Interpellation om linjen i den ekonomiska politiken

18.05.2021 kl. 15:00
Gruppanförande framfört av gruppordförande Anders Adlercreutz.

Ärade talman,

Efter påsken i år har den finländska politiken visat prov på mera dramatik än vad man normalt skulle önska. Först regeringens halvtidsgranskning på Ständerhuset som drog ut över en vecka och sedan debatten här i riksdagen om EU:s återhämtningspaket. En fråga som debatterats grundligt här i riksdagen, av alla partier. 

Ändå sedan slutet av förra sommaren då EU-paketet hade förhandlats färdigt har saken behandlats både i plenum, i utskotten och i offentligheten. Att andra partier i förra veckan inte ville ställa upp på Sannfinländarnas inbromsningsdebatt där ingenting nytt i sak mera kom fram är helt logiskt. Till demokrati hör att då man har olika åsikter så röstar man. Man ska få tala, men att medvetet fördröja processen eller att söka olika kryphål i riksdagens arbetsordning är inte ägnat att stärka tron på landets förmåga att fatta beslut.

EN riksdagsledamot skall driva saker, inte bromsa. Vårt värv är att diskutera, bearbeta, ja samarbeta - inte att läsa godnattsagor ur talarstolen eller att narcissistiskt posera för den egna somepubliken. Bästa opposition: Om man inte ser det har man missförstått sin uppgift. 

Den här institutionen fungerar när alla respekterar den. Också de oskrivna reglerna. 

 

Ärade talman,

Många har säkert redan glömt att Sannfinländarna redan tidigare år har tillgripit interpellationsvapnet för att stoppa återhämtningspaketet. Och visst, det är ett helt korrekt vapen att tillgripa om man inte har förtroende för regeringens politik. Nu debatterar vi en interpellation som kommit till med Samlingspartiet i spetsen.

Statsminister Marin och finansminister Vanhanen har redan svarat på Samlingspartiets fråga om varför regeringen var beredda att tumma på rambudgetprinciperna. De närmaste åren kommer Finland att ha extra utgifter som en följd av coronakrisen. 

Trots att vi genom en lyckad politik och genom att alla finländare agerat ansvarsfullt klarat oss bättre än de flesta har krisen ändå satt sina spår. 

Britternas sorti från EU ger oss en tilläggsräkning och det finns också andra faktorer (Veikkaus) som gör att det är mer realistiskt och framförallt ansvarsfullt att stegvis balansera budgetramen.

Budgetramen är ett viktigt verktyg. Att överskrida den är inte nånting man skall ta lätt på. Men denna kris har inte heller varit obetydlig. 

Också inom regeringen fanns det olika åsikter om hur stor balanseringsåtgärden skall vara år 2023. Och resultatet är den kompromiss som vi har här nu. Det hör till politikens mest genuina väsen att söka kompromisser och sedan gå framåt. Utan kompromissförmåga avancerar ingenting. Och framförallt, bästa riksdag: Det som hållit ihop vårt land också under svåra tider har varit just detta, en förmåga att kompromissa. Det är ansvarsfullt. 

Tack vare den enighet som nåddes har regeringen goda möjligheter att fortsätta på det goda arbete som gjorts de två första åren av denna valperiod. Fastän det stundtals såg tveksamt ut, undveks en regeringskris som kunde ha haft oanade följder för landet. För – handen på hjärtat – Finland är inget krisland. Och som jag sade: I internationell jämförelse har denna regering hanterat coronaviruskrisen alldeles ypperligt – nu gäller det att lyckas också i exitpolitiken.

Finland har många styrkor. Vi har ett tryggt och fungerande samhälle – det har betydelse för att locka mer investeringar och utländsk arbetskraft. Vi har förnybara råvaror och är ett välutbildat folk. Vi vet att det finns en stor global efterfrågan på digitalt kunnande och avancerad miljöteknologi, som vardera är finländska styrkor.

Allt detta kan regeringen nu målmedvetet avancera vidare med. För regeringen Marin har det varit viktigt att bibehålla en god verksamhetsmiljö både för större företag och för innovativa småföretag. Det är en linje som Svenska riksdagsgruppen och SFP i alla lägen entydigt försvarat.

 

Samlingspartiet et co frågar i sin interpellation hur det gick med sysselsättningsåtgärderna. Repetition är alla lärdomars metoder, så jag säger än en gång: 

Redan innan halvtidsgranskningen blev aktuell har regeringen fattat beslut om flera konkreta sysselsättningsåtgärder som på ett bestående sätt förflyttar balansen på arbetsmarknaden i en positiv riktning. Pensionsslussen slopas, och samtidigt uppmuntras och stöttas äldre personer över 55 att vara aktiva på arbetsmarknaden och orka längre i arbetslivet. Det här är en betydande strukturell åtgärd. 

De åtgärder som regeringen beslutade om vid halvtidsöverläggningen ska ge 40 000–44 500 nya sysselsatta. Före utgången av regeringsperioden fattas dessutom beslut om sysselsättningsåtgärder som stärker de offentliga finanserna med 110 miljoner euro. Regeringen har som mål att sysselsättningsgraden är 75 procent i mitten av årtiondet.

Dessutom förnyas arbetsförmedlingen och vi SFP är också mycket nöjda med att regeringen ser ett höjt hushållsavdrag som ett sätt att stimulera servicesektorn.

Mycket återstår ännu att göra och vi behöver konkretisera den vägkarta som långsiktigt åtgärdar hållbarhetsunderskottet.

Finland har förutsättningar att klara sig i fortsättningen – den offentliga ekonomins skuldgrad är fortfarande på en rimlig nivå, cirka 70 procent, medan euroområdets medeltal är kring 100 procent. Men för att övervinna problemen – vi har exempelvis en snabbt åldrande befolkning – behövs beslutsförmåga och vilja att avancera.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30