Därför behöver Åland få mer pengar tillbaka

09.09.2019 kl. 10:56
Enligt Ålands självstyrelselag har staten lagstiftningsbehörighet i fråga om allmänna skatter och avgifter

Skattskyldiga på Åland betalar således skatt till staten på samma grunder som skattskyldiga i övriga landet. Den statliga inkomst- och kapitalskatten är därför densamma. Statlig mervärdesskatt på varor och tjänster tas ut på exakt samma grund som i övriga Finland. Bilar registrerade på Åland har egna registerplåtar, men bil- och fordonsskatten är precis densamma som för fordon i övriga Finland. Det här gäller så klart också bränsleskatt, alkoholskatt, tobaksskatt, samfundsskatt och alla andra skatter. Den statliga skattegrunden är precis lika på Åland som i övriga delar av landet.

Skatterna på Åland uppbärs, i likhet med övriga landet, av skatteverket för att sedan gå in i statsbudgeten för att finansiera bland annat sjukvård, utbildning, statsandelar, vägar och näringspolitik. På Åland finansieras de här verksamheterna dock inte av staten, utan av landskapet Åland, i enlighet med självstyrelselagen.

För att ha råd att finansiera det, som hör till Ålands självstyrelse, får Åland tillbaka en andel av alla de statliga skatter man betalar. I självstyrelselagen från år 1993 bestämdes att Åland varje år får tillbaka 0,45 % av statens samlade intäkter, exklusive upplåning. Om ålänningar är flitiga skattebetalare får man ytterligare tillbaka det belopp som överstiger 0,50 %, i så kallad flitpeng, men bara på vissa direkta skatter såsom inkomst-, kapital- och samfundsskatt. På exempelvis momsintäkter, som ökat i betydelse, och alla punktskatter finns ingen flitpeng.

Varje år sedan systemet kom i kraft år 1993 har åländska skattebetalare betalat mer än föreskrivet och flitpengen betalats ut. Förklaringen till det är framförallt Ålands höga sysselsättning och att skatteintäkterna blir högre när flera jobbar. Vad är då problemet?

Sedan år 1993 har Ålands befolkning vuxit i dubbel så snabb takt som landets hela befolkning. År 1993 var Ålands befolkning 0,49 % av landets befolkning. Vid senaste årsskifte var andelen 0,54 %. Det här kan kanske låta futtigt i procent, men för Åland handlar det om en ökning av befolkningen med knappt 19 %, eller med 4687 individer. Det är en betydande ökning.

Problemet för Åland är att vi trots denna ökning fortfarande bara får tillbaka 0,45 % av de statliga skatter som betalas. Samtidigt innebär en ökande befolkning naturligt att kostnaderna för den offentliga servicen, som bekostas av Åland, ökar. Fler skolplatser och sjukbäddar behövs då man blir flera.

Det som räddat Åland ekonomiskt, och gjort att Åland ändå lyckats klara sig så här länge, har varit den låga arbetslösheten. Då sysselsättningen varit högre än 80 % har lägre arbetslöshetskostnader uppkommit. Men det finns heller nu inget finansiellt utrymme för sämre tider. Och om befolkningen fortsätter växa i samma takt, vilket Åland vill, blir finansieringen ännu skevare. Av bland annat den anledningen behöver pengarna som Åland får tillbaka höjas genom en ändring av självstyrelselagen för att reflektera de senaste drygt 25 årens befolkningsökning.

Åland vill inte ha bidrag utan enbart få tillbaka en rättvis andel av de skatter man betalar för att kunna växa och fortsätta bidra till landets ekonomi.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00