Att hålla balansen i en kris

02.04.2020 kl. 06:23
Då vi för några veckor sedan kunde läsa om att man i Kina stänger ner hela städer och beordrar befolkningen att stanna hemma kändes det som ett mycket avlägset och utopistiskt agerande.

Jag minns att jag då tänkte att det där kan ske i Kina, men det skulle aldrig kunna hända här. Det här påvisar vilken enorm resa de senaste veckorna har varit för oss här i Finland. Mycket av det som utgjort vardagsrutiner är idag borta. Det självklara och trygga är lagt på is. Det otänkbara är nu vår vardag.

 

Riksdag och regering gör nu allt för att främja människors liv och hälsa. Det är prioritet nummer ett. Vi lyssnar noga på de främsta experterna i vårt land och utvärderar situationen utgående ifrån den verklighet vi har i Finland. Att kategoriskt jämföra sig med andra länder är inte alltid fruktbart. Både lagstiftning och system kan till ytan se lika ut, men i grunden vara uppbyggda på olika sätt. Allt fokuseras nu på att få vårt sjukvårdssystem att räcka till. Dels för coronapatienter, men också för att sköta allt det andra som dagligen händer runt omkring oss som hjärtattacker, trafikolyckor, förlossningar, cancerpatienter, dialyser, blindtarmsoperationer och mycket mer. Att fördela resurserna rätt är A och O i detta läge.

Det enkla rådet att ”stanna hemma” har ändå visat sig vara bra mycket svårare och ännu mer utmanande än man först kunde tro. Faktum är att det enkla rådet att rädda världen genom att ligga på sofflocket är bland det svåraste som vi i dagens samhälle stått inför. När familjernas hem samtidigt ska agera arbetsplats, skola, dagis, gym, lekplats, café, restaurang, stället för sociala kontakter – ja allt – ställs vi verkligen på prov. För andra igen kan det egna hemmet bli som ett fängelse, en tyst och övergiven borg dit ingen kommer. Det är i sin tur minst lika utmanande. För en del är nu vardagen stressigare än någonsin. För andra är den mer osäker än tidigare, då inkomsterna rasade i samma takt som viruset spred sig och för en tredje börjar ensamheten tära på måendet. Att rädda människoliv från sofflocket innebär långt ifrån det vi först kunde tro.

 

I kriser som denna är det viktigt att hålla balansen så gott det går. Du är inte ensam i det här. Om den nyuppkomna vardagsstressen känns som om att den kväver dig – prata med någon. Ett telefonsamtal till en vän, släkting, kollega eller samtalsjour kan hjälpa mycket mer än du tror. Det samma gäller om du känner att ensamheten gräver ett hål i dig. Ta kontakt till församlingen, röda korsets väntjänst eller kanske grannen. Det här gäller också om du kommit i ekonomiskt trångmål. Ta tjuren vid hornen och tala med din bank, med FPA eller TE-byråerna. Att be om hjälp är inte ett bevis på svaghet. Tvärtom. Att be om hjälp är en otrolig styrkeprestation. Sänk kraven på dig själv för en stund. Samhället är i ett undantagstillstånd och att vi nu känner oss överrumplade eller borttappade i en situation som denna är helt förståeligt. Hitta dina egna rutiner som skapar balans i din vardag. Ta hand om dig själv och kom ihåg att ett leende, en kort pratstund eller en hjälpande hand kan vara räddningen för någon annan. Vi måste vänja oss vid att leva mitt i krisen, inte bara försöka motarbeta det osynliga hotet. Tillsammans är vi starka och tillsammans kommer vi att ta oss igenom också den här krisen.

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30