En trygg gränspolitik som ser framåt

12.09.2020 kl. 15:31
Sent i torsdags fattade regeringen viktiga beslut om en långsiktig gränspolitik. Det handlar om en modell där vi stegvis öppnar våra gränser, men samtidigt ser till att Finland är tryggt för alla som rör sig här.

Efter långa förhandlingar enades vi om att i framtiden dela in länder i två kategorier; gröna och röda länder. För att ett land ska klassas som grönt, dvs ett land med lägre risk, får det inte under de två senaste veckorna i medeltal ha mer än 25 smittade/100 000 invånare. De som bor i gröna EU-länder kan fritt resa till Finland från nästa veckas lördag 19.9.2020 och finländare kan givetvis också besöka de här länderna. Det här inkluderar våra närmaste grannar och några av våra viktigaste handelspartner; Sverige, Norge, Estland och Tyskland.

 

Människor från röda EU-länder, dvs länder med högre risk, kommer fr.o.m. 23 november kunna besöka Finland då de inre gränserna inom Schengenområdet slopas helt. Men då krävs ett negativt coronatest högst tre dagar före man åker, att man är i karantän i Finland minst 72 timmar om man tänkt stanna här mer än tre dagar, samt att man därefter tar ett nytt test. Är också det negativt kan man röra sig fritt i Finland. Därtill kommer man att få komma till Finland från länder utanför EU där smittläget är under gränsvärdet 25. Dessa är bara en del av de detaljer i modellen som ska se till att vi tryggt och säkert kan öppna upp för omvärlden. Modellen bygger starkt på dubbeltestning, dels i avreselandet, dels i Finland. Kommer man från ett grönt land behövs inga test.

 

Varför gör då regeringen ett sådant här beslut? Jo, vi kan inte isolera oss från omvärlden i all evighet. Det var nödvändigt under våren men nu kommer också EU:s egna regler emot. De inre gränserna får vara stängda maximalt sex månader och där är vi nästa fredag. Därför måste vi visa att vi skrider till åtgärder för att öppna gränserna och det är vad regeringen nu gör. Vi får lite tilläggstid eftersom det för testintygen krävs vissa lagändringar. När de är godkända av riksdagen kan vi fullt ut ta det nya systemet i bruk, senast i slutet av november.

 

Trots torsdagens beslut är Finland fortsättningsvis ett av de länder i Europa som har den absolut strängaste gränspolitiken. Det vill vi ha för att hålla smittläget så bra som möjligt i vårt land. Vi kommer noga följa med epidemiläget och öka testningskapaciteten. Samtidigt måste vi också tänka på vår ekonomi. Utan välmående företag har vi på sikt inget välfärdssamhälle. Exportindustrin måste ha enkla vägar ut i Europa för att sälja sina produkter och få sina kunder till vårt land. Vår resebransch har också lidit enormt. Samtidigt gäller det för alla individer att bära ansvar. Att inte resa om man har symptom, att hålla avstånd och en god handhygien.

 

Personligen är jag också oerhört glad att vi om mindre än en vecka öppnar gränsen till vårt närmaste grannland, vårt viktigaste exportland och vår själsfrände Sverige. Antalet smittade i Sverige har minskat dramatiskt under sommaren och Sverige ligger också nu under gränsen 25. Skulle landet på nytt gå över gränsen, har vi kommit överens att normal arbetspendling också då tillåts utan dagliga tester. Samma gäller Norge och Estland.

 

För Österbotten betyder veckans beslut att Kvarkentrafiken kan återgå till en mer normal vardag. Att gränsen till Sverige varit stängd i ett halvår blir förhoppningsvis en parentes i vår långa gemensamma historia.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30