Statsrådets framtidsredogörelse del 2

23.10.2018 kl. 14:57
Gruppanförande 23.10 2018 hållet av ledamot Stefan Wallin

Ärade talman,

 

Förändringen av arbetet och den artificiella intelligensens växande roll är tydliga megatrender i dagens samhälle. Därför är det en viktig diskussion vi här för om arbetets framtid. Vi måste ha förmåga att se vilka beslut vi behöver samhället för att trygga en positiv utveckling där vi människor är i centrum. Men där vi samtidgt omfamnar de nya möjligheterna

Vi måste ta ned bollarna behärskat och försöka kontrollera spelet, om vi uttrycker det med fotbollstermer. Och det är viktigt att vi spelar bra. Och rätt.

 

Därför är det bra att regeringen i denna framtidsredogörelsens del två koncentrerar sig på arbetet, som mycket riktigt befinner sig i en brytningspunkt.

När arbetet förändras är det helt grundläggande att sysselsättningsgraden inte tillåts sjunka. Tvärtom behöver vi fortsättningsvis en högre sysselsättningsgrad för att bryta hållbarhetsunderskottet, vilket redogörelsen helt riktigt konstaterar. SFP har också pekat på de ändringar i politiken som måste göras för att få sysselsättningsgraden först till 75 procent och sedan högre mot 80 procent. 

Vi behöver förnya arbetslivet och har inte råd att misslyckas med att införa mera lokala avtal. En mer lokal avtalskultur är en förutsättning till att diskussionskulturen ändras på våra arbetsplatserna. Dagens ytterst kritiska läge på arbetsmarknaden är ett tecken att något har gått allvarligt snett. Det misstroende som nu råder ser ut att stå Finland dyrt. Det är inte såhär vi höjer sysselsättningsgraden.

 

Redogörelsen pekar på två saker i syfte att höja sysselsättningsgraden. För det första måste den strukturella arbetslösheten minska kraftigt. För det andra behövs tillräcklig invandring av utländsk kunnig arbetskraft. Just det - vad annat har SFP inte talat om då vi upprepat vårt krav att behovsprövningen av utländsk arbetskraft borde slopas. Vill man inte lyssna på oss så borde man åtminstone lyssna på de experter som skrivit denna rapport. 

Redogörelsen betonar det viktiga i att förbättra sysselsättningsläget för invandrare som redan finns i Finland; ungdomar och kvinnor som är i bästa arbetsföra åldern.

 

En annan central fråga i redogörelsen är hur den artificiella intelligensen förändrar arbetets innehåll. Här är slutsatsen att det gäller att se den artificiella intelligensen som en möjlighet, inte som ett hot. Automatiseringen och digitaliseringen kan visserligaren minska behovet av en viss typ av traditionella jobb, men kommer garanterat i stället att skapa helt nya. Det ställer krav på utbildningen och fortbildningen - alltså vår förmåga att förutspå och bereda oss för framtiden redan i dag.

 

Här har det erkänt starka finländska utbildningssystemet en verklig utmaning. Förnyelse av kompetensen under hela arbetskarriären måste utvecklas. Inte bara utvecklas utan också anpassas till människors olika livssituationer och olika anställningsförhållanden. Här finns det mycket att göra.

Redogörelsen betonar också att mer resurser än i dag bör kanaliseras till att höja känslan av meningsfullheten i arbetet. Det är ju nästan som om de som har skrivit redogörelsen redan har läst SFP:s alternativa budget. Där efterlyser vi konkreta satsningar på arbetshälsan. Visst är det så att arbetstagarnas produktivitet ökar när de är lyckliga.

 

En viktig slutsats när arbetet förändras är att spelreglerna hänger med. Och här vill jag gärna citera redogörelsen: ”De nya spelreglerna är inte till alla delar överensstämmande med dagens finländska arbetslagstiftning och avtalsuppgörelser på arbetsmarknaden.”

Vi behöver nytänkande på alla håll. Då terrängen förändras kan man inte klamra sig fast i den gamla kartboken.

Jag tror att den unga generationen är ganska fascinerad av hur myndigheterna i Estland har skapat en fungerande plattform för Uber. Vi måste i betydligt snabbare takt än vad som nu sker skapa fungerande regelverk nya typer av företagsamhet, delningsekonomin och blockkedjor som är starkt på kommande. Samtidigt ska vi akta oss för att överreglera. Det riskerar kväva sådan aktivitet och dynamik, vars logik ligger i uttryckligen den öppna, gränslösa ekonomins möjligheter. 

Lyckas vi inte sporra dessa fenomen här hos oss kommer de istället att söka sig någon annanstans och gynna andra.

Svenska riksdagsgruppen