Kolumn

Ett nervkittlande val

15.11.2020 kl. 07:39

Vart fjärde år väljer världens största demokrati sin president. För fyra år sedan besökte jag USA strax innan valet och det hade varit roligt att besöka landet också denna gång.

Tanken var faktiskt att jag skulle ha besökt demokraternas kongress i somras. Tyvärr gjorde coronapandemin det omöjligt.

Läget inför årets presidentval mellan Donald Trump och Joe Biden var mycket intressant. Fast jag personligen många gånger har förundrats av den sittande presidentens uttalanden, har många amerikaner tilltalats av hans ledarstil. Samtidigt har över 240 000 amerikaner dött i coronapandemins sviter och Trump har fått mycket kritik för hur han har hanterat frågan.

Igen en gång visade dock opinionsmätningarna att den demokratiska kandidaten hade ett stort försprång. Men jag räknade med att valet skulle bli väldigt jämnt. Och det blev det. När onsdagen grydde i Finland fanns det ännu inget resultat. Rösträknandet i vissa delstater gick mycket långsamt framåt. President Trump ledde i flera viktiga delstater, men samtidigt trodde experterna att poströsterna skulle luta mera mot Biden. Efter valdagen följde några nervkittlande dygn. Det avgörande beskedet var när Biden gick upp i ledning i Pennsylvania. Han hade lyckats svänga det rostbälte som Trump hade vunnit för fyra år sedan. Det var helt centralt för hans vinst. Ett historiskt spännande val nådde också ett på många sätt historiskt resultat. Joe Biden blir USAs 46:e president och avsätter för första gången på 28 år den sittande presidenten. Samtidigt blir Kamala Harris den första kvinnan och den första afroamerikanen på vice presidentposten. Glastaket spräcktes. Det var inte bara resultatet som var historiskt, utan även valdeltagandet. Röstningsprocenten var dryga 66 %. Det är det högsta valdeltagandet i USA sedan år 1900.

När rösträknandet nu börjar vara avslutat i nästan alla delstater kan man också konstatera att Biden ändå vann med en klar majoritet – både mätt i elektorsröster och det totala antalet röster. Ändå har Trump inte ringt det sedvanliga samtalet där han skulle gratulera den tillträdande presidenten och erkänna sin förlust. Aldrig tidigare har man sett att maktbytet varit så här svårt i USA. Trump fortsätter hävda att det här valet inte har gått rätt till och att det egentligen var han som vann.

För Finland är goda relationer till USA och ett fungerade transatlantiskt samarbete på bred front naturligtvis viktigt. Det gynnar bland annat den finländska ekonomin och många av våra exportföretag.

Jag ser framemot att USA nu tar steget tillbaka till de gemensamma borden där man fattar beslut om gemensamma frågor. Jag välkomnar USA tillbaka till bland annat Parisavtalet. Samtidigt finns det mycket som USA måste arbeta med inom sina egna gränser. Tvåpartisystemet genomsyrar hela samhällsdebatten och partitillhörigheten kan till och med få människor inom samma familj att bryta kontakten. Nu gäller det för USA att försöka minska polariseringen i samhället. Joe Biden har redan visat att ett av hans mål är att ena det amerikanska folket. Jag önskar honom stort lycka till i det arbetet.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande

13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.

13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.

03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.

18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.

19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.

29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.

23.05.2007 kl. 14:30