En riksdagsledamots åtalsimmunitet.

22.06.2020 kl. 07:47

Grundlagsutskottet tog i onsdags ställning i ett mycket speciellt ärende, nämligen om en riksdagsledamots åtalsimmunitet ska hävas. Utskottet föreslår för riksdagen att man häver riksdagsledamot Juha Mäenpääs åtalsimmunitet så att han kan åtalas för att i en debatt i riksdagens plenisal liknat asylsökande vid invasiva arter.

 

Det är ett helt förkastligt språkbruk som enligt mig är fullständigt oacceptabelt både i riksdagen eller någon annanstans. Det är kommentarer som inte är värdiga en riksdagsledamot och som inte skulle tolereras någon annanstans i samhället, och som därför inte heller borde tolereras i riksdagen.

 

Riksåklagaren vill åtala Mäenpää för hets mot folkgrupp. Om han ska bli fälld ska inte riksdagen ta stämning till, utan en oberoende domstol. Men för att domstolen överhuvudtaget ska kunna ta ställning i saken måste ledamotens åtalsimmunitet hävas och det är det som grundlagsutskottet nu tagit ställning till.

 

Yttrandefriheten är en hörnsten i vårt demokratiska samhälle och som skyddas starkt i grundlagen. Den friheten är ändå inte helt obegränsad. Den får exempelvis inte användas för ärekränkning, hets mot folkgrupp eller att uppmana till våld. Riksdagsledamöter har därtill ett ytterligare skydd för yttrandefrihet då vi gör uttalanden i riksdagens plenisal.

 

Om en riksdagsledamot gör sitt utspel någon annanstans än i riksdagen gäller vanliga regler också för riksdagsledamöter, men gör man det i riksdagens plenisal finns ett extra skydd som ger ledamöter åtalsimmunitet. Det finns för att ledamöter ska kunna uttrycka sig fritt och utan rädsla för påtryckning av en regeringsmajoritet eller av en främmande makts intressen. Därför är skyddet principiellt viktigt och skyddas i grundlagen av en egen paragraf.

 

Men den åtalsimmuniteten har aldrig funnits för att beskydda sådant som en åklagare vill väcka åtal för då det går under brottsrubriken hets mot folkgrupp, och som således kränker en annan paragraf i grundlagen, nämligen alla människors lika värde.

Därför ska inte heller yttrandefriheten i riksdagen vara helt obegränsad. Av den anledningen kan också riksdagen häva åtalsimmuniteten för en ledamot. Det kan riksdagen göra på rekommendation av grundlagsutskottet, men stöd av en 5/6 majoritet i riksdagen. Tröskeln är alltså mycket hög i praktiken.

 

Grundlagsutskottet har noga behandlat ärendet och hört sakkunniga. Vi har diskuterat ärendet ingående under många möten. Ärendet är inte ett dussinärende, utan komplicerat rent författningsmässigt. Vi har enbart tagit ställning till samma sak år 1932, 1947 och 1979. Alltså senast för drygt 40 år sedan och i ärenden som berört annat innehåll och som inte gett oss speciellt mycket prejudicerande vägledning. Vägledning har dock tagits från liknande fall i andra länder.

 

Grundlagsutskottet kom till beslutet att föreslå att riksdagen häver åtalsimmuniteten. Det var för mig ett enkelt beslut att vara med om att fatta även om vi inte blev enhälliga. Två av samlingspartiets ledamöter och tre sannfinländare ville inte häva immuniteten. En klar majoritet, 12 stycken, ville ändå göra det.

 

För mig är det otänkbart att en riksdagsledamot ska särbehandlas för något som en annan människa skulle bli åtalad för. Åtalsimmuniteten var aldrig tänkt att skydda mot åtal för hets mot folkgrupp. Nu går den här frågan till behandling i riksdagens plenisal på onsdag. Därefter omröstning om immuniteten.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30