Finland i världspolitikens blickfång

22.09.2018 kl. 07:05
För några dagar sedan avslutade den tyska förbundspresidenten Frank-Walter Steinmeier ett tre dagars statsbesök i Finland.

Den tyska förbundspresidenten har enligt den tyska grundlagen inte så mycket formell makt, men är statschef och är en mycket viktig informell politisk kraft i landet. Den tidigare socialdemokratiska utrikesministern i förbundskansler Angela Merkels regering lär ha varit en av krafterna som såg till att Socialdemokraterna på nytt gick in i en regering med Merkel och förra året räddade landet från en ännu längre oklar regeringsbildning.

 

Veckan innan var kronprinsessan Mary från Danmark på ett två dagars statsbesök i Helsingfors och Åbo. En månad tidigare besökte Frankrikes president Emmanuel Macron Finland för ett snabbt statsbesök. I somras besökte, som hela världen vet, både USA:s president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin Finland. Listan slutar inte där. Vladimir Putin besökte Finland också ifjol. Det gjorde också Kinas president Xi Jingping, som under sin flygresa till Florida för att träffa Trump gjorde ett mellanstopp i Europa, i Finland ett statsbesök. Japans statsminister Shinzo Abe kom också via Helsingfors på sommaren på väg hem från G20-mötet i Hamburg.

 

Jag kan inte minnas att Finland skulle haft så här mycket stora statsbesök på så kort tid tidigare. Nästan varje vecka kopplas trafikljusen bort på Mannerheimvägen utanför riksdagen då de poliseskorterade bilkortegerna drar förbi. Som tur är behöver alla besök inte lika mycket förberedelser som då Trump kom. Då svetsades alla gatubrunnar fast i vägen längs rutten där hans kortege skulle köra fram några dagar senare.

 

Vad beror det på att statsbesöken blivit större och flera. En anledning är att Finland ifjol fyllde 100 år. Det betydde bland annat att samtliga nordiska kungafamiljer och Islands president besökte Helsingfors. I år fortsätter firandet genom att många länder firar 100 år av diplomatiska förbindelser med Finland. Men det här förklarar ändå inte alla besök.

 

Finland har helt enkelt blivit mer intressant i världspolitiken. Den största anledningen till det, tror jag, är president Sauli Niinistö som byggt upp ett så starkt kontaktnät. Kontakter ger information och information ger inflytande. Det föder ännu mer kontakter. Att Putin och Trump möttes i Helsingfors gör att många vill komma och träffa president Niinistö för att höra hans intryck. Det här märks också i alla de ministerbesök, parlamentariska delegationer och utrikespolitiska experter och journalister som kommit till Finland och besöker utrikesministeriet och riksdagen.

 

Kontakter är viktiga. Genom att man också håller sig relevant gör det att ett litet land som Finland kan bli större än sin befolkningsstorlek på den internationella scenen.

 

Det är till hela Finlands fördel att landet hålls relevant och intressant i den internationella diplomatin och de globala kontakterna. Det har indirekt också en positiv effekt på internationell handel och Finlands ekonomi. För uppsvinget Finland har på den internationella scenen förtjänar landets utrikesförvaltning beröm, men också i synnerhet president Sauli Niinistö, som enligt mig, gjort att Finland fått ökad vikt på den globala scenen.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00