Den svåra balansgången

09.05.2020 kl. 08:03
Regeringen har haft händerna fulla också denna vecka. Då vi i mars utlyste undantagsförhållanden och tog till strikta restriktioner, har vi nu fått se över läget och fundera på följande steg.

Hur öppna upp samhället igen steg för steg, säkert och tryggt. Detta måste göras med eftertanke och kontrollerat, på ett sätt där vi samtidigt ökar testningen av befolkningen och spårningen av smittkedjor för att kunna vårda och isolera då det behövs.

 

Skolorna öppnas 14.5 och biblioteken har på många orter öppnats den här veckan så att man kan låna böcker igen. Museer, fritidslokaler och klubbhus kan öppnas från och med 1.6. Då får också restauranger och caféer öppna, om än med vissa begränsningar. Begränsningen av sammankomster på allmänna platser höjs från nuvarande 10 till högst 50 personer. Det blir möjligt att få tillstånd för t.ex. sommarteater också för fler än 50 personer ifall området är tillräckligt stort. På alla platser gäller det att följa reglerna om tillräcklig distans och noggrann hygien. Arbetspendling mellan Finland och övriga Schengenländer möjliggörs. Det underlättar också livet för många österbottningar att färjorna får börja sälja personbiljetter igen. Ändå gäller det att minnas att regeringen inte rekommenderar fritidsresor till andra länder.

 

Allt som allt handlar det om att hitta en balans i alla de beslut som vi fattar. Jag tänker just nu på dagsläget utifrån en våg med två vågskålar. I den ena vågskålen finns de begränsningar vi infört och de liv vi tror oss kunna rädda genom dessa. I den andra vågskålen finns mänskors utsatthet, illamående, ökat familjevåld, ökad arbetslöshet, uppskjutna undersökningar och operationer samt ekonomiska förluster. Det handlar om att hitta en jämvikt mellan dess vågskålar.

 

Regeringen fortsätter också att rekommendera att äldre undviker fysiska kontakter med andra. Detta för att coronaviruset visat sig vara farligare för äldre och de som hör till någon riskgrupp. Men att få träffa sina närmaste också i dessa coronatider är nog viktigt för de flesta av oss. Det handlar om livskvalitet och mentalt välmående. Jag har fått många frågor av lite äldre personer om vad som nu gäller i förhållande till barn och barnbarn. Min syn är att det är viktigt för alla att kunna hålla kontakt med sina nära och kära. Men det gäller att komma ihåg att hålla tillräckligt med avstånd om man vill minska smittorisken. Man kan t.ex. träffa sina närmaste utomhus, i parken, i skogen eller trädgården. Var och en av oss har sin självbestämmanderätt och avgör slutligen naturligtvis själv hur man väljer att göra.

Vad gäller äldre som bor på vårdenheter vill regeringen möjliggöra trygga sociala kontakter och därför uppmanar vi boenden att hitta nya sätt för det här. Exempel finns redan där man tagit i bruk en ”träff-container” med plexiglas mellan de trevligt inredda halvorna, där t.ex. den minnessjuka äldre mamman kan träffa sin dotter på morsdag och dela en kaffestund och äta choklad tillsammans.

 

Även om vi nu lättar på vissa begränsningar betyder det inte att faran är över. Fastän coronaepidemin för närvarande är inne i ett lugnare skede finns det en risk att den börjar spridas snabbare igen. Därför är det oerhört viktigt att vi alla fortsätter följa rådande anvisningar och rekommendationer. Också imorgon och framöver är det lika viktigt att hålla god handhygien och hålla skyddsavstånden. Allt det här gör vi för att skydda varandra. Glad morsdag alla mammor!

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30