Nya grepp behövs för att stärka svenskan

10.02.2021 kl. 07:04
Finland har kanske världens bästa lagstiftning då det gäller rätten att använda sitt språk, finska eller svenska inför myndigheter och domstolar.

Vårt lands tvåspråkighet slås fast i grundlagen där det konstateras att finska och svenska är landets nationalspråk. Att det finns problem i den praktiska tillämpningen är ändå ett faktum.m.

 

Det kan handla om polisen som stannar dig och ber dig tala finska. Det kan handla om att du ringer till larmcentralen och styrs vidare till någon annan medan sekunderna tickar iväg. Eller Astrid 90 år som inte på länge har sett någon inom hemservicen som kan svenska.

 

För ett par år sedan kom tankesmedjan Agenda ut med en pamflett, ”Regeringen Sipilä och svenskan”. Resultatet var nedslående. En stor majoritet upplevde att språkklimatet försämrats väsentligt. Det syntes också i den praktiska politiken, i samlingspartiets, sannfinnländarnas och centerns motstånd att ge Vasa centralsjukhus omfattande jour, i minskade anslag för Folktinget och i ivern att starta upp kommunförsök för att göra svenskan frivillig i skolan.

 

Idag är situationen en annan. Vi har kanske det bästa regeringsprogrammet någonsin då vi ser till det svenska. Svenska Teaterns ställning och finansiering har tryggats, Folktinget har fått ökade anslag och VCS har fått sin omfattande jour. Ändå finns det saker som bekymrar mig. För att svenskan och tvåspråkigheten ska stärkas behövs såväl fungerande strukturer som positiva attityder.

 

Språket handlar om mycket mer än kommunikation, det handlar om identitet och kultur. Därför är den svenska skolan och småbarnspedagogiken så viktig. Det finns fortfarande stor brist på behöriga småbarnspedagoger i huvudstadsregionen. Arbetet för att råda bot på den situationen är på gång.

 

För det svenska i Finland är våra institutioner, såsom de svenskspråkiga utbildningsanordnarna helt centrala. Samma kan sägas om Borgå stift och Nylands brigad. Tillgången till media på svenska är också helt avgörande.

 

Den färska språkbarometern visar att språkklimatet inte upplevs ha blivit sämre. Men i övrigt bekräftar den det vi vet från tidigare. Svenskspråkiga är mera missnöjda med servicen på sitt modersmål än finskspråkiga. För att det ska bli bättre behövs naturligtvis mer språkkunnig personal och en positiv attityd.

 

Inom statsapparaten ser jag dessvärre att ett stort antal tjänstemän som talar en god svenska går i pension. De nya som kommer in har betydligt svagare kunskaper i svenska. Vad har då hänt? Jo, bl.a. slopades det andra inhemska språket i studentexamen år 2004. Och det gick precis såsom vi i SFP befarade. En annan sak som påverkar är att det för statliga tjänster i många fall krävs fullständiga kunskaper i finska men enbart nöjaktiga i svenska. Det är ett tufft krav för den som har svenska som modersmål. Vi borde se över språkkompetenskraven områdesvis så att servicen på svenska och finska i framtiden ska kunna förverkligas bättre. Jag ser också fram emot att undervisnings- och kulturministeriet påbörjar arbetet med utredningen om att återinföra studentsvenskan.

 

Därtill har vi orsak att utveckla det nordiska samarbetet. Det borde vara möjligt att få studerande från t.ex. Sverige att söka sig till de svenska utbildningarna i Finland. Just nu ser vi en mycket ensidig trafik av unga västerut. Finland måste kunna bättre också på den här punkten.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30