Att leva men med försiktighet

10.05.2020 kl. 07:27
Då jag blev riksdagsledamot skaffade jag ett kryp in i Helsingfors där jag övernattar under arbetsveckorna. Våren och försommaren var bråd ifjol så själva flytten skedde först på midsommar.

Då var Helsingfors folktomt. På midsommardagsmorgonen var det inte en själ på perrongen vid järnvägsstation eller på Mannerheimvägen, där det i normala fall är liv och rörelse.

De senaste veckorna har Helsingfors långt liknat midsommardagsmorgonen ifjol, folktomt på gator och torg. Stängda butiker och caféer - bussarna och spårvagnarna har varit så gott som tomma. Långt ifrån den normala vardagen.

I måndags meddelade regeringen på vilket sätt samhället ska öppnas igen, allt med tanke på restriktioner som införts för att stävja Covid-19:s framfart. Beslutet baserar sig på en helhetsbedömning. Förutom den allra viktigaste, hälsoaspekten, har även de ekonomiska och sociala aspekterna en viktig roll. Det är viktigt att hålla hjulen i rullning.

Vi är fortsättningsvis i undantagsförhållanden. Det osynliga viruset finns bland oss, troligen så länge tills ett funderande vaccin tagits fram. Därför behöver vaccinforskningen resurser nu.

Samhället öppnas nu stegvis men viktigt att vi alla tillämpar försiktighetsprincipen också i fortsättningen. Regeringens besked märks bra i Helsingfors, allt fler syns i gatubilden.

I takt med att erfarenheterna kring viruset växer uppstår nya utmaningar att lösas efterhand. Det märks även i riksdagen. Teman i debatten har bland annat varit användningen av skyddsutrustning, stöd till företag och hur de beviljats, skolornas återgång till normalläge, antalet tester och varför de inte görs fler, stängningen och öppnandet av Nyland. Listan kunde göras betydligt längre.

Det ändras snabbt. Vi minns knappt mera att Nylands gränser var stängda fram till mitten av april.

Denna vecka har mycket handlat om stöden till restaurangerna, utländsk säsongsarbetskraft men även de äldres, över 70-åringars, situation.

Många 70 plussare mår bra, är i gott fysiskt skick. Mot den bakgrunden är det mycket förståeligt att många i den ålderskategorin förundrar sig över att de inte får leva normalt, träffa fysiskt sina bekanta. Orsaken till restriktioner för de äldre utgår från hälsoaspekten, också ur ett statistiskt perspektiv. En förklaring som getts, finns säkert flera, är att cellförnyelsen är långsammare hos personer över 70 år och av den orsaken finns större hälsorisker om man får viruset.

Men vi får inte stirra oss blinda på bara coronaviruset. I olika sammanhang, bland annat i plenum, har jag framfört min oro över restriktionernas potentiella bieffekter. Jag tänker till exempel på ensamheten, mentala hälsan, ökandet av missbruk och våld i hemmen, den radikala minskningen av förebyggande hälsovård. Den förebyggande hälsovården måste fungera, annars finns det risk för att bieffekterna blir på sikt större än själva Covid-19.

Finland är till ytan ett stort land med otroligt vacker natur, det finns utrymme att röra på sig. Frisk luft gör gott för kropp och själ för såväl ung som äldre. Var och en bör använda sitt goda omdöme på vilket sätt det sker. Det väsentliga är att vi håller säkerhetsavståndet.

Det är också viktigt att kunna träffa äldre som bor på boenden. Kreativa lösningar finns. Bland annat i Helsingfors finns specialbyggda baracker där äldre och anhöriga kan träffas på ett tryggt sätt. Kanske något för våra kommuner?

I dag är det morsdag, en dag som ska firas värdigt. Jag önskar alla mödrar en riktigt fin morsdag.

Mikko Ollikainen

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30