Ärade talman,

Det faktum att den ekonomiska tillväxten avtar, understryker behovet av reformer som ökar sysselsättningen. Bara med stark reformvilja klarar vi de många utmaningar som finns under valperioden, men också efter det.

Planen för de offentliga finanserna är en vägkarta för regeringen. Genom att reformera arbetslivet, genom betydande satsningar på framtidsinvesteringar och genom sociala reformer undviker vi en hotande ekonomisk nedgång. Till ett åtgärdspaket med effekt hör givetvis familjeledighetsreformen, som ökar jämställdheten och stärker framtidstron.

Regeringens ekonomiska politik ska också i alla lägen vara ekologiskt hållbar. I planen för de offentliga finanserna finns klimatvänliga åtgärder som för oss mot ett mer koldioxidsnålt samhälle – totalsatsningen är inte mindre än cirka 2 miljarder euro redan nästa år. Det handlar om att trygga den biologiska mångfalden, utveckla transportnätet, skapa ett mer hållbart jordbruk och att backa upp forskning och innovationer. Här är vi på rätt väg.

Då vi arbetar för det centrala målet att höja sysselsättningsgraden till 75 procent ska vi inte utesluta några åtgärder. Regeringen har enats om ett 25-punkters program. Vi behöver en bättre fungerande arbetsförmedling, vi måste satsa på arbetsrehabilitering, befrämja arbetsrelaterad invandring och ta in en mer lokal avtalskultur i företag som vi ser att gynnas av det.

Arbetslivet ska också kunna reformeras genom olika försök. SFP är öppet för tidsbundna sysselsättningsförsök. Exempelvis kunde man slopa behovsprövning av arbetskraft i några försöksregioner eller inom några utvalda branscher där efterfrågan på arbetskraft är som störst. Försöken borde inriktas på mikroföretag som också anställer mest. Via sådana försök kan sedan sysselsättningsåtgärderna utvärderas.

Finland har inte en gynnsam åldersstruktur, vilket gör att det finns ett stort hållbarhetsgap då man ser på ekonomin i ett längre perspektiv. Enligt befolkningsprognosen kommer försörjningskvoten i Finland att försämras åtminstone under de följande 50 åren.

Det behövs en social- och hälsovårdsreform som tar denna utmaning på allvar.         VÄND!

Äldre människor ska ses som en resurs. De besitter mycket livserfarenhet, som också efter pensioneringen kan komma samhället till nytta. Precis som finansutskottet säger i sitt betänkande finns det stor sysselsättningspotential bland finländare som närmar sig pensionsåldern. Om man i ålderskategorin 55–64 i Sverige har 12 procent fler i jobb än i Finland så visar det att här finns en stor potential.

Vi bör därför seriöst överväga olika alternativ som gör det mer lockande att ta emot arbete, också deltidsarbete passa in för den här kategorin.

Ärade talman,

En av Finlands främsta ekonomiska tänkare Sixten Korkman har sagt att satsningar på barnpolitik stärker vår ekonomi på sikt. Det är kloka ord.

SFP och svenska riksdagsgruppen ser också betydelsen av satsningar på förebyggande åtgärder. Agerar man i tid, så sparar man i den andra, dyrare ändan.

Det är genom förebyggande åtgärder vi ska motverka mental ohälsa och barnfattigdom. Det är genom att återinföra den subjektiva dagvårdsrätten, som alla barn blir behandlade likvärdigt. Det är genom att minska på gruppstorlekarna som varje barn får tillräcklig uppmärksamhet. Listan kunde göras lång.

Men, jag upprepar nationalekonomens råd ”satsningar på barnpolitik stärker vår ekonomi på sikt”.

Finland behöver nu åtgärder som biter på sikt. Det förutsätter också – som betänkandet lyfter fram – att vi har även ekonomiskt fungerande lokaldemokratier. Svenska riksdagsgruppen ser det som viktigt att kommunernas statsandelar fördelas rättvist och att kommunerna får tillräckliga resurser för att kunna sköta de uppgifter som vi tilldelar dem.