Årtiondets reform

17.10.2020 kl. 06:53
Den är en verklig långkörare, vårdreformen. De flesta har säkert för länge sedan fallit av kärran. Så många har turerna under de senaste tio åren varit kring denna stora fråga.

Jag är inne på min fjärde period i riksdagen och har sett otaliga förslag till vårdreform, som alla stupat på mållinjen. Den senaste så sent som i februari 2019, då regeringen Sipiläs vårdreform gick på grund i grundlagsutskottet. Men nu är situationen en annan. Jag vågar tro att den reform som regeringen Marin presenterade i tisdags kommer att kunna gå i mål.

 

Varför behöver vi då en vårdreform? Jo, för att trygga människors rätt till vård och omsorg långt in i framtiden. Varje finländare ska ha rätt till fungerande hälso-, sjuk-, social- och äldrevård när de behöver det. Vi ska skapa ett mer hållbart system än det nuvarande. Den vårdreform som nu presenteras har de ingredienser som behövs för detta. Men därmed inte sagt att också den här modellen har sina utmaningar. Alla vet vi att vården har tyngt kommunernas ekonomi. Därför är det bra att istället för att 310 kommuner och 19 sjukvårdsdistrikt har ansvar för vården och omsorgen så kommer 21 välfärdsområden och Helsingfors axla det ansvaret.

 

Processen har varit lång och arbetsdryg. De senaste veckorna har det krävts en hel del kreativa lösningar för att hitta samförstånd inom regeringen. Tillsammans med minister Thomas Blomqvist har vi jobbat mer eller mindre dag och natt med den här reformen.

Det intensiva arbetet har lett till många viktiga ändringar i lagförslaget. Nu läggs bland annat mera vikt vid finansieringen av tvåspråkig service. Till exempel för Österbottens välfärdsområde betyder höjningen av den s.k. tvåspråkighetskoefficienten ca 9,4 miljoner euro på årsnivå.

Ur demokratisynvinkel är ett tillräckligt självstyre helt centralt för de kommande välfärdsområdena. En viktig förutsättning för detta är beskattningsrätt, så att välfärdsområdet själv kan styra över både utgifter och inkomster. Regeringen har därför förbundit sig till att lagstiftningen gällande landskapsskatten ska vara klar under denna valperiod, så att skatten ska kunna tas i bruk år 2026. Om tidtabellen inte håller, kommer vi i samband med ramförhandlingarna 2022 se till att landskapens finansieringsbas är tillräcklig. Det här är viktigt för att kunna trygga en jämlik och kvalitativ vård i hela landet. SFP jobbade hårt för att det här skulle lyckas. Och nu har vi ett resultat som är betydligt bättre för många välfärdsområden.

 

När man behöver hjälp och vård är det viktigt att man kan få den på sitt modersmål. I vårt förslag beaktas de språkliga rättigheterna betydligt bättre än tidigare. Varje tvåspråkigt välfärdsområde ska ha en språknämnd. Nämndens ordförande har en automatisk närvaro- och yttranderätt i styrelsen för välfärdsområdet. För SFP har det varit viktigt att hitta en hållbar lösning också för Kronoby. Kronoby fortsätter som en del av Österbottens välfärdsområde och i samarbetet med Mellersta Österbottens välfärdsområde ska invånarna tryggas en jämlik service.

 

Regeringen har också förbättrat situationen för privata och tredje sektorns aktörer efter den respons som utlåtanderundan gav. Vi har många fungerade vårdenheter som upprätthålls av bl.a. privata aktörer och tredje sektorn och vi vill inte försämra deras situation. Därför är jag glad att vi också hittade en lösning på denna problematik så att de kommande välfärdsområdena kan fortsätta anlita dessa tjänster.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30