slutligen vill jag önska alla läsare en riktigt skön och avkopplande sommar efter denna exceptionella ”coronavår”.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00