Tredje gången gillt för vårdreformen

24.05.2021 kl. 10:21
Det har varit så många försök till en vårdreform i Finland att många tappat räkningen

Vissa hävdar att försök gjorts redan i tjugo år. Den allmänna bedömningen är ändå att nuvarande förslag klassas som det tredje försöket. Alla i riksdagen är överens om att en reform behövs. Det är bara att titta på de utmaningar som finns. De är många, de är olika och de är både stora och små. Det mest akuta är kanske att vissa delar av norra och östra Finland har en så gammal befolkning att man inte längre klarar av att upprätthålla sjukvården själva. Då de flesta yngre från orterna flyttat bort till storstäderna är det helt enkelt en för liten del av befolkningen som är i arbetsför ålder. Samtidigt är vårdbehovet större, dock inte enbart för att befolkningen är äldre. Det här gör att nuvarande modell, där kommunerna ansvarar för social- och hälsovård, börjar bli svår att upprätthålla även om det i praktiken redan är så att det är sjukvårdsdistrikten som handhar mycket av vården i praktiken. Skillnaderna mellan sjukvårdsdistrikten är ändå stora trots att grundlagen säger att alla finländare ska behandlas lika.

 

Nästan ingen i riksdagen är dock överens om hur exakt reformen borde göras. Det är naturligt eftersom en reform, oavsett hur man gör den, kommer ha både vinnare och förlorare. Vissa regioner och vissa grupper kommer få förbättringar, medan andra kommer få försämringar. Ingen kommer få sämre vård, men vissa kommer nog få betala mer på sikt för att den ska kunna upprätthållas trots effektiviseringar. Anledningen till det är att Finlands befolkning blir så pass mycket äldre samtidigt som läkemedel och apparater blir mer avancerade och dyrare. Vi har aldrig kunnat bota och diagnostisera så mycket sjukdomar som vi kan idag. Det är en fantastisk sak, men det kostar mer samtidigt som en procentuellt mindre andel av befolkningen arbetar.

 

De två tidigare reformförslagen stupade i riksdagen. Regeringen Katainens vårdreform kombinerades med en kommunreform. Kommunreformen fick för mycket motstånd och kom för nära riksdagsvalet. Den rasade ihop då gruppdisciplinen försvann. Regeringen Sipiläs vårdreform var en landskapsreform som kombinerades med en valfrihetsreform. Den reformen rasade i sin tur ihop efter att grundlagsutskottet enhälligt beslutat att reformförslaget hade för stora problem med grundlagen. Då nästa riksdagsval närmade sig tog tiden slut för att hinna reparera lagförslaget.

 

Med tanke på tidigare reformförslags problem i grundlagsutskottet var mångas förväntningar att också nuvarande förslag skulle stöta på patrull. Så blev det ändå inte. Grundlagsutskottet kom i fredags enhälligt fram till att nuvarande förslag kan förverkligas, om än med lite finjusteringar. Anledningen till det är att nuvarande reformförslag framförallt är en vårdreform och inte är en kommun-, landskaps- eller valfrihetsreform samtidigt. Det gör den juridiskt mycket mindre komplicerad. För det andra så är lagberedningens kvalitet bättre den här gången då man inte stressat lika mycket och man framförallt tagit notis av vad grundlagsutskottet tidigare sagt. Då man från början beaktat grundlagsutskottets tidigare kritik är det naturligt att det blir mindre problem i utskottet på nytt. Av den anledningen finns nu inga juridiska hinder för att genomföra reformen. Nu återstår bara att se om den politiska viljan är tillräcklig för att föra reformen i mål.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30