EU får inte bränna broar till allierade

13.02.2021 kl. 14:08
För några veckor sedan utbröt ett stort bråk mellan vaccinproducenten AstraZeneca och EU-kommissionen angående vaccinleveranser. Det politiska trycket hade ökat på kommissionen sedan vaccinationerna kommit igång snabbare i exempelvis Israel, Storbritannien och USA än i EU.

I svallvågorna av bråket fattade EU-kommissionen ett hastigt beslut om möjligheten att införa exportförbud av vacciner från EU-länderna. Beslutet kom utan förvarning och skapade oro hos våra främsta demokratiska allierade i världen som Japan, Kanada, Sydkorea, USA och Storbritannien.

 

Beslutet var impulsivt och på sådant vis som EU ofta kritiserat Donald Trump för att göra under fyra år. Det riskerar försvaga tilliten för EU i världen, något som är illa. Alldeles särskilt allvarligt var att man var redo att aktivera en klausul i EU:s utträdesavtal med Storbritannien som hade skapat en hård gräns mellan Irland och Nordirland. Att undvika en sådan var ett av EU:s absolut viktigaste i mål i Brexit-förhandlingarna för att inte äventyra freden på ön. Under Brexit-förhandlingarna visade EU-kommissionen på både imponerande tålamod och lugn. Det ingav stor respekt och beundran. Nu lyckades man inte alls behålla det lugnet, vilket skadade förtroendet.

 

Det är svårt att inte få bilden av att grunden för beslutet kan ha varit avundsjuka för att Storbritannien lyckats bättre med att få tag i vaccin snabbare än EU. Men det är inte Storbritanniens fel att de beställt vaccin tre månader tidigare än EU. Storbritannien har också beställt en större mängd vaccin och inte fokuserat lika mycket på priset som EU-kommissionen gjort.

 

EU-kommissionens beslut ska ha tagits i en liten krets runt EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen innan det snabbt gummistämplats av kollegiet. EU:s tidigare chefsförhandlare med Storbritannien Michel Barnier, en viktig rådgivare i kommissionen, ska inte ha vetat om beslutet på förhand. Han skulle annars kanske ha lyckats avstyra det. Nu hamnade EU-kommissionen snabbt göra en helomvändning efter kritiken för att reparera skadan.

 

Trots problemen tycker jag det var rätt beslut att låta EU ta hand om upphandlingen. Risken hade annars varit att vissa EU-länder hade blivit utan och att det kunde ha skapat allvarliga konflikter inom Europa. Det var viktigt att undvika. Jag tycker också EU-kommissionens ordförande hanterat debaclet bra då man varit redo att snabbt justera beslutet och också ödmjukt sagt att saker inte gått som på Strömsö. Något positivt kan då komma ur detta.

 

Det är viktigt att EU-kommissionen, samt EU:s statschefer, diskuterar igenom händelsen noga och att EU-kommissionen tar lärdom. Man borde också allvarligt granska om centraliseringen och politiseringen av kommissionen, som gjordes under förra mandatperioden, är en orsak till denna händelse. Det ökar riskerna om den lilla och mer centraliserade kärnan då inte lyckas hålla huvudet kallt.

 

Om EU ska ta en större roll globalt, vilket jag tycker skulle vara viktigt, måste man agera pålitligt och långsiktigt – inte impulsivt och irrationellt. EU får inte bränna broarna till våra främsta demokratiska allierade i världen eftersom det kommer en dag efter pandemin. Alla kommer komma ihåg vad som gjorts och vad som sagts.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00