80 år sedan Vinterkriget

14.03.2020 kl. 09:59
Vintern 1939-1940 var en av de kallaste som någonsin uppmätts i Finlands historia. Förhållandena som rådde vid fronten under vinterkriget är nästan omöjliga för oss yngre generationer att förstå.

Jag har själv fått ta del av berättelser om min fars erfarenheter under fortsättningskriget, då han deltog i slaget vid Tali-Ihantala.

Det våra soldater och lottor fick stå ut med under de åren är något jag verkligen hoppas ingen av oss någonsin behöver uppleva. För exakt åttio år sedan igår, den 13 mars 1940, avslutades vinterkriget efter att statsminister Ryti skrivit under fredsavtalet i Moskva.

Krigen påverkade hela Finlands folk. Man kan nog säga att krigen påverkade hela den finländska mentaliteten. Den finska sisun blev påtaglig då Finlands folk efter vinterkriget och fortsättningskriget började bygga upp landet från de spillror som fanns kvar.

Det Finland vi har i dag påminner på något sätt om sagan om Askungen. Drömmen om ett framgångsrikt, stabilt välfärdsland. Ett resultat av tidigare generationers hårda arbete.

I veckan hade jag den stora glädjen att stå värd för min svenska ministerkollega, justitieminister Morgan Johansson.

Vi förde goda diskussioner kring de naturliga likheterna i våra länders respektive lagstiftningar, som följer då bägge har sin grund i samma värderingar och en lång gemensam historia. Det finns ändå en sak som skiljer oss åt. Sverige har inte i modern tid upplevt sådana krig som Finland har.

”Land ska med lag byggas” har varit Finlands rättesnöre sedan självständighetens första dagar. Som justitieminister är jag stolt över att Finland under hela sin självständighet, trots många svåra situationer, alltid hållit hårt fast vid demokratin, rättsstaten och våra grundläggande mänskliga rättigheter.

Då vi granskar förra århundradets händelser i Europa ser vi att detta inte alls har varit någon självklarhet överallt. Nu liksom då har vi all orsak att försvara rättssamhället. När samhällets hörnsten, rättsstatsprincipen, är stark har samhället bättre förutsättningar att möta prövningar av olika slag.

De ansträngningar vi finländare gjorde under det senaste seklet har lett till att vi är ett av världens mest trygga, stabila och fria länder. Vi har en skola i världsklass, hög teknologiutveckling och ren natur. Vi är ett av världens lyckligaste länder och vi är i topp när det gäller pressfrihet, demokrati och förvaltning. Vi har världens mest oberoende rättsväsende.

Vi ska vara glada över att få bo i ett av världens bästa länder. Det betyder ändå inte att vi har råd att sakta ner och sluta utveckla vårt samhälle. Vi har mycket arbete att göra kring att upprätthålla de värderingar vårt land byggdes på.

Speciellt i en tid som denna när populismens och extremnationalismens vindar blåser är det viktigt att komma ihåg vårt lands historia. Fred, frihet och demokrati är inte alla förunnat, och har aldrig varit det. Vi måste minnas hur värdefulla grundläggande hörnstenar vi talar om och inse att de måste värnas och skötas. Inget får tas för givet. Inte heller demokratin.

Så trots att coronaviruset härjar i världen och kommer att påverka allas vår vardag också i Finland, och trots att ekonomin stapplar till följd av detta ska vi minnas att vi genom åren har kämpat oss igenom mycket. Vi har byggt upp ett land från krigets spillror och det är inte bara vilket land som helst, utan ett land som oftast toppar statistiken då man mäter saker som välmående, demokrati och stabilitet.

Det här är viktigt att komma ihåg när det känns som om världen runt om oss fallerar. I stunder som den här, där vi alla behöver göra vad vi kan för att hindra smittspridningen, är det gott att veta att vi också tillsammans klarat av större prövningar. Och vi har faktiskt också en av världens bäst fungerande hälsovård.

Slutligen. Vi har haft lyckan att få leva i vårt egna, fria land. I fred och i välfärd, och kunna fatta våra egna demokratiska beslut, tack vare de uppoffringar som gjordes under krigen.
Det är vår uppgift att se till att också kommande generationer kommer ihåg att vår fred och vår välfärd inte kommit gratis. Inte bara för att hedra minnet av dem som byggt vårt land, men också för att behålla det fina Finland som vi alla känner.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00