Som ett smörgåsbord för digitala tjuvar

29.10.2020 kl. 09:56

Den senaste veckan har rubrikerna kretsat kring datasäkerhet, läckta patientuppgifter och hur man ska gå till väga då sådant händer. Härvan kring det som skett på psykoterapikedjan Vastaamo är i högsta grad exceptionell och tankarna går till dem som drabbats av händelserna. Även om man en längre tid redan fäst allt större uppmärksamhet vid datasäkerhet visar det här fallet på de faktiska brister som finns. För bara någon vecka sedan kunde vi läsa om att det också finns stora brister i kommunernas datasäkerhet. Det här borde nu fungera som en väckarklocka. Lika mycket som vi är måna om vår fysiska egendom och satsar på fysiska byggnaders säkerhet borde vi satsa på att låsa den digitala dörren och den digitala egendomen. I praktiken hänger den här utvecklingen ändå efter.

Det är beklagligt – men kanske beskrivande - att det måste hända en sådan stor och allvarlig sak som fallet Vastaamo för att vi faktiskt ska förstå att större förändringar är nödvändiga. Problemet kanske delvis ligger i att datasäkerhet för den stora massan ännu uppfattas vara något diffust. Det är lättare att förstå en händelsekedja där någon fysiskt bryter sig in i ett hus för att stjäla egendom än att förstå och vidta förebyggande åtgärder mot ett virtuellt dataintrång. Nu då känsligt material av privatpersoner läckt ut förstår vi också hur allvarliga konsekvenser dylika dataintrång faktiskt kan få. Visst är vi idag mer upplysta kring hur företag kan utnyttja personlig data och att det lönar sig att tänka efter en extra gång innan man ger sitt godkännande åt höger och vänster. Men då den vanliga medborgaren ger upp känsliga datauppgifter måste man kunna lita på att den används ändamålsenligt och bevaras på ett säkert sätt. I det stora hela måste den enskilda medborgaren kunna lita på att regelverket fungerar – man kan helt enkelt inte syna varje process själv.

Inom EU har tankarna redan en längre tid kretsat kring ett gemensamt regelverk för datasäkerhet. Ett steg som redan tagits är EU:s dataskyddsförordning – bättre känd under namnet GDPR. GDPR reglerar behandlingen av våra personuppgifter och ger oss fler metoder för att styra behandlingen av våra uppgifter. I den enskilda medborgarens vardag har GDPR främst varit synonym med att det blivit krångligt, men senast nu förstår vi nyttan av den. Vi lever en alltmer digitaliserad vardag där datasäkerheten inte kan och får ses som något sekundärt. Samtidigt väcker senaste tidens händelser frågor kring om vi alls är rustade för en alltmer digitaliserad vardag?

Trots alla dessa regelverk är det ändå inställningen till säkerheten som är en av de största utmaningarna. Faktum är att jag under det senaste året blivit ombedd av ett par stora bankkoncerner att skicka min personbeteckning per e-post till dem i och med att jag är politiskt aktiv. Jag har vägrat. Jag har snällt men bestämt meddelat att jag inte skickar känslig information via e-post. Det här fått mig att fundera. Om en så säkerhetsmedveten sektor som banksektorn ber mig skicka känslig information per e-post – ja då är det nog som att duka upp ett smörgåsbord för digitala tjuvar. Det hjälper inte att framdörren är låst om terrassdörren ändå står på vid gavel.

Av en händelse så är lagstiftningsarbete kring datasäkerhet högaktuellt också i riksdagen.  Där behandlar vi som bäst uppdateringen av lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Som lagstiftare är det vår plikt och vår skyldighet att se till att våra lagar skyddar medborgarna då olika former av brott begås. Det är hög tid att bättre anpassa både vardag och lagstiftning till det digitala. I dagens alltmer digitaliserade värld kan vi inte låta bli att ta datasäkerheten på största allvar. Det utmanande i den här frågan är att stifta sådana lagar som skyddar oss i händelser vi ännu inte känner till.

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00