Budgetramar och corona – vad är vettigt på lång sikt?

29.04.2021 kl. 10:33
Det är knappast någon som missat svårigheterna i regeringens förhandlingar om halvtidsöversynen. Förhandlingarna har varit svåra.

Det är stora, viktiga beslut som ska fattas. Inte bara innehållsmässigt utan också principiellt. Utgångsläget för förhandlingarna var utmanande från första början. Då coronakrisen slog till kom man överens om att överskrida budgetramarna. Det var en nödvändighet för att hålla de ekonomiska hjulen i rullning och för att undvika en stor ekonomisk kris på individnivå. Nu då incidensen sjunker och exitstrategin hägrar återstår de svåra frågorna  - när och hur ska man återgå till ramarna? Vilken är betydelsen av dessa budgetramar och vilka principer ska man följa?

Då en kris slår till måste hjälp fås snabbt. Regeringen ville undvika hälsokrisens mest akuta ekonomiska följder. Det innebar att snabbt lappa utgifterna som krisen orsakar och få plåster på de värsta såren. Men vi kan inte plåstra om såren hur länge som helst. I något skede måste vi fundera om och se ifall utmaningarna går att vårda på annat sätt. I det långa loppet är det inte hållbart att bara skjuta till pengar som i praktiken innebär att ta mera och mera lån. Ett lån ska betalas tillbaka och det faller på följande generationer, dagens barn, att betala tillbaka.

En av de viktigaste åtgärderna är en förbättrad är sysselsättning. Vi måste få människor i arbete. Vi måste se till att arbete alltid lönar sig och att det inte är krångligt att ta emot ett jobb – om ens för en kortare period. Här krävs både nytänk, bättre handledning och flexiblare utbildningsmöjligheter. Ett stort omfattande paket som är fyllt av ideologiska skiljelinjer.

Ett tredje alternativ är att gå hårt in för att spara pengar. Skära ned på så mycket som möjligt och hålla hårt i varje euro och cent. I den här situationen är inte det heller ett hållbart alternativ. Coronakrisen har drabbat speciellt barn och unga. Den har skapat tryck på olika former av stödtjänster. Vi behöver nu satsningar på dessa coronakonsekvenser för att på lång sikt förebygga marginalisering. Coronaåret har varit en lång period, speciellt ur en ung persons perspektiv men också för dem som tvingats till ensamhet under det senaste året. Satsningar behövs för att skapa framtidstro och välmående.

Det är viktigt att notera att coronakrisen inte är en vanlig ekonomisk kris. Till skillnad från till exempel 90-talets finanskris är det nu frågan om en hälsokris, där staten med medvetna restriktioner begränsat den privata sektorn – för att det ur ett hälsoperspektiv varit nödvändigt. Vårt beteendemönster har oundvikligen förändrats under den här tiden. Restaurangbesöken, utlandsresorna och kulturevenemangen blev inte av. Finländare har i genomsnitt förtjänat mer än de konsumerat det senaste året. Enligt statistikcentralen har hushållens sparkvot inte varit så här hög sedan början av 90-talet. Så fort restriktionerna lättar finns det potential till att konsumera igen. Jag är övertygad om att det är många finländare som längtar efter att få träffa vänner på caféer och restauranger eller besöka bio, teatrar, konserter eller olika idrottsevenemang igen. Förstås har coronakrisen drabbat olika branscher ojämlikt. Inom servicebranschen där man kämpat för att företaget ska överleva finns det inte stora besparingar att använda då restriktionerna lättar.

Vilka konsekvenserna kommer att vara på lång sikt är svåra att spå i det här skede. Hur långtgående trender coronakrisen får delar åsikterna bland professorer och ekonomer. Har konsumenternas beteende förändrats tillfälligt eller på lång sikt?

När det kommer till att fördela våra resurser finns det också skäl till att uppdatera föråldrade strukturer och se över om resurserna kunde användas på ett vettigare sätt. Jag säger inte att det är en lätt fråga att avreglera redan uppnådda förmåner och vedertagen praxis. Men märker man att något inte fungerar måste det vara möjligt att allokera om resurserna – också inom de befintliga budgetramarna. Att öka anslagen och ta mera lån kan inte automatiskt vara den första åtgärden. 

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00