Framåt i coronadimman!

23.09.2020 kl. 11:27
Sällan har en statsbudget kommit till under så extrema omständigheter som nu. Coronaviruset fortsätter att störa vår vardag och ingen vet när osäkerheten tar slut. Det påverkar hela den globala ekonomin och naturligtvis också Finland.

Det goda är att vi hela tiden lär oss mer om covid-19. Forskarna jobbar febrilt för att ta fram ett säkert vaccin. När den dagen kommer, ja då drar säkert också ekonomerna en lättnadens suck. Fram till det är vi tvungna att navigera i dimman med de bästa navigationsinstrument vi har.

Den som vuxit upp med havet vet att dimman kan vara betydligt värre än stormen. När sikten är närmare noll, ja då vågar du inte heller ta några risker. Du blir försiktig och stannar helst på stället tills det lite lättar. Om hjulen stannar i ekonomin, ja då stannar hela skutan Finland. Det vill vi inte vara med om. Därför satsar regeringen också nu på stimulans. Vi är ingalunda ensamma om det. Det gör de flesta EU-länder och vissa, såsom Tyskland, betydligt mer än Finland. Men visst måste vi ta det på stort allvar att underskottet i nästa års budget uppskattas bli 10,8 miljarder euro.

Regeringen tar det säkra före det osäkra i denna disiga terräng och reserverar betydande anslag för bekämpningen av coronaviruset. Medel för utökade dagliga testningar, spårning, vård och vaccin har reserverats. Tillsammans med ökade anslag för våra kommuner och sjukvårdsdistrikt handlar det om cirka fyra miljarder euro. Ifall all testningskapacitet (30 000 test per dag) inte behövs, ja då får vi en besparing i motsvarande mån.

Finland var på god väg då det gäller sysselsättningen innan coronan slog till mars. I februari var sysselsättningsgraden 73,4 procent och regeringens mål om 75 procent under 2023 fanns på radarn. Nu är vi nere i 71,9 procent och sysselsättningsläget har försämrats märkbart. Fabriker stänger och många människor är fortfarande permitterade.

Finland lever av exporten. Stannar efterfrågan upp på våra viktigaste marknader, ja då får vi fler permitteringar och uppsägningar. Just därför måste vi själva göra vad vi kan nationellt. För att förbättra industrins konkurrenskraft sänker vi elskatten i skatteklass två till EU:s miniminivå. Ett beslut som näringslivet länge väntat på. Nu blir det av! Vi fortsätter halvera farledsavgifterna och utarbetar ett instrument för att göra det mer attraktivt att satsa på forskning och utveckling.

Ur kriser kan det också växa något gott. Jag ser stora möjligheter att förnya Finland på många plan. Med hjälp av EU:s återhämtningsinstrument kan vi försnabba övergången till mera klimatsmarta lösningar inom industrin och hushållen. Vi behöver förnya vår arbetsmarknad och där tar vi de första viktiga stegen då vi går in för en nordisk modell i arbetsförmedlingen. Utbudet på arbetskraft behöver ökas och sysselsättningsläget för dem som fyllt 55 år förbättras.

Samtidigt behöver vår utbildningsnivå höjas. Här kommer läroavtal och den förlängda läroplikten in. Men vi behöver också mera möjligheter till lokala avtal. Där finns ännu en god bit att gå. Kan ett arbetstillfälle säkras genom större möjligheter till lokala avtal, ja då borde det rimligtvis ligga i allas intresse att söka sådana lösningar.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00