Sund själ i sund kropp. Det ordspråket har vi alla hört förut. Vi vet att motion gör en piggare och ökar ens välbefinnande. Internet är full av gympavideor och stretchningsövningar, arbetarinstituten ordnar motion för seniorer och många har arbetsgivare som stöder motion ekonomiskt. Det råder alltså ingen brist på möjligheter. Trots det rör vi inte på oss tillräckligt.

Tack till statsrådet för denna redogörelse om idrottspolitiken. Det är bra att temat diskuteras och att man ställer ordentliga mål för motion. Vi stöder fullt ut målet att öka aktiviteten i alla åldersgrupper. Motion förebygger effektivt såväl fysiska som psykiska sjukdomar. Ju mer vi som stat satsar på förebyggande verksamhet, desto lyckligare och friskare blir folket i Finland.

Ur individens synvinkel väcker motion många känslor, även negativa. Därför bör tröskeln att börja motionera vara så låg som möjligt. Detta kan man påverka genom att göra det lätt och förmånligt att börja motionera, men även föreställningarna av motion spelar in här. Merparten av motionen är ju helt vanligt upprätthållande av välbefinnande i vardagen, inte den Instagram-värld där bara de vackra och muskulösa går på gym.

Ärade talman,

Staten och kommunerna ska skapa förutsättningar för motion. De ska se till att organisationer och förbund kan tillhandahålla tjänster för alla slags medborgare, såväl nybörjare som toppidrottare. För vad skulle motion inte lämpa sig för? Motion är ett utmärkt sätt för till exempel unga och invandrare att aktivare delta i samhället. Motion ökar förutsättningarna för åldringar att bo kvar hemma och bevara ett aktivt sinne. Människor i alla åldrar ska också med en liten budget kunna delta i motions- och idrottsverksamhet. Därför bör till exempel hobbysedlar som införts på försök absolut utnyttjas mer i framtiden. Det är också viktigt att trygga finansieringen till arbetarinstituten.

I dagsläget erbjuds redan många slags tjänster. Utmaningen ligger i att göra människorna medvetna om dem. Vi kan ha de bästa tjänsterna i världen men om finländarna inte vet om dem eller inte söker sig till dem är allt bortkastat. Därför behöver vi absolut en hobbydatabas som drivs antingen nationellt eller av kommunerna. Den kunde vara en klar och tydlig webbplats där användaren på ett ställe hittar hela hobbyutbudet i sin hemkommun. I vissa kommuner görs sådana sammanställningar för till exempel skolelever redan nu, men varför inte göra samma för alla kommuninvånare från spädbarn till åldringar?

Ärade talman,

Vi har ändå en stor utmaning, nämligen jämställdheten. Jämställdheten mellan könen bör förbättras inom idrotten. Ännu i dagsläget går en stor del av finansieringen till mansdominerade idrottsgrenar. Ännu i dagsläget har vi idrottare och kvinnliga idrottare.

Vi måste kunna göra bättre ifrån oss. Det har skett många bra saker men nu räcker det inte med fagra mål. Vi måste aktivt lyfta fram kvinnorna inom idrotten. Vi ger vårt varma stöd till det jämställdhetsprogram inom idrottsledningen som föreslås i redogörelsen och hoppas att förberedelserna inleds redan nu. Men det är inte nog. I stil med Bollförbundets fina kampanj Kaikki pelaa – Alla spelar, behöver vi nu en kampanj under namnet Kaikki liikkuu – Alla rör på sig. Striktare åtgärder ska absolut inriktas på till exempel grenförbund för att jämställdheten ska bli mer än bara floskel. Mediehusen, ge kvinnliga idrottare mer plats i rampljuset. Företag och stiftelser, ge stöd till idrottare inom mindre kända grenar. Tränare, välkomna flickor på samma sätt som pojkar.

Ärade talman,

Vi har redan hört många viktiga synpunkter på förutsebarheten i finansieringen, organisationernas verksamhetsbetingelser och statens ansvar. Det är ändå mycket som börjar på gräsrotsnivån, i vårt sätt att i våra egna liv upprätthålla en aktiv livsstil och tillsammans skapa en motionskultur.  Frågan lyder alltså: Föregår du med gott exempel?